Det mesta i skriver i dagboken handlar om Gustav. Philip hamnar lite i bakgrunden och det får man lite dåligt samvete för. Då Philip ännu är så liten och Gustav är i den åldern att man ska utforska allt så är det oftast där man måste lägga fokus.
Philip tar dock sig för många saker just nu och det är
roligt att se. Han har samma lustiga krypstil som storebror med ett ben under
överkroppen och tar sig fram rätt fort. Han har fått två stora framtänder och
det ser ut som att det kommer att vara en springa mellan dem så vi kallar honom
kärleksfullt för vår lilla hare. Det ser även ut som att ett par tänder till i
neder-käken är på väg upp. Han är glad
för det mesta och njuter av uppmärksamheten från lokalbefolkningen men har
visat ibland att han blir rädd om vi inte är i närheten så han vill inte gärna
bli ivägburen för långt bort från mamma och pappa. Gustav å andra sidan vill
inte att någon annan ska hålla i honom.
På nätterna söker Philip upp Gustavs närhet och det är jätte
roligt att se deras vänskapsband som verkligen stärkts av resan. Philip kastar
sig över Gustavs saker när Gustav vänder ryggen till då han vet att inte får ha
vissa av storebrors saker.
Han babblar och tycker om att utöva diverse ljud med munnen
och säger nu något som liknar mamma.
Han är hungrigare nu än tidigare
och blir arg när gröten är slut om inget annat serveras. Allt som Gustav
stoppar i munnen vill han ha och vi gör vårt bästa för att hålla honom ifrån
allt som är onyttigt. Det blir mycket frukt, ris och vatten.
Philip verkar ta detta med att
resa med ro och har hittills inte reagerat så illa på myggbett vilket är skönt.
Han har inte heller bränt sig men spenderar också mycket av tiden i skuggen.
Vi tror att denna lilla kille är lugnet före stormen och
kommer nog att göra vad han kan för att utmana storebror. Då han verkar vara
något mindre i storleken kanske han måste jobba upp sin snabbhet men det får
tiden utvisa.
För nu är han som sagt mest glad och nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar