Beijing China

Det skulle bli roligt och trevligt med två dygn i Beijing hade vi tänkt men så här i efterhand kanske det inte var så smart. Vi känner oss trötta, det är mycket packning att släpa på och vi längtar alla hem. Ni vet hur det är när man är inställd på något.

Det hela började knasigt för att vi var tvugna att gå igenom en massa pappersarbeta på flygplatsen. Trodde att det skulle vara lite smidigare men vad hade man förväntat sig.
Hotellet vi bokat i förväg som var det dyraste och högst rankade var skit rent ut sagt men vi överlevde air con som inte fungerade och världens minsta säng.
Vi försökte klämma in att se en massa saker och insåg ganska snabbt att det tar tid att ta sig via fötterna i staden så det blev till att åka lite tunnelbana.

Vi besökte Kinesiska muren med pojkarna och Gustav tyckte det var lite spännande och travade duktigt på trots den tryckande värmen. Vi lekte att vi hade ett hotell uppe på muren och Gustav var hotellets ägare. Köpte oss en biljett upp och ner så att vi inte skulle behöva gå hela vägen upp med Gustav också. Det är som sagt rätt tufft att gå. Framför allt med korta små ben men han var superduktig! På vägen ner åkte Gustav och Gabriel rodelbana och det var en succé.

Vi tog en lokalbuss ut och besökte Mutianyu. Det var ok med folk där men sorgligt att man möttes av en Subway på plats måste man säga.

På kvällen gick vi och kollade lite shopping men man var tvungen att pruta så hårt att det var ett skämt så det var bara Gabriel som orkade shoppa :)

Nu ser vi fram emot att åka hem och ta tag i den vanliga vardagen igen. Ses snart!

Tillbaka i Ho Chi Min

Så har vi kommit tillbaka til Ho Chi Min igen. Det är lite fler människor och trafik i staden nu än det var när vi åkte här i från då det var ledighet då men det känns ändå trevligt att vara här.

I onsdags åkte vi iväg på en halvdagstur till Cu Chi tunnels som blev en heldagstur då vår buss gick sönder och blev stående mitt i spöregnet en bit utanför stan i två timmar. Stackars pojkarna G var hungriga som två vargar och humöret blev där efter. Turen var nog den sämsta vi gjort under hela resan då det var för mycket sitta i buss för väldigt kort besök på plats. Dessutom verkade de lägga mest tid och intresse vid att skjuta vapnen istället för vid själva tunnlarna. Vår guide hade väldigt jobbig engelska också så att även de Engelsktalande hade mycket svårt att förstå honom. Kanske svårare än en själv tom. Tunnlarna var intressanta och började byggas på 40-talet och användes först mot Fransmännen. När tunneln var som mest använd sträckte den sig mellan huvudstaden i Vietnamns södra sida och Cambodia och endast i Cu Chis distrikt så gömde sig 250km tunnel. Det är lätt att förstå att de Amerikanare som av misstag etablerade en bas precis ovanpå tunneln blev smått knäppa. De kunde för all del inte förstå vem och var ifrån de sköts på. De försökte lokalisera tunnlarna och blev tillslut desperata och använde sig utav kemikalier likt napalm men lyckades ändå inte få tag i Vietnameserna. Än idag finns det gott om kemikalier i grundvatten så att köpa frukt här kändes inte så lockande.

Torsdagen spenderades mestadels i Chinatown där vi var på en marknad och tittade på Chinatown i sig själv. Det blev lite shopping innan det var dags för en tur i lekparken. Det är så roligt att titta på de lokala i parkerna då de utövar en massa aktiviteter. Tänk att bara kunna gå ner i parken hemma och köra lite friskiss eller ett pass karate kanske. Det vore något!

Fredagen kändes mest som förberedelse inför hemfärd. AC unnade sig en fotmanikyr men det kändes inte så lyxigt, snarare som att hon var i vägen för den som skulle ta hand om henne. Hon hade en vagel i ögat och det var så mycket mer intressant än AC's fötter vilket kanske är förståeligt.

Lite shopping blev det också så nu har vi mycket att packa. Får se om i klarar att få med oss allt.

Paradis eller helvetet på jorden

Nu har vi varit på Con Dao i en vecka och idag åker vi tillbaka till Saigon, som vi längtar. Det har varit i en fin vecka men sandflugorna är jobbiga och svåra att ignorera. Vi är trötta på maten. Ön är inte så stor så det finns bara så mycket att göra när man inte kan och har lust att bada eller sitta i sanden och leka bland lopporna. Det finns i princip bara ett ställe att snorkla på och det är Ong Dung Bay och där måste man ta sig en bra bit ut i vattnet för att kunna snorkla. Det finns inte så mycket fisk i vattnet och inte så mycket korall heller. En annan sak som kan vara intressant att känna till är att det går att ta motorcykel nästan hela vägen dit. Det är endast de sista 700 metrarna som man går och det är rätt brant nedför.

Ön är fantastiskt vacker med sina berg och turkosa vatten runt om och vi har hyrt motorcykel i tre dagar och kört runt samt stannat och badat och fotat en massa. När vi stannade till vid Six Senses strand som de anser är privat blev vi bortskickade. Vi badade där iaf bara för att jävlas :) De bestrutar förresten sina sandloppor. Kan vara bra att känna till.
Annars så har vi gjort en snorklingsutflykt och besökt öns museum, kyrkogård och fängelser. Både Fransmännen, Vietnameserna själva samt Amerikanarna har använt denna ö som en fängelseö. Det är en mycket konstig känsla som infinner sig när man går och besöker dessa fängelser. Ytan de suttit på är väldigt liten och man inser att man själv nog inte skulle överlevt särskilt länge. Viss del är svår att ta till sig också då det inte var så länge sedan fängelserna faktiskt användes. Känns som att historien upprepar sig och på alla ställen man besökte kom det busslaster med äldre människor som genast gjorde en nyfiken på om personen i fråga suttit i fängelset och vad den personen i så fall hade gjort för det verkade vara en salig blandning på varför man hamnade i fängelset.

Om vi hade besökt denna ö i början på vår resa hade vi nog tyckt att denna ö var fantastik. Att maten var god och att lopporna inte var så trevliga men att vi hade överseende med dem. Nu när man är på väg hem så ser man inte lika positivt på ön men det är roligt att ha fått se den.
Sandlopporna förstörde en del och ibland fick jag för mig att det var själar från alla de fängslade människor som suttit här. Vem vet...

Con Dao

Vi sa adjö till Britt och Kjell efter en trevlig frukost. De roade sig sedan med att promenera i Saigon medan vi tog oss ut till flygplatsen för att flyga till Con Dao. Vi tog lokalbussen ut till flygplatsen vilket bara tog 40 minuter. Iom att vi inte hade så mycket packning så kändes det smidigt. En väska står kvar på hotellet där vi även tänker bo när vi kommer tillbaka.
Flygresan gick väldigt smidigt. Det var ett mycket litet och gulligt plan med ca 70 platser och det är knappt en timme man flyger. Gustav somnade direkt och vaknade när vi kom fram. Philip var vaken och lekte med säkerhetsinstruktionerna. Det var väldigt tomt på planet. Kanske 30% av platserna var det som var fulla och när vi skulle boka fanns det endast ett fåtal platser. Det är visst så att det finns två företag som sitter och håller på biljetterna så istället för att sälja dem så förgås de bara om ingen använder dem. Trist och slösaktigt!

Vilken fantastisk syn när man flög in över turkost vatten på en liten ö-grupp mitt ute i ingenstans och sedan landar man över en strand på en landningsbana mitt ute i ingenstans. Det var en fin känsla och man tänkte att vilken fin och vacker plats att köra en del av avslutningen på. Precis innan planet ska parkera sig så ser man en stackare som sitter ute i ett litet bås mitt i hettan för sig själv. Kände oss inte avundsjuka. Det måste vara smäll-hett och väldigt ensamt.

En taxi tog oss i rallyfart från flygplatsen och levererade oss vid vårt hotell. Väl in-checkade kollade vi in stan innan vi gick och badade vid den närmsta stranden som såg mycket fin ut. Vad vi läst om men inte insett att de var så många var sandlopporna/sandflugorna. Fy!!! De var överallt och det gick inte att sätta ner Philip på stranden vilket var skit-tråkigt rent ut sagt. Vi fick ett par bett var och hoppas att det stannar vid det.

Vi bor i Con Son som är det största stället på ön och det är en hel del betonghus blandat med de koloniala husen som står och förfaller och en del propaganda skyltar. man får lite kommunistkänsla över det hela vilket inte är så konstigt. På kvällen verkar de ha utrop i högtalare som är placerade i hela staden så det är obligatoriskt att ta in detta. Som ett böneutrop men mer politiskt.

Det är svårt att veta vad som är restaurang och inte här och det är svårt att hitta en meny som man kan läsa då de som talar engelska är få. Vi har dock lyckats få hjälp med både det ena och det andra via dykshoppen Dive, Dive, Dive. Det jobbar en mycket trevlig och hjälpsam kvinna där som tur är så vi blev försedda med både karta och info samt rekommendationer för restauranger. På vårt hotell pratar de inte heller engelska och Gustav är väldigt road av AC's försök att göra sig förstådd på alla sätt som går. Försökte få ketchup till maten idag och efter att försökt med allt och den gulliga killen inte fattade så imiterade AC en flaska i luften, skakade den, hällde och prutade med munnen. Killens ansikte lös upp och så gick han och hämtade majonäs :). Vi har inte alla samma erfarenheter helt enkelt. Så klart att det var majonäs för honom.

Saigon

Gustav fick eget säte denna gång på nattbussen så han sov som en stock från det att vi klev på bussen till att vi klev av. Philip däremot tyckte inte att det var så mysigt att åka buss denna natt och var inte nöjd förrän han fick sova själv i AC's säte men ett par timmars sömn blev det ändå. Resan gick fort så några timmar måste sovits bort på något sätt iaf.

Bussen stannade vid en grön park i turistkvarteren och Britt och Kjell gav sig iväg på sin Mekongtur medan vi andra checkade in på vårt hotell, tog en lång frukost och sedan tog en promenad på stan. Det var stek-hett när vi gick iväg och parken utanför där vi bor hade faktiskt en lekpark som vi lyckades avstyra Gustav från för ett tag då det var så varmt i ruchkanorna. Varför bygger man ny och fin lekpark utan tak/skugga i en så varm stad? Ingen klarar av att åka ruchkana eller gunga på en stekhet gunga i den hettan, inte ens de lokala barnen.

Nu börjar resan närma sig slutet och vi har mer eller mindre ätit ris i tre månader. Det fanns en Burger King utanför parken och det var många nöjsamma suckar som kom ur Gabriels mun medan han åt och njöt av sin hamburgare. Vi övriga var också mycket nöjda med vår burgare. Promenaden fortsatte förbi marknaden och in i de äldre kvarteren och avslutades borta vid det gamla postkontoret som Gustavo Eifel designat.

På kvällen blev det en middag tillsammans allihop och i morgon blir det en sista frukost innan det är dags att säga hej då för nu då Britt och Kjell åker hem till Sverige och vi övriga flyger ut till Con Dao för att få ett par sista stranddagar.

De vi träffat längst resan har inte direkt prisat Saigon utan verkligen pratat ner det och kanske är det därför vi fått ett positivt intryck utav staden. Kanske är det också pga vi bor på en ganska lugn gata, har parken precis runt hörnet där det dessutom finns en lekpark och att man kan få en burgare i magen om man vill...vad vet jag men en sak vet jag säkert och det är att jag vill utforska mer av vad denna stad har att erbjuda...

Nha Trang

Nha Trang

Vi skumpade fram på vägarna och kom så småning om fram till Nha Trang. Det var rätt trångt på bussen och det var lite svårt för längre personer som Kjell att sitta bekvämt i stolen. Då vi satt längst bak skumpade det dessutom rätt rejält men vi kom som sagt fram ordentligt.

Philip på playan

Nha Trang är en riktig semesterort för Ryssar. Allting är på Ryska, det finns uppstoppade krokodiler till försäljning och krokodil på menyn. Vi fick senare veta att det går fyra flyg per dag från Moskva och att det finns en separat vänthall på flygplatsen för Ryssar så detta är ett stort ställe för Ryssar.

Britt och Kjell hyrde sig cyklar och letade casher/skatter. Vi andra badade och tog en promenad i den ocharmiga staden.

På g ut med båten för att snorkla

Dag två hade vi bokat in en snorklingstur som blev mycket lyckad. Vi åkte ut på en rätt stor båt tillsammans med tio andra turister och en trevlig guide som var glad och hjälpsam.

Gustav och Gabriel snorklar

Båten stannade vid tre ställen för snorkling och vi såg bland annat blå sjöstjärnor, anemonefiskar och Lionfish som är väldigt vackra men giftiga. Gustav hängde på och Philp hängde i skuggan på båten. Det var dessutom väldigt roligt att hoppa i vattnet från båten.

Lionfish

Oidentifierbart vattendjur

De dukade upp en stor lunchbuffé som var mycket god men just nu har flera av oss tröttnat lite på utbudet. Maten kändes godare och roligare i norr. Kanske var det nyhetens behag, kanske har vi förträngt?!

Britt och Philip myser

Det var iaf en väldigt trevlig tur och kan varmt rekommenderas.

På toppen av båten kan man torka och sola sig

Utsikt från båten

Dag tre lämnade AC och Gabriel pojkarna i Britt och Kjells trygga händer och åkte ut för att dyka med ett riktigt trött dykföretag.

AC har tagit sig vatten över huvudet

Det verkar finnas tre olika typer av ställen i stan kostnadsmässigt och vi gick för något mellanting som sa sig komma till dyksiterna först, serverade frukost (som bestod av en kaka och en kopp te) och hammburgare (den var kall och inte ens genomstekt). Sån här i efterhand skulle jag säga att gå för det billigaste alternativet. Det är ändå samma trötta tur du får.

Vacker korall

AC under vattnet

Själva dykningen var ok. Det var vackert att dyka runt på sex meters djup och titta på den färgglada korallen men så mycket mer än så var det inte.

 Mer Lionfish

För Britt och Kjell hade det gått bra. De var på stranden med pojkarna och Gustav sov när vi kom hem.

Djurliv i havet

I morgon spenderar vi vår sista dag här innan vi sätter oss på en nattbuss till Saigon. Ingen vi mött har sagt något positivt om det stället så vi får se vad vi får med oss där ifrån.

Gabriel och AC

Britt och Kjell kommer att ta en tur på Mekongfloden och vi blir kvar ett dygn i intensiteten.

Cham Islands

Cham Island

"A breathtaking cluster of granite islands around 15 km directly offshore from Hoi An the serene Cham Island are blissfully undeveloped- though this will change in the next few years so get here quickly"  Detta var vår bibel Lonely Planets beskrivning av Cham Island och visst kan man hålla med dem om att det var en otroligt vacker ö som mötte oss med lummiga kullar, stränder och grönt vatten. På håll kunde man ana paradiset, om det inte hade varit för helhetsupplevelsen så kunde det blivit hur bra som helst.

Vackra stränder på håll

Vi hade bokat en tur dit ut med övernattning på ett homestay vilket vi såg fram emot men själva turen började med att de sagt fel tid så då vi trodde att vi hade minst 20 minuter på oss så ringer de oss på rummet från receptionen och säger att det är bråttom för nu är bussen som ska hämta oss här. Åh, vi som lovat Gustav att han skulle få leka en stund innan vi gick. Det var bara att slänga ihop allt och argumentera hela vägen in i bussen om varför Gustav inte kunde plocka upp hela sitt väskinnehåll där och då... Med andan i halsen och något irriterade satte vi oss på bussen. Den körde sedan iväg ett varv runt kvarteret för att sedan återkomma till hotellet och hämta upp ytterligare en gubbe/farbror men vi kallar honom gubben i lådan eller Benny Hill (han var rätt kort, hade en gymnastikpåse liknande väska på ryggen, en för stor t-shirt, keps på huvudet och solglasögon stora som getingögon och han hade en förmåga att bara dyka upp helt plötsligt). Sedan körde vi iväg för att hämta upp ytterligare turister.

Vår fin fina båt

Väl framme vid båten möttes vi av en stressad kille som inte lärt sig le. Detta var vår charmiga guide för resan. Han tryckte ihop oss och ett gäng andra oinformerade stackare i en båt där inte ens AC kunde stå raklång så detta var verkligen en båt för pygmeér. Det var en väldigt gammal båt och tyvärr ingen snabb-båt som Gustav hoppats utan den kändes som ett flygplan typ. Det var mycket små säten och små fönster bara. Vågade inte ens tänka tanken vart man skulle ta vägen i fall att båten sjönk. Man skulle absolut inte kunnat tagit sig ut. Alla båtar åkte ifrån oss och i och med att båten var så långsam så var vi tvungen att hasta igenom alla aktiviteter vi skulle göra så när vi steg i land för att titta på ett tempel så steg denna skock turister av båten som yra höns och tittade och gick åt olika håll varav charmiga guiden fick ett par raseriutbrott och inte fattade varför vi inte kunde göra som han sa. Som han sa? Vad tusan hade han sagt? Ingenting! Vi hastade iaf ut på risfältet och in i templet vilket var fint. Sedan fick vi snabbt se på marknaden i staden/byn innan vi skulle tryckas på båten igen för att sedan tryckas av för att byta om till badkläder så att vi kunde ligga och plaska tillsammans med alla orangea flytvästar runt en stackars fisk i ett söndersprängt korallrev.

Vilka kan simma? Vilka kommer att sjunka?

Gustav testar Vietnamesisk dessert efter maten och godkänner den söta bönröran

Efter lunch blev vi blev sedan avsläppta vid hamnen och möttes upp av en kvinna som inte kunde någon Engelska förutom att fråga Britt om hur gammal hon var. Detta var värd-mamman för vårt slott. I entrén satt halva byn och drack öl, spelade kort och rökte.

Lunchstranden

Vi fick rum med bastu-temperatur, två halvtrötta fläktar, sängar och inga lakan eller handdukar (på hotellet hade de sålt in det hela som att det var så bra och att allting fanns). Däremot fanns det en hård träplanka ovanpå madrassen som man skulle sova på. Hm, vi bad om lakan men fick ett tjockt täcke istället. De lyckades fiska fram ett par handdukar också. Vi hittade sedan en påse med otvättade lakan så de orkar antagligen inte tvätta upp de stora lakanen.

Strandlinjen

Senare på kvällen hittade vi fyra stora kackerlackor på fyra till fem cm i sängen. De hade fest på rester från Philips plommonäpple som vi låtit honom äta i sängen. Ja, vi borde vetat bättre. Efter att vi städat och haft ihjäl de vi hittade så försvann de och vi lärde oss en läxa.

Vi sover under myggnätet

Gick ner till stranden och lekte ett tag innan det var dags för middag. Vi somnade alla tidigt och vaknade rätt tidigt. Gabriel, Britt och Kjell gick upp så tidigt som fem och mötte solen med vacker rosa himmel på balkongen som Gustav tyckte var mysig.Ingen verkade ha sovit toppen under natten. Inte ens Gubben ur lådan som jag nämnde tidigare. Han var visst Amerikan nu för tiden, boende i Florida och utflyttad från Vietnamn för fyrtio år sedan. Han påtalade gång på gång att det måste vara svårt för oss att resa då vi inte kan göra oss förstådda med språket. Eftersom denna farbror nu kunde både Engelska och Vietnamesiska så talade vi med värdinnan via honom. Gabriel bad om kaffe med mjölk och blir serverad koncentrerad mjölk till vår bebis...undrar vem det är som har problem med språket.

God morgon paradiset

Vi avslutade vistelsen på ön på stranden som tyvärr var rätt smutsig både i sanden och i vattnet. Det var trist att se. En kvinna som anlände med en av snorklingsbåtarna gjorde en stor insats och hämtade en papperskorg och försökte städa upp så mycket hon kunde. En stor elloge till henne!!!

Cham Island innan alla båtar anländer

Glasbåt, Gustav och Gabriel

Philip leker i sanden

När det vad dags att åka tillbaka så skulle vi få åka med en annan båt. Tänk att de hade ytterligare en exakt lika dan båt. The lucky 12!!! Vi fick dessutom gå på planka ut för att köa in i båten. Som vi längtat! Både Gustav och Philip sov på tillbaka vägen och vaknade inte förrän vi var tillbaka på hotellet igen. Där spenderade vi ett par timmar innan det var dags att kliva på nattbussen till Nha Trang.

Vi laddar inför avfärd med nattbuss

Det var roligt att se ön som Britt sa men det var för stressigt och otrevligt allting. Informationen var obefintlig och man kände sig inte välkommen tyvärr. Det där med att skynda sig att besöka ön stämmer inte heller. Boendet verkar inte vara någon höjdare men står du ut med ett varmt rum så kan det vara värt att bara ta en båt ut för det är väldigt vackert som sagt var. Turen var inte värd kostnaden.

Cham Island

Det händer saker

Fam Hellstrand

Just nu har vi lite utmaningar. Philip håller på att lära sig att stå och tar sig vatten över huvudet. Han tror att han kan stå själv och försöker dra sig upp dit han vill med delad succé. Ofta lyckas han faktiskt stå vid sängkanten utan att hålla i sig och då firar han av ett stort leende. Han försöker även skratta högt så att storebror ska imponeras och så har han blivit rysligt snabb på att krypa.
Det är härligt att se samtidigt som det känns lite sorgligt då vår bebis håller på att förvandlas till en stor kille. Heja Philip!!!

Philip med pappa

Gustav å andra sidan har kommit in i den riktiga trotsåldern eller som Jesper Juul säger; Barnen utvecklar en självständighet och det är föräldrarna som trotsar.
Om det är sant eller falskt kvarstår att ta reda på men det är i alla fall klart som korvspad att vi måste hitta ett sätt att hantera detta utan att trycka ner hans självständighet. Alla tips mottages tacksamt! Heja Gustav!!!

Gustav på språng

Det är inte synd om oss utan bara ett konstaterande. Vill även passa på att tacka dessa fina pojkar för att ni orkat följa med oss på denna fantastiska resa och står ut med föräldrar som fortfarande trotsar och vill utforska världen. Tack!

Bröderna GP

My Son

My Son

Ute i vacker djungel står det rester av vad som en gång i världen måste varit fantastiska tempel. Dessa byggdes tidigt och det levde människor så sent som 1300-talet här. En del av dem var visst täckta i guld under en period och när man stod där på platsen kunde man verkligen känna att det måste varit en riktigt speciell plats en gång i tiden. Angor Vat liknas de vid och de är byggda under samma period men tyvärr använde VC detta som militärbas under kriget så Amerikanerna bombade sönder dessa fantastiska byggnader och det som finn kvar i dag är de rester som överlevde. Det är ett område på mer än 3 km som dessa stått på eller är utspridda på. Idag är det tre till fyra delar av det hela som man kan se då resten är så söndertrasat och överväxt.

Unesco ruiner

Vi åkte en tidig tur hit ut. Redan klockan fem på morgonen och det var det värt. Först och främst så vad det trevligt att se dagen vakna. Sedan var det inte så varmt och för det tredje så var det väldigt vackert ute på platsen.

Ac, Philip och Britt mitt bland ruinerna

Väl hemma tog vi det lugnt. Promenerade i gamla stan och badade i poolen.
I morgon åker vi ut till en ö som ligger en halvtimme med båt här i från. Cham Island heter den och det ska finnas lite snorkling och så att titta på. Vi kommer att stanna där en natt och sedan får vi se om vi blir kvar här en natt till eller tar oss vidare till Nha Trang lite söder ut.

Gustav och Gabriel

På cykel i Hoi An

Kjell och Britt

I går lånade vi cyklar på hotellet och även på detta hotell hade de en smidig stol till Gustav så att han fick en liten sadel. Han börjar verkligen vänja sig vid att sitta så han kan se.

Bevattning

Det var jättemysigt att cykla ut till de närliggande byarna. Det ligger bland annat en liten grönsaksby och ett par risbyar och vi cyklade förbi dessa och ut på stranden.

Risfält

Låg sedan och latade oss ett tag och tog även ett dopp i det friska men vilda vattnet.

Vi latar oss på stranden

Det är inte direkt barnvatten men Gustav verkade tycka att det var väldigt roligt ändå både att bada och att leka på stranden. Det är djupt lite oberäkneligt och det är lite strömt.

Klara, färdiga, Spring!

Baddags!

Stranden är som sagt hur lång som helst men känns väldigt oskyddad. Det fanns en del fiskare på stranden också och en hel del roliga båtar som var runda och roliga att titta på.

Den vackra men vilda stranden

Gabriel fick en chock av hur mycket stranden utvecklats. Han var här för femton år sedan och då fanns det inga solstolar och restauranger som det finns idag.

Två utslagna pojkar

Han berättade även att han sydde upp ett par sandaler då och någon tog ett par bildäck och skapade de bästa sandaler han någonsin ägt. Det funkar inte riktigt på detta sätt längre tyvärr.

På vägen tillbaka till hotellet

Britt cyklar hemåt!

Hoi An

Tomb of Tu doc

Den sista cykelturen i Hue blev svettig men lyckad.

Rester av Tu Doc

Det var intressant att gå omkring bland tomberna men det känns konstigt att de bara är från 1864-1867. Man får känslan av att det funnits där mycket längre än så och det är rätt slitet vilket gör att man börjar fundera på hur länge till detta kommer att stå kvar.

Tu Duc som designade denna gravplats där han sedan inte begravdes var endast 153 cm lång och hade 104 fruar samt en massa älskarinnor. Inga barn?! Måste varit en utmaning dock att hålla alla kvinnor nöjda.

Gabriel och Philip spanar ruiner

Området var mycket stort så vi besökte bara det ena innan vi cyklade hem och sedan tog en halvkass båttur på floden.

Dags för en båttur på floden

Båten tuffade fram väldigt långsamt men det var väl iof trevligt att åka lite båt. Vi fick ett mycket vackert kvällsljus som avslutning.

En av Hues vackra broar

Britt och Philip i båten

Titt ut Gustav!

Solen går ner över ett vackert Hue

På kvällen åt vi på en restaurang där det var svårt att förstå menyn eller vad man skulle beställa så vi beställde samma sak som grannarna brevid (munkarna) och det var lite mysigt att få en varm platta och mer eller mindre koka maten själv på bordet. Det smakade dock inte så mycket mer än lite starkt så det var kanske inte den bästa middagen. Att vi dessutom hade sällskap av en fet råtta var kanske inte det roligaste men vi överlevde det med.

Restaurangbesök

I morse hyrde vi oss en bil som körde oss från Hue till Hoi An med ett par stopp på vägen. Det var ett väldigt vackert pass som vi körde igenom.

Vägen vi åkte upp!

Vägarna ringlade sig här och var och det var mycket vacker natur vi fick se då vi åkte igenom bergspass. Utsikten var fantastik på sina ställen.

Lite utsikt

Två stränder stannade vi till vid samt Marble Mountain. 

Stränderna är otroligt långa men oskyddade

Tåget går förbi här också

Familjen Hellstrand

Skippade museumet vi hade tänkt kika in på och sedan var vi framme vid vårt hotell i Hoi An. Vi har ett fint rum med balkong, badkar och jättesäng så det känns lyxigt! Pojkarna njöt av att få bada och leka i badet. Hotellet har pool och även den har testats och godkänts. Det är skönt att kunna bada då det emellanåt är väldigt varmt.

Hotellrummet!

Hoi An är ett omtalat ställe. Alla turister verkar älska det men vi vet inte riktigt om stället är vår grej. Det som känns bra med detta ställe är att det finns många olika saker att göra. Det finns kultur utanför samt inne i Hoi An, det finns en strand, det finns byar att besöka, det finns öar utanför och det finns en stadskärna där den vardagliga vardagen utspelar sig. 

Hoi An

Den gamla delen av staden var väl den delen man hört om mest innan man kom hit. Gamla delen består av mer än 800 riktigt gamla hus som bygger på gammal Japans och Kinesisk arkitektur så det är riktigt vackra hus. De är oftast gula också då husen var det under Fransmännens kolonial tid och det är inte helt lätt att få tillstånd att byta färg på sitt hus om man vill göra det.

Det är härligt att se att denna stad inte påverkades av kriget utan att husen faktiskt finns kvar.

Kväll nere vid floden i Hoi An

I alla hus pågår någon typ av försäljning till turister och när vi kom i lördags var det hur många människor som helst i gamla stan och det körde cyklar och mopeder hit och dit så det var inte så charmigt som vi föreställt oss med de trafikfria gatorna...men vi ska ge Gamla stan en chans till.