Så har vi kommit tillbaka til Ho Chi Min igen. Det är lite fler människor och trafik i staden nu än det var när vi åkte här i från då det var ledighet då men det känns ändå trevligt att vara här.
I onsdags åkte vi iväg på en halvdagstur till Cu Chi tunnels som blev en heldagstur då vår buss gick sönder och blev stående mitt i spöregnet en bit utanför stan i två timmar. Stackars pojkarna G var hungriga som två vargar och humöret blev där efter. Turen var nog den sämsta vi gjort under hela resan då det var för mycket sitta i buss för väldigt kort besök på plats. Dessutom verkade de lägga mest tid och intresse vid att skjuta vapnen istället för vid själva tunnlarna. Vår guide hade väldigt jobbig engelska också så att även de Engelsktalande hade mycket svårt att förstå honom. Kanske svårare än en själv tom. Tunnlarna var intressanta och började byggas på 40-talet och användes först mot Fransmännen. När tunneln var som mest använd sträckte den sig mellan huvudstaden i Vietnamns södra sida och Cambodia och endast i Cu Chis distrikt så gömde sig 250km tunnel. Det är lätt att förstå att de Amerikanare som av misstag etablerade en bas precis ovanpå tunneln blev smått knäppa. De kunde för all del inte förstå vem och var ifrån de sköts på. De försökte lokalisera tunnlarna och blev tillslut desperata och använde sig utav kemikalier likt napalm men lyckades ändå inte få tag i Vietnameserna. Än idag finns det gott om kemikalier i grundvatten så att köpa frukt här kändes inte så lockande.
Torsdagen spenderades mestadels i Chinatown där vi var på en marknad och tittade på Chinatown i sig själv. Det blev lite shopping innan det var dags för en tur i lekparken. Det är så roligt att titta på de lokala i parkerna då de utövar en massa aktiviteter. Tänk att bara kunna gå ner i parken hemma och köra lite friskiss eller ett pass karate kanske. Det vore något!
Fredagen kändes mest som förberedelse inför hemfärd. AC unnade sig en fotmanikyr men det kändes inte så lyxigt, snarare som att hon var i vägen för den som skulle ta hand om henne. Hon hade en vagel i ögat och det var så mycket mer intressant än AC's fötter vilket kanske är förståeligt.
Lite shopping blev det också så nu har vi mycket att packa. Får se om i klarar att få med oss allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar