Vi sa adjö till Britt och Kjell efter en trevlig frukost. De roade sig sedan med att promenera i Saigon medan vi tog oss ut till flygplatsen för att flyga till Con Dao. Vi tog lokalbussen ut till flygplatsen vilket bara tog 40 minuter. Iom att vi inte hade så mycket packning så kändes det smidigt. En väska står kvar på hotellet där vi även tänker bo när vi kommer tillbaka.
Flygresan gick väldigt smidigt. Det var ett mycket litet och gulligt plan med ca 70 platser och det är knappt en timme man flyger. Gustav somnade direkt och vaknade när vi kom fram. Philip var vaken och lekte med säkerhetsinstruktionerna. Det var väldigt tomt på planet. Kanske 30% av platserna var det som var fulla och när vi skulle boka fanns det endast ett fåtal platser. Det är visst så att det finns två företag som sitter och håller på biljetterna så istället för att sälja dem så förgås de bara om ingen använder dem. Trist och slösaktigt!
Vilken fantastisk syn när man flög in över turkost vatten på en liten ö-grupp mitt ute i ingenstans och sedan landar man över en strand på en landningsbana mitt ute i ingenstans. Det var en fin känsla och man tänkte att vilken fin och vacker plats att köra en del av avslutningen på. Precis innan planet ska parkera sig så ser man en stackare som sitter ute i ett litet bås mitt i hettan för sig själv. Kände oss inte avundsjuka. Det måste vara smäll-hett och väldigt ensamt.
En taxi tog oss i rallyfart från flygplatsen och levererade oss vid vårt hotell. Väl in-checkade kollade vi in stan innan vi gick och badade vid den närmsta stranden som såg mycket fin ut. Vad vi läst om men inte insett att de var så många var sandlopporna/sandflugorna. Fy!!! De var överallt och det gick inte att sätta ner Philip på stranden vilket var skit-tråkigt rent ut sagt. Vi fick ett par bett var och hoppas att det stannar vid det.
Vi bor i Con Son som är det största stället på ön och det är en hel del betonghus blandat med de koloniala husen som står och förfaller och en del propaganda skyltar. man får lite kommunistkänsla över det hela vilket inte är så konstigt. På kvällen verkar de ha utrop i högtalare som är placerade i hela staden så det är obligatoriskt att ta in detta. Som ett böneutrop men mer politiskt.
Det är svårt att veta vad som är restaurang och inte här och det är svårt att hitta en meny som man kan läsa då de som talar engelska är få. Vi har dock lyckats få hjälp med både det ena och det andra via dykshoppen Dive, Dive, Dive. Det jobbar en mycket trevlig och hjälpsam kvinna där som tur är så vi blev försedda med både karta och info samt rekommendationer för restauranger. På vårt hotell pratar de inte heller engelska och Gustav är väldigt road av AC's försök att göra sig förstådd på alla sätt som går. Försökte få ketchup till maten idag och efter att försökt med allt och den gulliga killen inte fattade så imiterade AC en flaska i luften, skakade den, hällde och prutade med munnen. Killens ansikte lös upp och så gick han och hämtade majonäs :). Vi har inte alla samma erfarenheter helt enkelt. Så klart att det var majonäs för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar