Monteverde

Det var kulle upp och kulle ner och milslång utsikt. Vackert men rumpan känns i dag. Vi har skumpat på så mycket grusväg att man nästan skakar när man går utan att sitta i bilen.

Vacker utsikt längst vägen

Det är kallt, blåsigt och regnigt här så i dag åkte jackan och mössan på. Det är som en dålig svensk sommar då solen tittar fram då och då. Vi är alla rosiga i ansiktet och det beror inte på solen.

Promenad till Rio Celeste

Vi åkte först till vattenfallet Rio Celeste och det var ett mycket vackert vattenfall men innan vi kom dit kändes det som att man aldrig skulle komma fram och vi såg inte en enda turistbil så vi trodde tokigt nog att vi skulle ha stället till oss själva. Vi skumpade på sjukt mycket grusväg och alla som passerade oss satt på en cross. Väl framme stod det turistbuss efter turistbuss efter turistbuss. Vår rekommendation; Åk inte dit en söndag. Ska du dit en söndag så åk upp dit, sov över så att du kan gå in tidigt. Alternativt kom precis innan de stänger klockan två för då har de flesta turister redan dragit.

Det kostar 14 dollar för vuxen att gå in och 5 för barn. Som hittat...

Celeste

Vattnet i vattenfallet var blått likt munvatten. Det är såklart mineraler som gör att det ser så ut men det var rätt häftigt att se. Man kan inte bada i vattnet och de har vakter som vaktar så man inte hoppar i.

Vattnet med mineraler eller är det skölj för munnen?

Philip och Gustav pinnar på i skogen!

Gustav och Philip gick på duktigt och denna promenad är likt de flesta i Costa Rica mycket väl omhändertagen. Du kan inte gå här med barnvagn eller rullstol men du kan lätt klara promenaden med ett par extra kilon på magen. Naturen är väldigt vacker och man tänkte lite på Tarzan då man såg en del härliga lijaner men också på småtomtar då skogen var så trolsk.

Kjell och Britt påväg till vattenfallet Celeste.

Gustav och Philip vid Celeste's blåa vatten

Efter promenaden skumpade vi vidare på de härliga grusvägarna. Utsikten mycket vacker och till slut kom vi till Monteverde som det också kändes som att vi for ensamma till. Väl framme kryllade det av turistbussar, uppbokade boenden, restauranger och mer grusväg. Det var visst så att National Geographic satte denna plats på kartan då de skrev om en vacker fågel som finns här och det började dra hit turister. Det gillade inte de boende här så de har aktivt jobbat för att ha sina grusvägar kvar då det kanske kan skrämma bort en del turister. Det verkar inte fungera jättebra måste vi säga.

När vi kom fram blåste det ordentligt och regnade. Vi hittade ett billigt boende som inte är mer än två rum. Vi åt lite mat och sedan var det sovdags.

Monteverde

Gustav och Kjell i ett härligt träd

I dag har det fortsatt att blåsa och regna och varit rätt kallt som sagt men vi tog oss till Monte cloudforest och gick runt för att se på fåglar och andra djur som ska finnas där. Det finns ett par olika promenader att gå. Även detta uppbyggt på ett bra sätt så att det är enkelt att gå. Vi gick 6 km i fin skog och tittade på höga träd, dimmig utsikt och såg ett par fåglar som gömde sig i kylan.

Promenad i Monteverde Cloudforest

Vattenfallet i parken; Gabriel, Britt och Kjell

Gustav på språng

När vi kom ut ur parken så såg vi de mest intressanta fåglarna och hade det varit för dem hade vi inte behövt gå in i parken. Det var vackra kolibri, Tukan och en Grön orm. Naturen var dock vacker och Gustav utbrast att han minsann inte tänker titta på ett jävla vattenfall till utan då åker han hem. Oj vad kul han kommer att tycka att det är i morgon då vi antagligen kommer att se ytterligare vattenfall.

Kolibri

Mini Tukan

Väl tillbaka i byn köpte vi kyckling och åt sen lunch / tidig middag.  Det fortsätter att blåsa och regna och i morgon ska det vara samma visa.

Vi funderar på om vi ska åka zipline i morgon. Hur som så åker vi nog vidare mot kusten innan det är dags att lämna tillbaka bilen. Så bortskämd man blivit av att ha sitt eget fordon. Det är ett perfekt sätt att ta sig runt i Costa Rica.

Volcan Arenal

Arenal

Vi tog oss som sagt ner för kullarna och vidare mot Volcan Arenal. Det var ganska varmt när vi kom ner på lägre höjd igen och vi stannade på vägen för att äta lite mat. Alltid spännande när allt står på Spanska men lite har man lärt sig och så länge man inte är för blyg så kan man alltid fråga någon vänlig själ vad de äter när det ser gott ut och beställa samma sak. Både Gustav och Philip verkar gilla de svarta bönorna de serverar med maten här så det blir ofta att vi beställer deras nationalrätt med ris, bönor, plantain, sallad och något kött som oftast är kyckling när vi beställer. Gott!

Väl framme i La Fortuna som är ett mycket turistiskt ställe så körde vi runt lite för att kolla boende. Det var rätt slående att se torget med byn/stadens kyrka och vulkanen i bakgrunden. Häftigt! Vi tittade på ett par boenden och tog sedan ett som hade pool. Kjell och Britt fick en städskrubb som rum men i dag fanns det ett större rum så nu är vi grannar.

Gustav och Philip var glada över poolen och badade som aldrig förr. Det regnade lite men vad gjorde det. Vi åt lite mat och sedan var det dags att sova. Av någon anledning somnar man tidigt på kvällen och vaknar tidigt. Ganska skönt!

Vad gör man då i La Fortuna? Man forsränner, går på fjärilsmuset, vandrar i nationalparken, går på spa eller badar i varma källor. Vi åt frukost vid sju och gav oss iväg efter lite byte av rum osv. Körde mot vulkanen och plockade lite casher på vägen. Det var lite regnigt och molnigt när vi åkte ut. På ett ställe fick vi rekommendation att ta en promenad ner till sjön då de precis anlagt en väg i skogen där. Vilken flopp. Det var myggornas ansamling därinne i skogen och Gustav blev så biten stackarn. Gräset var högt också så det enda man kunde tänka var; Bara jag inte kliver på en orm...

Gossarna njuter i det varma och sköna vattnet!

Vi gav ganska snart upp och gick tillbaka, åt en banan och körde vidare. Tittade på vacker natur och stannade för att bada i varma källor. Det var fantastiskt skönt och vi satt där länge!  Vi njöt verkligen allihop och efteråt kände man sig helt avslappnad. Det ska ju vara nyttigt för huden. Fantastiskt ursäkt!

Det gjorde även pappa och mamma

Åkte sedan en sväng runt sjön och fick en del fina utsikter mot vulkanen innan vi åkte tillbaka till hotellet för att äta mat och ta det lugnt. Tog en promenad på stan och det tog lite tid att få mat så Gustav och Philip badade med Gabriel i poolen innan det var dags att äta mat.


Kjell och Philip gick och köpte glass som smakade fantastiskt och nu ligger alla och snarkar i varsin säng. I morgon drar vi vidare mot Monteverde där vi förhoppningsvis ska åka Zipline och njuta av mer vacker natur. Där ska de vara duktiga på glass, ost och ekologisk mat. Det sägs att en bra dag kan du verkligen känna inspiration av hur de odlar och allt som finns där att göra medan en dålig dag kan detta kännas som disneyland då det är så sjukt mycket turister där. Vi får se hur det blir för oss.

Buenos Noches!

Vulkan Poas

Vi hade fantastiska dagar i Cahuira och vi kan förstå den Italienska damen brevid oss på boendet som stannar tre månader om året. Även om det inte riktigt är vår grej så gillade vi detta ställe. Härligt att höra vågorna när man somnade på kvällen, härligt att kunna bada när man ville, härligt att kunna promenera ut i nationalparken och brottas med tvättbjörnarna om den medhavda matsäcken och kolla in stora starka myror.

Utanför vårt enkla och charmiga boende

En bil hyrdes för att skapa en större flexibilitet att se saker och förflytta sig på ett smidigt sätt högre upp i Costa Rica. Gustav och Philip var lyriska när Gabriel och Kjell kom med bilen till boendet. Bilen fick dem att sakna vårt rymdskepp hemma men Toyotan vi har hyrt är något modernare och finare än bilen vi har hemma...

Philip i vår hyrbil

Vi kom inte iväg förrän vid tre och det tog sin lilla tid att köra. Det är en frihet att ha sin egen bil, att kunna stanna vart man vill, att kunna titta på det man vill, att kunna ta den omväg man vill. Vi paserade bananplantage efter bananplantage, enorma lastbilar lastade med annanas och alla kör runt med stora bilar med mörka rutor.   Planen var att först köra till Poa´s och sova någonstans i närheten för att på morgonkvisten dagen efter kunna gå upp på vulkanen. Det mörknade dock ganska fort utan att vi kommit allt för långt. AC blev sjukt kissnödig och tvingade Kjell att stanna bilen för kisspaus. Det blev dock bra då vi stannade på ett ställe som också erbjöd mat så sedan kunde alla glatt åka vidare.



Vägen gick uppåt, uppåt, uppåt och slingrade sig sjukt mycket så både AC och Philip la sig ner för att lugna ner sina magar. Det såg dock ut att vara mycket vackert landskap, man kunde skymta både vattenfall och djupa dalar. Kjell fick ta det ganska lugnt när han körde och han klarade det finfint som vanligt.

Gustav och AC på det fina men kalla boendet

Nere i dalen låg huvudstaden San Jose och bredde ut sig med massor av lampor så det kändes nästan som himlen var nedanför oss med massor av stjärnor. Det var vackert.
Boende var desto segare att hitta. De flesta ställen hade stängt då klockan var strax efter nio när vi kom. Vi hittade dock ett ställe till slut som låg vackert uppe på en kulle så utsikten var fin såg vi dagen efter och det var kallt. Stackars er tänker ni men om man spenderat de senaste veckorna i 30-35 grader så blir det stora kontraster med blåst och minst 15 graders skillnad. Rummet var fint men den kalla vinden blåste rakt igenom. Det var bra med extra filtarna i rummet men det bästa var att bara ligga nära varandra och bli varm av kroppsvärmen. På morgonen var det varmare ute än inne. Lustigt att det kan bli så i ett byggt hus, är det inte?! Vi sa att hade det varit så kallt alla kommande dagar som det var detta dygn så hade vi åkt ut till kusten igen...

Kossor ute på tur

Morgonens utsikt var vacker med dalar, berg och vulkanutsikt. Kossorna som gick i hagarna såg väldigt harmoniska ut och när vi skulle köra från hotellet till vulkanen Poa´s så fick vi snällt vänta medan en boende vallade sina kossor längst med gatan. Det stressade Gustav lite som undrade om vi inte kunde tuta. Vad har vi bråttom till undrade Philip. Ja vad har vi bråttom till? Vi ville hinna se vulkanen innan molnen tog över och vi ville komma till vulkanen innan alla andra turister vaknat och tagit sig dit. Många är sega på morgonen vilket är bra. Alltid lite charmigare att få se saker med färre folk runt omkring.

Promenad upp till Poa´s

Promenaden upp till Poas från parkeringen är enkel, tom handikapps anpassad så du kan lätt gå upp med barnvagn om du vill.  De är duktiga på detta i Costa Rica och de är sjukt duktiga på att ta betalt. Allt kostar minst 10-15 dollar att göra. Så det är inte direkt så att man gör allt utan man väljer med omsorg det man vill göra. Annars kan du lätt bränna ett par tusenlappar per dag för det finns mycket saker att göra. Du kan hika, åka zipline, forsränna, titta på djur, besöka center, nationalparker osv osv osv.

Britt, Kjell och Philip vid vulkan Poa´s

Hur som helst, vulkanen Poas ligger på 2704 meters höjd. Den har en krater på 1.3km och är 300 meter djup. 1953 hade den sitt senaste utbrott men den har haft mindre utbrott och den senaste var 1995, då parken tom stängdes av.  Costa Rica har mer än 100 vulkaner i landet vilket kan låta lite risky.  Vi fick se vulkanen utan moln och kommer man efter tio så kan vulkanen vara helt täckt av moln.  Det var mycket vackert där uppe med en spännande skog som anpassat sig efter vulkanen. Löven på träden i närheten har som en plast kring sig för att kunna skydda sig mot lava exempelvis och det finns en kratersjö att gå till också som är fylld med regnvatten.

Philip och Gustav vid plantan fattigmans paraply som förr användes som paraply

Det var mycket turister som mötte oss när vi lämnade parken och många äldre med svårigheter var här då det som sagt är väldigt enkelt att gå.

Höga berg och djupa dalar samt skumpiga vägar

Vi fortsatte vår färd och tog oss nerför dalen igen. Mycket vackert men också skumpigt för de som blir åksjuka. Philip la sig ner för att sova nästan direkt. Han hanterar sin åksjuka fint.

Vacker växtlighet

I dessa trakter odlas det frukt och grönsaker då marken är extra gynnsam så vi köpte med oss ett stort paket av traktens jordgubbar som sedan mumsades upp på hotellet i La Fortuna. Det är lustigt, när du är i vackra miljöer som dessa tänker du att här måste allt vara ekologiskt. Så står du på en kulle och insuper den vackra miljön och friska luften mitt ute i ingenstans. Då kommer det en person med gummistövlar och inget skydd med en behållare på ryggen och en stor sprut och du inser att han besprutar grönsakerna och säkerligen med sjukt starkt medel. Det vi ätit har dock smakat gott.

Cahuita

Gustav var bra sugen på att ta hem denna lilla sötnos som husdjur

Den trivdes mycket bra på Britt!

Vi åkte inte långt denna gång utan satt endast 45 min på den lokala bussen. Det var varmt när vi åkte och kom fram till Cahuita. Britt, AC och pojkarna satt och spelade Svarte Petter på busshållplatsen medan Gabriel och Kjell letade boende. De hittade ett enkelt men trevligt ställe vid vattnet och utsikten har varit helt fantastisk. Stället heter Spencer Seaside och kostar endast 28 dollar natten, kan varmt rekommenderas för de som söker något rent och enkelt.

Gabriel och Gustav snorklade utanför boendet

Gustav i nationalparken med egenfångad kokosnön

Det kändes lite dött här i jämförelsevis med Puerto Viejo. Som om storhetsdagarna passerat. Vi vet inte varför men flera hotell står toma och stängda sedan länge. En lekpark är helt förfallen och på kvällen är gästerna få i restaurangerna. Kanske åker de flesta hit med buss från Puerto över dagen eller går in i andra entrén i parken. Vi är iaf få som övernattar här och det är synd då det är rätt trevligt och denna park bör man inte ge en miss. Dels för att det är så enkelt att gå, dels för att man kommer så nära djuren här och dels för att man kan bada.

Gabriel och Britt vid gamla oljeuttaget som endast innehåller sötvatten. Det utvanns aldrig olja.

Udden ute i nationalparken

De som bor här är stolta och hävdar att det var här de första Afro-Carribean invånarna flyttade när de kom till Costa Rica för att bygga järnväg och jobba på bananplantagerna. De flesta har påbrå från Jamaica.

Promenaden med guide som var toppen! Han var kunnig och lärde oss hur man skulle se saker i djungeln.

Giftig Yellow Long Lashes Wiper

Vi hyrde en guide i går och gick ett par km. Vi såg sengångare, apor, kajmaner, leguaner, ormar, tapirer, tvättbjörnar, näsapor olika insekter osv. Det var en duktig guide som hette Richard och han berättade att varje år tappar de ca en meter strand här och i Limon norr över där får de en meter strand varje år. När jordskalvet/vulkanutbrottet ägde rum 2010 så tappade de ca 300 meter strand. Det är mycket!!!

Orm i skogen!

Vacker örn!

Tvättbjörn

Efter turen med guiden badade vi på en trevlig del av stranden och strax innan vi skulle gå där ifrån så kom det en mamma tvättbjörn och hennes två ungar och snodde vår matpåse. Som tur var var Kjell vaken (vi andra hann inte se något) och tog tillbaka matpåsen. De kom dock tillbaka en gång till och försökte ta mat. De är fina men ser ut som att de klätt ut sig med sina masker. Kanske kom inspirationen till Batman från dem?!

Britt och Philip i nationalparken

Tidigt i morse gick AC och Gabriel hela vändan i parken och såg både det ena och det andra. Gabriel var mycket nöjd då han lyckades spana orm själv utan guide och de andra turgrupperna sprang bara förbi den gula långögonfrans wipern. Den är alldeles gul och är ca 30 cm lång. Vet man inte vad man ska titta efter så ser man den dock inte... Det skulle kunna vara en blomma eller en svamp.

I nationalparken

Gabriel har sådant tålamod när det kommer till djur. AC tröttnar om det är för många mygg som äter på henne eller om djuren gömmer sig för länge. Då börjar hon studera turister istället, gissar nationaliteter samt studerar de inhemska och gissar deras påbrå. De är vackra och mixen av Carribean, Europeiskt och Indianskt är mycket spännade. Jimmy Åkesson skulle bli nervös av all blandning här...

Gabriel i nationalparken

Annars har vi tagit det rätt lugnt. Britt och Kjell har cashat och pojkarna har fått pokemonat lite med Britt.

Blomma som aporna dricker sitt vatten ifrån då de inte vågar dricka i floden. Fråga Philip varför.

I morgon är tanken att vi ska åka med en hyrbil upp mot vulkanen Arenal och hänga lite i områdena runt omkring i ca en vecka innan det är dags att ta sig vidare från Costa Rica. Hit kommer vi absolut att åka tillbaka. Det finns så mycket att utforska och så många djur att se och att de är så nära är häftigt.

Puerto Viejo

Båtresan till fastlandet var rätt blåsig och snabb

Vi lämnade Basimentos med båt efter en god frukost och ett par riktigt fina dagar.

På fastlandet tog vi en privat-taxi och skumpade igenom slinger och krokväg igen. Philip la sig tillrätta och resan gick smidigt. Det tog ca 45 min att komma till gränsen och att ta sig över var ganska smidigt. Checka ut, betala skatten för att vi lämnade landet och sedan ciao Panama och promenera över bron för att checka in i Costa Rica.

Packåsnan AC och Gustav

Bron mellan Panama och Costa Rica

På Costa Rica sidan tog vi en buss och vi anlände 30 minuter tidigare än bussen skulle gå så fick vänta en liten stund innan vi fick gå på bussen. Det satt ett par från Israel på stationen som flirtade lite med Gustav som fick ett korvbröd med massa Nutella på. Gustav var i himlen! Låter konstigt men när man reser på detta sätt (är ute under en längre tid) så har man inte tillgång till allt och man unnar sig inte allt heller hela tiden (kanske man inte gör hemma heller men iaf). Man får hushålla med det man har och är lite mer rädd om sina saker än vanligt då man endast har x antal Kalle Tidningar med sig (Gustav hittade en Tysk ny Kalle tidning ute på Basimentos, viken lycka och dessutom plockade Britt och Kjell fram två i dag och vilken skatt) eller x antal plagg. Pojkarna har förstått detta sedan länge så Gustav fullkomligt njöt av sin smörgås och försökte förstå vart Israelerna skulle hän härnäst (inte för att han ville att de skulle ge honom fler Nutella mackor utan för att det skapade en nyfikenhet hos honom). Vi kommer att följa deras fotspår men ska göra lite fler stopp än dem.

Att bada är härligt och vi passar på vid Black Beach!

Bussen kom och mindre än en timme senare var vi ute vid kusten på ett ställe som heter Puerto Viejo.  För mer än 30 år sedan var det svårt att ta sig hit.  Det var endast en grusväg och de som tog sig hit fick campa på stranden. Det finns en berömd våg härutanför som man ville till och sedan utvecklades det vidare. I dag är det en asfalterad väg och vi tog oss som sagt ganska enkelt hit. Det är väldigt mycket turister här och det är helg så det är både inhemska och utländska turister i omlopp så det var svårt att hitta boende när vi kom men inte ville vi campa på stranden.  Kjell och Gabriel hittade oss ett helt ok ställe medan Britt, AC och killarna satt och åt lunch. Fair uppdelning...

Stranden i närheten av boendet

Under de dagar vi varit här har vi hyrt cyklar. Första dagen hyrde vi en bredare familjecykel som vi kunde sitta i hela fam medan Britt och Kjel hyrde varsin enkel cykel. Det är dock lite segt att ta sig fram med den där familjecykeln. Dels är den långsam och dels tar den upp halva vägen så vi var dagens tittobjekt. Tog oss dock fram 15km med den så är nöjda.

Cykeln som var lite seg men tog oss dit vi skulle

Vi började gårdagen med att ta oss till Juguar Resque center som tar hand om djur som på ett eller annat sätt behöver omhändertas. Kanske har de skadats eller övergivits vilket känns lite sorgligt men bra att centret finns. Hon som driver det har bott här ett tag och är apspecialist så de får bland annat in många apor och hennes man är ormspecialist så innan centret öppnade kom folk med djur de ville ha hjälp med på olika sätt. När man är där går man runt i deras trädgård som är själva parken eller vad man nu ska kalla det. De har två turer om dagen vilket vi inte kände till. En vid 9:30 och en vid 11:30. Man får endast gå in med guide och sedan får man info om de olika djuren och varför de är där. De som jobbar i centret är voluntärer och de betalar för att vara där och jobbar gratis.  Det var lite synd att Gustav och Philip inte kan mer engelska än de kan då turen var på engelska och det är svårt att översätta allt och när det blir långrandigt då blir det tufft att stå still och bara lyssna. Vi fick se små söta apor med blöjor då de visst bajsar hur som och vart som. De hatar visst också att duscha så detta förenklade omhändertagningen av aporna men det kommer inte dröja så länge innan de inser att de kan dra av dem. Dessa sötnosar hade blivit övergivna av sin mor.

Små gulliga apungar med blöjor

Det var en hel drös med sengångsbebisar och de får de in rätt ofta. De har blivit övergivna av sin mamma. Det räcker med att hålla dem med en filt för att de ska tro att det är deras mamma. De har en mamma med bebis på centret och hon hade fått en elchock och var i rätt dåligt skick när hon kom in och de trodde inte att hon skulle överleva eller hennes bebis men båda överlevde och nu tar centret hand om mamman och mamman tar hand om sin bebis. Tanken är att dessa djur ska ut i det vilda sedan och det gör de i långsam takt så att djuret kan lämna dem när de är redo.

En av de söta sengångsbebisarna

En del djur de får in är djur som varit husdjur. De är gulliga när de är små och sedan växer de på sig och blir könsmogna och då kan ägaren inte hantera dem längre. Tyvärr är djuren ganska missanpassade då och kommer antagligen inte att kunna bo id et vilda igen utan är då dömda till att bo på centret hela livet. De har en vildkatt som bor hos dem som de försökt att släppa ut i det vilda men hon kommer tillbaka hela tiden, river hönor osv så nästa gång ska de försöka släppa henne riktigt långt borta. Hoppas att det går bra. Annars fanns det ormar, kaymaner (någon hade missat att rengöra poolen och då hittades en, en annan dök upp i ett badrum på ett hotell där ett brudpar vistades så antagligen ett prank). En del fåglar fanns det också med skadade vingar och endast ett öga. Många kommer att leva resten av livet på centret. Det var fint och de gör ett fantastiskt jobb.

En vacker orm på centret

Vacker vildkatt de försökt släppa men kommer tillbaka

Efter besöket cyklade vi vidare längst stranden och nu i efterhand måste jag säga att favoriten här nog är Punta Uva. Att välja den senare nedgången är också att föredra då det är minst människor där och stranden är vackrare (det är vackert överallt men något finare där). Vi hängde även vid den stranden i dag men tog en tidigare nedgång och det var mycket folk på stranden i dag som söp in det sista på sin lediga dag ordagrant.

Glada pojkar i vattnet!

Vi testade Playa Negra när vi anlände också och även den stranden är fin. Vattnet är vilt på andra ställen och det är mycket därför vi valde att bada där vi badade. Costa Rica har en mycket vacker kustremsa här med turkost vatten, palmer och många små mysiga vikar.

Vackra kuststräckan

Det är mycket party här om man vill och det finns en del shopper för att handla hängmattor osv samt restauranger. Många turister har fastnat här av olika anledningar så som kärlek, surfing och soft häng såklart. Både en och sjutton gånger känner man marijuanalukten på morgonen och kvällen. 

Cykelgänget!

De flesta här hyr en cykel och tar sig fram längst vägen som går précis brevid kusten. Många har så dålig cykelteknik att man undrar om de någonsin cyklat på en cykel. De har inte koll på någonting men det kanske bara är rökat som spökar. Mysigt var det att cykla iaf och i dag fick Gustav sin egen cykel att cykla på och Philip fick sitta på pakethållaren och det fungerade bra.

Leguana!

Pokestop och geocashing fanns också med på schemat för de som önskade det.

Vacker groda som är symbol för Costa Rica! Kul att få se.

I morgon drar vi vidare norr över. Vi ska endast 17km här ifrån till ett ställe som heter Cahuita och är nationalpark. Man ska kunna snorkla, bada och ta sig runt i nature. Förhoppningen är att få se ännu lite fler djur. Efter det bär det vidare uppåt och inåt land lite mer för att spana vulkan.