Vulkan Poas

Vi hade fantastiska dagar i Cahuira och vi kan förstå den Italienska damen brevid oss på boendet som stannar tre månader om året. Även om det inte riktigt är vår grej så gillade vi detta ställe. Härligt att höra vågorna när man somnade på kvällen, härligt att kunna bada när man ville, härligt att kunna promenera ut i nationalparken och brottas med tvättbjörnarna om den medhavda matsäcken och kolla in stora starka myror.

Utanför vårt enkla och charmiga boende

En bil hyrdes för att skapa en större flexibilitet att se saker och förflytta sig på ett smidigt sätt högre upp i Costa Rica. Gustav och Philip var lyriska när Gabriel och Kjell kom med bilen till boendet. Bilen fick dem att sakna vårt rymdskepp hemma men Toyotan vi har hyrt är något modernare och finare än bilen vi har hemma...

Philip i vår hyrbil

Vi kom inte iväg förrän vid tre och det tog sin lilla tid att köra. Det är en frihet att ha sin egen bil, att kunna stanna vart man vill, att kunna titta på det man vill, att kunna ta den omväg man vill. Vi paserade bananplantage efter bananplantage, enorma lastbilar lastade med annanas och alla kör runt med stora bilar med mörka rutor.   Planen var att först köra till Poa´s och sova någonstans i närheten för att på morgonkvisten dagen efter kunna gå upp på vulkanen. Det mörknade dock ganska fort utan att vi kommit allt för långt. AC blev sjukt kissnödig och tvingade Kjell att stanna bilen för kisspaus. Det blev dock bra då vi stannade på ett ställe som också erbjöd mat så sedan kunde alla glatt åka vidare.



Vägen gick uppåt, uppåt, uppåt och slingrade sig sjukt mycket så både AC och Philip la sig ner för att lugna ner sina magar. Det såg dock ut att vara mycket vackert landskap, man kunde skymta både vattenfall och djupa dalar. Kjell fick ta det ganska lugnt när han körde och han klarade det finfint som vanligt.

Gustav och AC på det fina men kalla boendet

Nere i dalen låg huvudstaden San Jose och bredde ut sig med massor av lampor så det kändes nästan som himlen var nedanför oss med massor av stjärnor. Det var vackert.
Boende var desto segare att hitta. De flesta ställen hade stängt då klockan var strax efter nio när vi kom. Vi hittade dock ett ställe till slut som låg vackert uppe på en kulle så utsikten var fin såg vi dagen efter och det var kallt. Stackars er tänker ni men om man spenderat de senaste veckorna i 30-35 grader så blir det stora kontraster med blåst och minst 15 graders skillnad. Rummet var fint men den kalla vinden blåste rakt igenom. Det var bra med extra filtarna i rummet men det bästa var att bara ligga nära varandra och bli varm av kroppsvärmen. På morgonen var det varmare ute än inne. Lustigt att det kan bli så i ett byggt hus, är det inte?! Vi sa att hade det varit så kallt alla kommande dagar som det var detta dygn så hade vi åkt ut till kusten igen...

Kossor ute på tur

Morgonens utsikt var vacker med dalar, berg och vulkanutsikt. Kossorna som gick i hagarna såg väldigt harmoniska ut och när vi skulle köra från hotellet till vulkanen Poa´s så fick vi snällt vänta medan en boende vallade sina kossor längst med gatan. Det stressade Gustav lite som undrade om vi inte kunde tuta. Vad har vi bråttom till undrade Philip. Ja vad har vi bråttom till? Vi ville hinna se vulkanen innan molnen tog över och vi ville komma till vulkanen innan alla andra turister vaknat och tagit sig dit. Många är sega på morgonen vilket är bra. Alltid lite charmigare att få se saker med färre folk runt omkring.

Promenad upp till Poa´s

Promenaden upp till Poas från parkeringen är enkel, tom handikapps anpassad så du kan lätt gå upp med barnvagn om du vill.  De är duktiga på detta i Costa Rica och de är sjukt duktiga på att ta betalt. Allt kostar minst 10-15 dollar att göra. Så det är inte direkt så att man gör allt utan man väljer med omsorg det man vill göra. Annars kan du lätt bränna ett par tusenlappar per dag för det finns mycket saker att göra. Du kan hika, åka zipline, forsränna, titta på djur, besöka center, nationalparker osv osv osv.

Britt, Kjell och Philip vid vulkan Poa´s

Hur som helst, vulkanen Poas ligger på 2704 meters höjd. Den har en krater på 1.3km och är 300 meter djup. 1953 hade den sitt senaste utbrott men den har haft mindre utbrott och den senaste var 1995, då parken tom stängdes av.  Costa Rica har mer än 100 vulkaner i landet vilket kan låta lite risky.  Vi fick se vulkanen utan moln och kommer man efter tio så kan vulkanen vara helt täckt av moln.  Det var mycket vackert där uppe med en spännande skog som anpassat sig efter vulkanen. Löven på träden i närheten har som en plast kring sig för att kunna skydda sig mot lava exempelvis och det finns en kratersjö att gå till också som är fylld med regnvatten.

Philip och Gustav vid plantan fattigmans paraply som förr användes som paraply

Det var mycket turister som mötte oss när vi lämnade parken och många äldre med svårigheter var här då det som sagt är väldigt enkelt att gå.

Höga berg och djupa dalar samt skumpiga vägar

Vi fortsatte vår färd och tog oss nerför dalen igen. Mycket vackert men också skumpigt för de som blir åksjuka. Philip la sig ner för att sova nästan direkt. Han hanterar sin åksjuka fint.

Vacker växtlighet

I dessa trakter odlas det frukt och grönsaker då marken är extra gynnsam så vi köpte med oss ett stort paket av traktens jordgubbar som sedan mumsades upp på hotellet i La Fortuna. Det är lustigt, när du är i vackra miljöer som dessa tänker du att här måste allt vara ekologiskt. Så står du på en kulle och insuper den vackra miljön och friska luften mitt ute i ingenstans. Då kommer det en person med gummistövlar och inget skydd med en behållare på ryggen och en stor sprut och du inser att han besprutar grönsakerna och säkerligen med sjukt starkt medel. Det vi ätit har dock smakat gott.