Boquete och regn i massor

Efter regnet kommer värsta solen eller var det efter regnet kommer värsta solen?

Uppe vid starten av vår vandring

Vi vandrade i dag och Gabriel och AC är sjukt stolta över Gustav och Philip som knatade på duktigt.
Det finns ett par vattenfall i utkanten av staden och vi tog en taxi dit. Vägen upp var vacker med färglada hus och massor av blommor. Sådana man bara ser i krukor hemma. Fantastiskt att se julblommor som träd exempelvis.

Kaffeplanta under vandringen

Taxin släppte oss vid början av trekken och vi gick upp mot ett vattenfall. Det var dock fel vattenfall så vi betalade 5 dollar var till någon som är smart och tar betalt av "knäpp-gringosarna" som går förbi. Smart av dem och visst vattenfallet var vackert och odlingarna man gick igenom också så inget att klaga över men om du ska upp hit och vandra så fortsätt högre upp. Det kommer ett ställe till som man går till tre vattenfall ifrån.

Första vattenfallet

När vi kom dit sken solen. Det var moln på himlen och man anade regnet. Det skulle ta en kvart att gå till första fallet, ca 25 minuter till nästa och sedan 30 minuter till det sista fallet.

Hängbron påväg till de tre vattenfallen

Vägen gick uppåt och det var mycket geggigt efter gårdagens regn. Det var höga steg och lite halt för Gustav och Philips små ben men de knatade på utan att klaga. Vid första vattenfallet började det att regna och sedan öste det ner. Det var vackra fall och vid fall två badade token Gabriel. Vi andra frös (han gjorde också det men man måste ju bada vid ett fall). Alla var genomblöta så vi kanske också borde badat...

Badpojken Gabriel

Vi struntade i tredje fallet då underlaget var så dåligt. Det kändes inte värt det heller när det var så kallt. På vägen ner letade vi efter Tjenkolinas skatt. Vi har en vän som brukar dyka upp när vi är i skogen som heter Tjenko. Några av er har nog träffat på hans skatter ibland. Han är dock flygrädd så när vi är ute och reser brukar han skicka sin kusin Tjenkolina och i dag hade hon varit snäll och lämnat lite godis till Gustav och Philip i skogen vilket var välbehövt. Påsen fanns i en grotta under ett träd och Philip hittade påsen efter lite letande.

Vägen tillbaka var tung för Gustav och Philip. Inte för att de var trötta på att gå utan mer för att de var genomblöta och när man fryser är det jobbigt. Vilka föräldrar...

Genomblöta vandrare

Gustav önskade att en taxi skulle finnas vid starten men AC gissade på en buss. Vi hade tur. Ett gulligt Amerikanskt äldre par plockade upp oss i sin truck och vi fick åka med dem bort till en kaffe-plantage. Det var vackert där och vi satt på plantagens vackra restaurang och drack varsin varm choklad. Vi såg ut som något katten släpat in. Smutsiga och genomblöta men vad gör det. Även tre Tyska flickor hade de plockat upp och de var här och studerade Spanska på universitetet i Colombia. Känns som att alla pratar om Colombia just nu. Vi förstår varför. Det är vackert och folk är trevliga.
Vad gjorde Amerikanarna här då? De bor här ett par veckor om året och tänkte gå trekken vi gick men det blev för blött så de struntade i det. De verkade lite nyfikna och sällskapliga.

Sällskapet på kaffeplantagen

För er som funderar på att vandra här så är vattenfallet en ganska bra trekk. Inte för svår att gå eller tidskrävande. Killarna tyckte det var roligt och naturen var mycket vacker. Det som var häftigt med fallen nu var att det var så mycket vatten i dem också så det var ett ordentligt fall på alla platser.

Vacker kollibri på kaffeplantagen

Väl tillbaka i byn tog vi en varmdusch och åt lunch vid tre på Gustavs favoritställe. De serverar lokal mat och favoriten är Pollo Gustas. Kyckling i god sås, ris, potatismos, plantain, bruna bönor och sallad. Efterrätten blev på panaderian men ingen orkade riktigt äta dessert. Ögonen ville mer än magen.

Energin kom tillbaka med varma chokladen

Vi råkade låsa oss ute i morse också. Konstiga lås på dörren här men det löste sig det med.

Nu ska stan festa vidare och vi ska ta det lugnt. Det har regnat till och från hela dagen. Det ska det visst inte göra denna tid på året. Känns som att man hört det förr...