11/1 Las Lajas och dess vågor

Vacker man i Panama City

Vi kom tillbaka till Panama City. Tog in på Hilton. Fint ska det vara! Såklart fanns inte vår bokning i deras system. Hotels.com fungerar inte alltid toppen.

Vårt rum var fantastiskt om man jämförde med ute på ön. Pojkarna var helt lyriska.

Gabriel och Gustav hämtade upp vår extra väska på förra hotellet och Philip och AC gick till mataffären och handlade på sig lite mat inför resan.

Vi mumsade på en vattenmelon innan vi kollade in hotellpoolen. Det var dock rätt mycket folk där så vi gick till sängs istället och badade längre morgonen efter istället.

Åt frukost i lugn och ro innan vi tog oss till buss stationen. Flickan i luckan var inte så trevlig. Det är många som blir förnärmade när man inte kan prata Spanska och då gäller det att försöka hitta någon som kan ett par ord Engelska. Mitt i allt började hon en dagsavstämning. Sjukt frustrerande men inte så mycket att göra. Vi skulle vidare till Las Lajas och på biljetten stod det Felix. Vi höll våra tummar för att vi skulle kunna komma rätt. På något sätt brukar det dock bli rätt. Bussresan skulle ta fem timmar men det tog mycket längre tid. Det var segt ut ur Panama City och de höll på att bygga om vägen. Sedan var det det vanliga lunchstoppet som man aldrig riktigt vet hur lång tid det kommer att vara så. Gabriel brukar alltid bli lite extra stinslig då. Man måste kissa jättefort och göra övriga saker man ska göra jättefort. Vi övriga fattar det. Vi vill inte heller bli strandade mitt ute i ingenstans. Vilket vi blev och det ska jag snart berätta om.

Landskapet var mycket vackert och påminner mycket om landskapet i Colombia. Mycket kullar och vacker rengskog som växer sig tät.

Väl framme vid Felix hamnade vi på en busshållplats mitt ute i ingenstans. Klockan var halv tio på kvällen och taxibilarna var få. Vi lyckades dock med en vänlig tjejs hjälp att få en taxi som skulle ta oss till ett guesthouse som låg en bit från stranden. Vi hade tänkt att stanna i två dagar. En beachdag och en utflyktsdag till ett vattenfall i närheten av guesthouset. När vi kom fram satt det en lapp på dörren att de stängt men att man kunde ringa ett nummer som självklart inte fungerade. Gabriel begav sig upp till kärnan i byn för att leta hotell och hittade inget hotell. Under tiden satt AC, Gustav och Philip och läste Tsaksiki på guesthousets veranda och AC kände at thon kunnat strypa damen som hade stället där och då om hon hade träffat på henne. AC tänkte också att det kanske skulle bli så att de skulle få spendera natten på guesthousets veranda och började förlika sig med en natt utan sömn för att barnen skulle få sova. När Gabriel kom tillbaka fick AC tag i en dam som kunde ringa oss en taxi som tog oss ner till stranden och vi tog första bästa som vi körts till. Denna gång lämnade vi dock inte taxin förrän vi visste att det fanns ett rum. I det skick vi var i (Gustav var så trött att han inte litade på sin mamma och pappa. Han var lite orolig för vart vi skulle spendera natten. Philip bara sov) så kunde de ta vilka pengar de ville och vi fick i slutändan en ganska stor bungalow för 70 dollar som sett sina bästa dagar men det dög fint för oss.

Morgonen därpå så tog Gabriel först en promenad och sedan AC och kom överrens om att byta ställe till ett enklare men charmigare ställe. Pojkarna gick med på det och nu bor vi på ett organiskt ställe med endast en takfläkt (det är dock väldigt lummigt i trädgården och en massa fjärilar) och det är en gullig Panama kille som lagar god mat som har hand om stället. Det heter Luguano. Vi betalar 45 dollar om natten här med frukost  och äter fantastisk lunch för 25 dollar så det går att få ner priserna genom att bara vara på ställen likt detta. Det finns inte så mycket här. Bara en strand och ett par ställen att äta på så det var bra att vi köpte med oss lite mat innan vi åkte från City.

Gustav i hängmatta utanför vårt lilla krypin.

 Det är en del packpackers på detta ställe. Många undrar hur det är att resa med barn och om det är svårt eller enkelt. Vi brukar svara att det fungerar rätt bra men att man kanske måste resa i lite lugnare tempo. Koncentrera sig på färre saker och njuta av nuet lite mer. Det är många som tycker att det är kul att man fortfarande reser trots att man får barn. Varför skulle man sluta? Mysigt att få dessa minnen tillsammans. Fantastiskt lyxigt att få en annan vardag med sin familj men det är klart att man inte alltid kan få ihop det hemma i ekorrehjulet då förskola, skola, job, fritidsaktiviteter och hem ska skötas.

De härliga vågorna!

Stranden här är hur lång som helst åt båda håll. Tyvärr är den lite skräpig varje morgon då de lokala kommer hit på sen eftermiddag och dricker öl och äter. Resterna dumpas på stranden. Det gör ont i hjärtat. Annars är det så fantastiskt vackert med kokosplantor, lång strand och lagom vilt hav som man kan vågsurfa på. Både Gustav, Philip och Gabriel älskar det. De badar i timmar i våg efter våg och det är härligt att se glädjen hos alla.  Framför allt är det kul att se Gustav i vågorna då han var så ledsen när allt gick emot oss när vi kom hit. Han ville sätta sig på första bästa buss härifrån men kom fram till att ibland vill ödet spela en ett spratt och sedan blir det bra i slutändan iaf. Ingen vill gå upp och vattnet är varmt, det är lite vind och alla har röda glasögon på sig i slutet av dagen..

Ren glädje i havet!

Vi överväger nu om vi kanske ska stanna en natt till. Det ska ju vara sämre väder dit vi ska (regn och lägre temp)och här är det ganska soft. Vi sover, äter frukost, badar, läser läxor, äter lunch, badar och äter middag innan vi läser och kanske ser ett barnprogram innan vi somnar gott. Vi har det fantastiskt fint! Ska dock bli spännande att se hur lätt det är att komma här ifrån när det är dags för det. En annan dags problem och kanske därför vi vill stanna en dag till... Nu lite sömn innan vi bestämmer nästa steg.

Det var förresten fullmåne i dag. Lustigt att månen fylls från andra hållet i denna delen av världen. Vi önskade alla oss en fortsatt fin resa (för ni vet väll att man får önska framför fullmånen?) och våra nära och kära hälsa och bra start på året. Sedan skänkte vi moster Tessan och gammelfarmor Brita en extra tanke (tror Tessan neg för månen och det känns som gammelfarmor är med när man tittar upp mot månen, mysigt).