Olyckan är framme

Vi tog färjan över till fastlandet idag och sedan direkt tillbaka. Gustav tyckte det var rätt roligt att åka båt igen. Han verkar gilla det. Efter det besökte vi en gammal fiskeby som ligger på vattnet på Georgetownsidan. Det var lite gulligt och mysigt att promenera runt där men varmt. Därför bestämde vi oss för att t a en lunch uppe i ett av shoppingcentrena och sedan skulle Gustav få sova lite lunch och leka vid leksektionen som de har i en av shoppingcentrena.

Gustav hittade en pojke som han började leka med och de hade väldigt roligt fast de pratade olika språk vilket är fantastiskt kul att se. Ibland är barn inte så komplicerade som vi vuxna.

Olyckan var dock tyvärr framme när Gabriel gott iväg för att fönstershoppa lite. Gustav kom springande mot mig och snubblade väldigt olyckligt på sina fötter och bangade huvudet rakt i en järnpelare. Det tjongade till ordentligt och han fick en bula direkt som var lika stor som en tennisboll. AC tog Philip under ena armen, lyfte upp Gustav på andra och baxade upp honom på en josdisk och ropade; Kan någon ge mig is!!!

Sedan fick Gustav sitta med isen i pannan i minst 20 minuter och han jobbade tappert på mellan tårarna och kviden. Det var många föräldrar som kom fram och tittade på honom också  och förfasades över storleken på bulan. Pratade om att vi skulle uppsöka läkare osv. Kinesisk olja smörjde någon honom med vilket inte uppskattades av Gustav men desto mer av AC som var tacksam över all hjälp förutom de som bara stirrade. Gabriel var lite förvånad när han kom tillbaka. Olyckorna verkar hända så fort AC är själv med Gustav ;)

Vi fortsatte jobba med isen på pannan och bulan gick sakta neråt till lite mer human storlek. Gick sedan förbi en lokal vårdcentral men det var så lång kö och så många riktigt sjuka att vi beslutade oss för att gå där ifrån och övervaka honom över natten istället så han inte har fått någon hjärnskakning eller så. Nu sover han lugnt.