Alla vägar bär till KL

Så var man tillbaka i KL igen. Det är tredje gången Gabriel och AC är här och det är lite kul att hitta något sånär på vissa ställen iaf även om lokalsinnet inte alltid är det bästa.

Kunde kunnat varit en fin solnedgång.

Tänkte bara avsluta vår fina tid på Peherentian innan vi fortsätter med KL.

Badbejen

Vi åkte över till andra ön och snorklade lite mer med sköldpaddor sista dagen. När vi sedan skulle tillbaka var vattnet väldigt vilt och det tog sin lilla tid att hoppa tillbaka med båten från den ena ön till den andra. Man hade lite fjärilar i magen för att man satt med pojkarna i båten men man var mycket glad att man släpat med sig flytvästarna. Man märker dock att barnen verkligen försöker läsa av ens eget ansikte. Ser man glad och nöjd ut så är de också det och Gustav insåg inte allvaret i situationen.

Gustav hade lagt märke till hajen långt innan vi.

Väl tillbaka på trygga stranden gick vi hemåt för att beställa den där fantastiska milkshaken. Till vår besvikelse hade någon annan gjort shaken och den var inte hälften så fin mot vad den brukar vara. Vår air con slutade också att fungera så vi har nu bytt rum för sista natten. Dags att åka här ifrån.

Avslutningsmiddag

Tog tolvbåten tillbaka till fastlandet och satte oss med en stekt ris innan vi klämde ihop oss i en taxi som tog oss till tågstationen utanför Kuta Baro. På tåget som skulle ta oss till KL fanns det inga nedre sängar tillgängliga så vi fick de smala översängarna och det är knappt att man får plats i dem men är man så kort som AC på 164 så går det att få plats med två små barn. Gustav och Philip uppförde sig exemplariskt på tågresan och det var som att de båda två fattade att det inte fanns något utrymme för att strula utan de gillade bara läget och somnade snabbt och sov på hela natten. Väl framme i KL åt vi lite frukost innan vi tog in på ett hotell nära tågstationen. Det var grymt skönt att få duscha varmt efter resan. Man känner sig nu som en människa!

Vi promenerade runt lite idag i ett ganska mulet KL. Det känns som att det oftast är mulet här. Det finns ont om lekplatser i KL. Vi kunde iaf inte hitta något förutom det som ligger vid tornen. Det är å andra sidan riktigt bra med badmöjligheter och en massa klätterställningar. Man blir själv som ett barn på nytt och denna gång var det ingen som visslade i en visselpipa för att AC satt på en gunga.

Vi sprang på Micke och Karins vänner som vi träffade på ute på Perhentian. De verkade mycket glada över att vara i storstaden. Hos oss är det lite dubbla känslor som infinner sig i en storstad nu för tiden. Det är rätt högljutt och smutsigt och svårt att hitta barnvänliga ställen men vill man så går det. Det gäller bara att pricka in lite glasspauser osv på lämpliga ställen för både barn och vuxna.

I morgon kommer vi att försöka komma upp tidigt och ta oss upp i tornet och sedan leka en stor del av dagen. Flyget går väldigt tidigt på onsdag morgon och sedan fortsätter äventyren i Vietnamn.