Tågresa till Suratani

Innan vi kom på tåget satt vi på tågstationen och väntade på att vårt tåg skulle komma in. Det satt en flicka rätt nära oss i Gustavs ålder som han försökte få till att springa men hon vågade inte så mamma och pappa fick glatt turas om att springa fram och tillbaka till de inhemskas stora glädje. Vi var väl som ett par apor som sprang omkring i deras ögon.

Det var inget lyxtåg vi fick åka men det tog oss ner till Suratani.

Tåget var rätt skraltigt men väldigt rent och vi tittade på människor och tåg genom fönstrena. Bangkok är rätt rent men man kunde verkligen se baksidan av staden när vi rullade ut och tyvärr såg det ut som att soporna fick bo med de fattiga människorna.

När klockan var sju kom en man som jobbade på tåget och fixade i ordning sätena till sängar och alla fick lakan, madrasser, kuddar och drapperier. Allt som han fixade i ordning. Mer än vad vi förväntat oss. Tyvärr sov man dock rätt dåligt ändå men det beror ofta på AC J När man åker tåg i ett annat land för första gången så blir AC alltid lite stressad ang hur det kommer att fungera när man ska av. Kommer de komma och väcka oss när vi kommer fram mitt i natten eller är det mitt eget ansvar? Det är helt fantastiskt att både i Ryssland, Kina och i Thailand så väckte de oss. Så ja vi kom av där vi skulle komma av men strategin att komma av samtidigt som en massa andra passagerare, två ryggsäckar, en liten ryggsäck, en barnvagn och två sovande barn är inte helt lätt att lägga upp.

På plats köpte vi oss bussbiljetter för att ta oss vidare till Ao Nang. Såklart var det trötta Thailändare som sålde dessa biljetter till oss och såklart kände vi oss som en skock får som leddes mellan olika bussar. För vi turister kan ju inte tänka själva. När vi tittade oss omkring på de medresenärer som satt och väntade på bussarna så verkade de flesta starta dagen med ett par öl och ett paket cigaretter. Visst fanns det ett par undantag likt oss men vi kände oss lite felplacerade. Både Philip och Gustav lyckades dock charma ett par tatuerade partykillar och lockade fram stora leenden.

Ett par timmar senare var vi alltså framme i Ao Nang som känns som ett jätteöverexploaterat Gran Canaria. Vissa tycker säkert att det har sin charm. Du kan äta Mc Donald´s, gå från bar till bar, frossa i engångsplast från alla fruktdrinkar och få hur många massager du vill. Det  finns mycket vackra berg i bakgrunden så man kan verkligen ana att det en gång fanns en otrolig skönhet här som tyvärr tynat bort i allt annat.

De sa innan vi åkte hit att det inte gick att hitta boende men vi har tagit in på ett hotell med ett stort rum och balkong så vi är nöjda.

Vi har inte bestämt oss för hur länge vi blir här men iaf ett par dagar så det inte blir allt för mycket resande för oss alla. Det ska dessutom komma regn och då kan det vara skönt att inte vara på resande fot.

Efter incheckning gick vi ner till stranden och Gustav var som en fisk i vattnet och han ville absolut inte gå upp. Philip gillade också att bada och är väldigt glad bara han får vara i närheten av Gustav. Det är rätt molnigt och visst är det tråkigt att man inte får se det turkosa vattnet men samtidigt är det rätt skönt ur barnens perspektiv då det inte blir riktigt lika varmt.

Ett par goda fruktshakes blev det också och jordgubb verkar vara Gustavs favorit för nu.