El Coco

Zip och Tarzanhopp!

Tiden i Costa Rica börjar närma sig sitt slut för denna gång och i morgon åker vi vidare till Nicaragua. Vi har haft fantastiska dagar och det finns verkligen mycket att se i detta land. Ge båda sidorna en chans om ni åker hit. Det är värt det och vi är tacksamma för att vi har haft bil. Det har gjort att vi kunnat se en massa mycket mer än vi gjort annars. Det har också gjort att de senaste dagarna varit rätt intensiva.

AC påväg mot 40 meters hoppet och imitation av Tarzan på sitt eget vis

I går börjades dagen rätt tidigt då Gabriel och AC fick ett infall att åka Zipline. För er som inte vet så åker man i sele på en tjock vajer i ganska hög hastighet. Barn över 120cm får också åka så Kjell och Gustav följde med men ibland behöver Gustav lite mer tid på sig för förberedelse än ett par minuter och det var svårt att få grepp om vad som skulle göras så denna gång hoppade han men det kommer att komma fler chanser då vi även ska till Nicaragua som nämnts men också Guatemala om han skulle vilja testa på det hela.

Hur som, vi åkte upp till Adventure och gjorde deras bana.  Det första som hände när alla selar osv satt på var att AC föll raklång över en liten liten kant mitt framför gruppen som skulle Zippa. Alla fick sig ett gott skratt, bra att falla där och inte av linan iaf. Sedan fick vi en instruktion innan vi fick köra själva banan.

De längsta zipparna var de bästa. De där man åkte på magen som kallas för Superman. AC andades många färre andetag än vanligt. Det sista som hände var att man fick göra ett Tarzan hopp om man ville på 40 meter med lina. AC var inte säker på att hon skulle våga men Gabriel var såklart stensäker på att han skulle hoppa. AC har någon typ av höjdskräck eftersom hon har tvångstankar som säger att hon bör hoppa över räcket varje gång hon går över ST Eriksbron vilket är två gånger om dagen när hon jobbar (som tur är finns en spärr och nej hon är inte redo för vita rockar än). AC gick på skakiga ben ut på den långa (kändes som lång) plattformen och så snart allt var på hoppade hon bara och sedan skrek hon som bara den. Om det var härligt? Nja, det kändes galet men visst var det lite kul. AC hann dock tänka att hoppas att jag sitter fast ordentligt i snörena... Gabriel han skrek lite grann och sedan bara garvade han.

Adrenalinjunkin happy innan han hoppar Tarzan

Visst var det roligt att ha provat på men hela upplevelsen kändes lite som en löpande band upplevelse, typ; Vamos, rapido, next!

Nationalparks promenaden

Kjell, Gustav, Britt och Philip hämtade upp Gabriel och AC och vi åkte vidare mot National Rincon De La Vieja. Det blåste så in i hoppsan men vi gick iaf en promenad på 3 km och tittade på bubliga vulkanhål och såklart ett vattenfall. Gustav var dock lite mer relaxed i dag.  Som vi skrev tidigare så var han sjukt trött på vattenfall här om dagen. Att hans pappa gillar att fota en massa hjälper inte heller.  Både Philip och Gustav har varit sjukt duktiga på att gå så även denna gång och solen sken ibland, det regnade ibland, det blåste så man blev ruffsig och sedan hade vi som körsbär på toppen svarta små insekter som bet en varje gång man stod still. Gustav som är alla myggors favorit klagade ingenting utan det var AC och Gabriel som fick panik och vägrade stå still. Även denna park som gjord för pensionerade bussturister. Varenda park man går in i måste man betala 15 dollar för. Det verkar vara satt för turisterna och det är mycket platt mark man går på.

Efter denna promenad var energin slut hos oss. Vi hade inte ätit någon lunch då man inte kunde sitta för de svarta insekterna som av någon konstig anledning verkade klara av den starka vinden. Deras bett kliade som tusan.

Då vi var i närheten av Liberia och alla hade sett MC Donalds på vägen in fick det bli dagens lunch vid tre-tiden. Att en burgare ibland kan smaka så gott...

Pågående våldtäkt på ödlehona (Gustav uttryckte att båda måste vara med på det, annars inte ok)

Vi åkte nu ner mot kusten. Saknade värmen efter ett par dagar uppe i blåst och kyla samt regn.

Hamnade på El Coco där många ex pats bor. Helt ok men ganska turistigt och Amerikanskt. Finns en hel del fina hus här också och pensionärer som verkar lyckliga.

Hade svårt att få tag i ett rum här och orkade inte leta så mycket så det fick bli ett familjerum och vi sov som små barn allihop i natt.

Gabriel på stranden

Lek i det uppfriskande vattnet, hur kul som helst!

I morse tog vi en promenad ner till närmsta stranden, åt frukost och åkte sedan ner till stranden som ligger fyra km bort. Hade en stranddag där i dag och det var mysigt. Badade i det kalla vattnet (vi har blivit bortskämda med Karibiska kustens vatten) och spelade strandtennis. Gabriel och Kjell utmanade varandra och verkade tycka att det var riktigt kul. Sedan blev det lite poolhäng på hotellet där Gustav hittade några engelsktalande killar i sin ålder han hängde med ett tag och vi firade av sista dagen i Costa Rica med smaskig chokladglass.

Britt och Kjell vid poolen, upptagna med reseplanering

Gustavs berömda bomb

Philip börjar lite smått fatta hur det fungerar utan flytpuffar

Costa Rica har som sagt varit toppen! Det vi gillade mest var alla djur, att det finns lite av varje, frukten, att kunna bada, vulkanerna och vattenfallen (ibland enligt Gustav). Det är kostsamt om man ska in i en massa nationalparker osv men det går också att leva snålt längst kusten om man vill. Vi tackar för denna gång och hoppas på återseende med Costa Rica!