San Juan Del Sur Nicaragua

San Juan

Att ta sig över gränsen känns alltid lite pirrigt. Man känner sig lite skyldig fast man inte gjort någonting. Vi träffade på ett par Svenskar vid senaste nationalparken som sa att gränsövergången till Nicaragua var kaotiskt så vi var inställda på det.

En av alla fina väggmotiv

Innan vi lämnade El Coco så passade vi på att bada i hotellets pool. Sedan packade vi in oss i bilen och körde upp mot gränsen Penas Blanca. Det var rätt smidigt med bilen då man kunde lämna den vid gränsen men det kändes lite trist att bli av med av med den. Man blir lite bortskämd med bil och det är en frihet att kunna köra runt själv.

Gustav över gränsen

Många gränsövergångar skulle kunna effektiviseras på många sätt och samma sak gäller här, men det är klart att det skapar fler arbetstillfällen att vara många på samma post eller att göra samma sak flera gånger.  Vet inte hur många gånger passet visades och de tog tempen på oss för Zika viruset på ett ställe. Den lappen ville ingen titta på konstigt nog. Det var dock inte så kaotiskt som vi trodde och det kanske är så att just dessa svenskar vi träffade hade otur och vi tur eller att det är mer kaotiskt att lämna Nicaragua för Costa Rica än tvärt om. Militärerna vid gränsen såg ut som att de var rustade för krig med hjälmar, stora benskydd, vapen lika stora som de själva och helt klädda i svart. Undrar hur lång tid det tar innan man slutar att svettas i 30-35 graders värme med den utrustningen, själv skulle man svimmat efter ett par timmar. Philip stirrade och frågade en massa saker om deras vapnen och kläder men nej han fick inga vettiga svar av sina föräldrar då vapenkunskapen inte excisterar.

Philip och Gustav något trötta

På Nicaragua sidan klämde vi in oss i en taxi och åkte till San Juan del Sur.

Vinden har följt oss ett tag nu och det blåser mycket här. Kan det vara så att vinden kommer att följa oss under hela Nicaragua tiden? Som surfare kan jag tänka mig att man älskar vind men om man inte är surfare kan vinden bli lite intensiv emellanåt och lä uppskattas enormt.

Skata på hotellet

San Juan Del Sur är ett färgglatt ställe, många Amerikaner, Nordbor osv och alla är här för att dricka öl och surfa. Ingen surfar dock vid stranden här utan de åker till stränderna en bit här ifrån.  Vi insåg att detta kanske är sista stranden längst detta hav vi kommer att hänga vid. vattnet känns kallare och kallare.

Del i trädgården där skolarbete bland annat utfördes

Vårt hotell på detta ställe känns lite spansk kolonialt men en vacker innegård som det bor många fåglar i och växer massor av krukväxter. Det är rätt vackert. Hotel Colonial heter det.

Philip på stranden

Vi har hängt lite på den blåsiga stranden här, jobbat i skolböcker, pokemonat, jagat casher och ätit burritos.  Mest tagit det rätt lugnt.

Jesus och Gabriel eller Gabriel och Jesus...

Det finns en kulle där det står en Jesus staty som är näst störst i centralemerika efter den i Brasilien. Den gick vi upp till och vägen upp var rätt brant men Gustav och Philip knatade duktigt på i blåsten.  Det var en vacker utsikt över bayen som mötte oss där uppe och det var stora fåglar som njöt av att surfa vinden. Håret såt ut som ett fågelbo efter besöket.

Kjell vid den vackra utsikten

Vi firade vår promenade med en glass nere på stranden innan det var dags för att sova och i går testade vi ett enkelt och lokalt ställe för middag. Det var ingen höjdare och ingen kände sig särskilt nöjd efteråt tyvärr.

Den vackra bayen

Gustav och Philip hittade ett syskonpar på hotellet som de hängt lite mer. Det är så roligt att iakta hur de kommunicerar med varandra. Både Gustav och Philip testar de få Spanska ord de kan, gestikulerar, slänger in ett par Svenska ord och sedan kommer lite random Engelska ord också. Charmigt! Vi vuxna har en del att lära av barn.

Dagarna här har varit bra men i dag ska vi åka vidare till Isla De Ometepe. Det sägs att det inte ska vara så mycket turister där men vi är skeptiska. Nu reser vi som tidigare nämnts i gringo trailen på gott och ont.