Léon

Gabriel on top of the world

Det har varit en berg och dalbana av känslor de senaste dagarna. Alla blogginlägg vi tidigare läst om Léon har varit att det ska vara en sådan fantastiskt stad och bättre än Granada som är mer för turister. Förväntningarna var därför höga innan vi kom hit men början har varit sådär...

Kraterhålet vid Masaya

För att ta oss till Léon valde vi att ta en taxi från Granada till Managua via vulkanen Masaya. Man fick endast stanna 5 minuter där vid toppen då den är aktiv och sprutar ut en del gaser osv så inte så hälsosamt. Vi kunde se lite av lavan när vi var där vilket killarna tyckte var lite roligt och det var fint även om det var lite molnigt. Tyvärr var vägen upp till korset (Spaniorerna satte upp det för länge sedan för att skydda sig mot helveteskapet).  På vägen ner besökte vi informationscentret och lärde oss lite mer om vulkaner.

Fam Hellstrand vid hålet

Taxiresan slutade i Managua som inte ska vara så trevligt. Vi besökte en av deras busshållplatser och trängde oss in i en minibuss tillsammans med en grupp lokala för att ta oss till León. Då vi hade så mycket bagage fick vi betala för sex säten vilket kändes helt ok. På denna minibuss satt även en man från Spanien och han pratade konstant. Han ställde massor av frågor om Sverige då han läst en massa negativt om de muslimer som bor i Sverige samt om skjutningarna nere i Malmö. Han verkade ha mer kunskap i ämnet än vi och han trodde starkt på sina åsikter.

Léon

En bit av resan var ganska fin och det gick bra. Kaoset började när vi klev av minibussen på busshållplatsen 2 km från city centret i León. Vi kom knappt ut genom dörren. Det stod människor utanför som försökte få oss att ta deras cykeltaxi eller vanlig taxi.De tog inte ett nej och man kände sig i vägen överallt, samtidigt som man inte ville bli av med väskor eller barn. Philip är en mästare på att leta mynt och gärna i denna typ av situationer vilket kan vara lite stressande men han var cool lugn och undrade varför vi tjatade så. Det var ju bara att ta en taxi... Det blev en taxi in till centrala parken och Britt, Kjell och pojkarna besökte toaletten och Gabriel och AC stod med bagaget utanför en glassbar. Helt plötsligt vimlade det av uteliggare som var rätt aggressiva och inte kändes så trevliga så vi kastade in bagaget i glassbaren, varav en av uteliggarna som var halvnaken och otroligt intensiv också tar sig in i glassbaren och häver sig över bordet där Gabriel och AC står. Tillslut kommer en man som har ett stånd utanför in med en påk och slår på uteliggaren för att han ska gå ut. Välkommen till Léon liksom! Blä!!!

En av alla vackra rumpor i central amerika

Vi åt varsin glass på glassbaren och travade sedan ner till rummet Gabriel och Kjell fixat på ett hostel.  Det ligger många vackra kyrkor i Léon och vi gick förbi katedralen på vägen vilken vi ännu inte varit uppe i (blir i morgon).

Sedan gick vi till Mc Donald´s för att äta en burgare, Gustav och Philip lekte även i deras lekhörna. Hängde en stund på torget och sedan när vi skulle bege oss hemåt började Philip klaga på att han hade ont i magen. Gabriel gick därför in i matbutiken själv och AC tog pojkarna och travade på till boendet. Då la Philip en hög rap och två kaskad spyor rakt ner på trottoaren. Damen framför honom blev alldeles vettskrämd stackarn av att först höra Philip och sedan se all hans middag som låg på gatan. Vi gick hem och ville inte ens tänka på vilken stackare som skulle få ta hand om spyorna.

På hostellet ville Philip snart gå och lägga sig och både han och Gustav somnade snart. Sedan hör man att Philip gråter i rummet. Då har han spytt ner hela sängen som han och Gustav ligger i samt hela Gustavs baksida (rygg och hår) men Gustav är sovandes. Philip kräks ytterligare inne på toaletten. Han har aldrig kräks på det där sättet och vet inte ens om jag gjort det någon gång (AC). Gustav märkte ingenting av att vi tvättade av honom i duschen, la honom i en annan säng och bytte lakan i sängen. AC sov sedan brevid Philip som väckte henne en gång till ganska snart genom att kaskad spy henne i ansiktet och sedan sova en timme till innan samma procedur upprepades fast AC hann undan denna gång. Philip måste blivit förgiftad. Han hade sedan feber och var mycket hängig när han vaknade nästa dag. Ville inte äta utan bara sova. Vi bytte hotellrum för att få lite mer yta och air con då han behövdes kylas ner. Det har varit bra för honom.

Hela gårdagen spenderades på hotellet vi bor på med en promenadpaus för de vuxna då och då (Britt och Kjell var uppe i katedralen). Det finns en fin liten innegård och Gustav har hängt mycket där samt tittat till lillebror med jämna mellanrum. På kvällen piggnade Philip på sig lite mer och vi lyckades få i honom lite banan och en rostad macka. I dag är han sig själv igen vilket är underbart trots att han beter sig som Doctor Jekyll och Mr Hyde. Man känner sig inte så kaxig när ens barn blir sjuka och framförallt inte när man inte är hemma i tryggheten. Att han kaskad kräktes och kräktes upp vatten kändes inget bra och man funderade på vad han blivit förgiftad av. Kunde det vara vulkanen eller att han med smutsiga fingrar pillade upp is och stoppade i munnen (eller busshållplats myntet). Egentligen borde vi bara vara glada att det inte hänt förrän nu då vi varit borta ett tag. Hur som så är vi glada att han verkar må bra nu. Vi har en del långa bussresor framför oss nu också och kanske hade det blivit så att vi fått planera om vår plan.

Gabriel och AC på äventyr

I morse drog Gabriel och AC iväg på en tur (Philip verkade ok). Britt och Kjell var med Gustav och Philip och de lyckades få i Philip vattenmelon, pannkakor och massor av vatten och en del vätskeersättning. Pojkarna verkade mycket glada över att de fått hänga med farmor och farfar.

Gabriel åker bräda nerför vulkanen och han fick ett par stenskott...

Gabriel och AC var och åkte vulkan-pulka/boarding kanske man kan kalla det. Man åkte ut en bit från staden till vulkan Cerro Negro som är en aktiv vulkan och ganska ung på 161 år. Vi gick en promenad upp på vulkanen med ståtliga 728 meter med brädan på ryggen i ca 45 minuter. Utsikten var mycket vacker och landskapet bara värt resan. Det blåste på rätt hårt och kändes som att man skulle åka över kanten ibland när man gick med brädan och det var lite tungt att gå i stensanden men en ganska lätt promenad upp. Man kan åka på två sätt, genom att stå upp (vilket går långsammare och gör att du inte kan styra) eller att sitta ner. Varken AC eller Gabriel är brädåkare så vi satte och ner och körde pulkstilen istället. Det är lite mer friktion att jobba med på vulkanstenar än snö. Det du sitter på är en träbräda med ett snöre och genom snöret drar du upp brädan mot dig i luften för att få högre fart. Bromsar gör man med fötterna vid sidan av brädan. AC var inställd på att bromsa konstant och hårt då hon är en fegis. Gabriel skulle såklart köra på i den fart det gick. En tjej i gruppen framför lyckades göra något tokigt och for rakt fram på huvudet i en kulle bytta. Det såg inte kul ut men hon repade sig snart. Det är ca 400 meter ner man åker och sista halvan av backen har 45meters lutning. Det är dock inte så svårt, det går att hantera brädan ganska bra och det var kul! Trist att man bara fick göra ett åk dock. 45 minuters traskande upp för 1 minuts nedfärd.

Den vackra katedralen

Tillbaka på hotellet var Philip sig själv igen och det var mycket skönt att se. Pojkarna gick på en pokemon promenad med Britt och Kjell och nu på kvällen har vi haft lite extra mysigt tillsammans då Britt och Kjell ska lämna oss i natt (dagen kommer att bli tuff i morgon då Philip och Gustav verkligen inser att farmor och farfar inte är här). Klockan 02:00 åker de vidare med minibuss för att ta sig till Copan i Honduras. Vi får se om vi orkar med den bussresan. Vi kommer att ta oss vidare i morgon natt samma tid men stanna i Elsalvador (minsta landet i Central Amerika) för en natt eller två. Det är ett land som har massor av vapen, gängmedlemmar och oroligheter som känns onödiga att utsätta sig för. Därefter besöker vi kanske Copan i Honduras innan vi tar oss vidare mot Guatemala och sedan därefter blir det lite mer att ta det lugnt i Belize och Mexiko innan hemfärd. Innan detta ska vi dock ha en dag till i Léon, besöka katedralens tak och ta in på ett hotell med pool. Nu önskar vi Britt och Kjell en bra bussresa på 17 timmar eller vad det nu kommer att ta dem. Sedan vill vi också passa på att tacka för fina veckor tillsammans och säga att vi kommer att sakna er massor!!!

Skatare på cool plats