El Tunco i El Salvador

Vågorna är tre meter höga. De som surfar här är grymt duktiga och hanterar vågorna galant (man blir sååå imponerad av dem). Vi sitter med varsin fruktdrink och njuter i solnedgången. Det är lagom varmt och de lokala svalkar sig i vattenbrynet. Vinden blåser som att den smeker din kind och inte som att den försöker blåsa omkull dig (tror vi föredrar El Salvador vinden framför Nicaraguas hårda vind). Det kunde inte vara bättre just nu (jo, vattnet i kranen kunde lukta lite godare).

Vi njuter av surfarnas konster

Innan vi satte av till Central Amerika sa vi att de länder vi absolut inte kommer att besöka är El Salvador och Honduras. De är kända för att vara Central Amerikas bad boys med stor kriminalitet, många vapen och gäng som strider med varandra (tidigare immigranter i USA som blev utkastade då de inte skötte sig). Det blev dock ett kort stopp i El Tunco i El Salvador och det kommer att bli ett kort stopp i Honduras på säker plats för att kolla in Maya Ruiner.

Poolen i Léon

Dagen innan vi lämnade León tog vi in på ett hotell med pool för att få lite extra svalka. Då bestämde sig Gustav och AC för att bli dåliga. De kräktes om varandra och stackars Gabriel fick hålla ställningarna. 02:00 skulle mini-bussen mot El Tunco komma och hämta upp fam Hellstrand och Gabriel frågar oroligt AC med väldigt vitt ansikte om hon pallar (Gustav verkar ok). Såklart, säger AC går upp och spyr galla och sätter sig sedan i bussen. Mission att inte äta under den tio timmar långa resan men det ända som kändes i magen under resan var ren hunger. Det var som att vi lämnade kräket i Léon (Gabriel fick dock ingen sömn). Skönt!  Det var dock inte bara vi på minibussen. Utan det var ett gäng andra resenärer som skulle på minibussen. Några mindre entusiastiska över att se barn på bussen. Tror de kände en oro över att barnen skulle grina, skrika eller vara allmänt jobbiga men både Gustav och Philip fungerar rätt bra på bussar och har sina rutiner för hur de hanterar resorna. De fick många komplimanger av de andra resenärerna när vi klev av men det beror nog mer på resenärerna och kanske deras tidigare erfarenheter eller icke existerande erfarenheter. Många gånger är de resenärerna på just dessa minibussar som är de jobbiga. De är som vuxna dagisungar.  Vill ha det på sitt sätt och frågar hela tiden varför. Vana att bli körda från ett ställe till ett annat, få ett paket aktiviteter i näven för ett visst pris och en öl i handen. Sedan tror de att de är så jä..a unika men nope alla åker gringotrail...Nåväl.

Resan var betydligt bättre än vi förväntat oss och vi tog oss över flertalet gränser. En av chaufförerna kunde Engelska och vi satt rätt bra. Naturen utanför var också vacker men väldigt torr. Honduras såg fint ut det också (lite fattigare är det än i de tidigare länder vi besökt, lite mer skräp längst vägkanterna men vägen i El Salvador är så mycket bättre än vägarna i Costa Rica).

Philip med en av de små fruktdrinkarna

Väl i El Tunco blev det en glass innan vi tog in på ett hotell nära där bussen stannade. Det finns en pool vilket de flesta hotell har här. Vårt rum känns lyxigt och vi äter fantastiskt gott och unnar oss fruktdrinkar. Mums!!!

Gustav nere vid stranden

Då vi varit dåliga lät vi oss slappa lite här i två dagar och då vågorna är så höga har vi hängt halva dagen nere på ett hotell som ligger precis vid vattnet och badat i deras pool. Sedan har vi gått hem och gjort lite skola och badat i vår pool. Jobbigt liv...

Philip hoppar rakt ner i den kolsvarta sanden

Detta är såklart en turisthåla. För både inhemska och lokala turister. Många surfare och duktiga sådana. Sedan har du de som oss som tittar, är avis och impade.

Gustav som inspirerade Philip med hopp

Gillar detta ställe och kanske beror det på hur vi mådde i León. Skönt att slippa den hårda vinden och sedan har vi svårt att köpa allt våld som ska pågå här i El Salvador. Människor är ju så trevliga att man blir sugen på att spendera mer tid här och se mer men det blir inte så denna gång. I morgon åker vi vidare vid tolv och om vi har tur tar resan endast sju timmar. Vi har laddat med lördagsgodis, blåbärsoppa (yes fina Britt och Kjell hade med sig lite extra åt oss) och fulladdade plattor och Kalle tidningar. Innan blir det nog ett dopp i poolen...