Copán

Stilig cowboy på torget i Copán

Det är söndag och den lilla staden Copán är fyllt av inhemska lediga män i stora, spetsiga, ormskinns prydda cowboyboots och fina cowboyhattar (riktiga kobojsare som Gabriel säger). Männen är stolta och raka i ryggen, inte en cm längre än AC. De står och hänger på torget där det är politiskt pådrag inför valet 2018. Självklart sitter Gabriel där på första parkett med sin kamera och fotar hattar, solbrända ansikten och spetsiga skor. Vi lämnar honom där för lite aircon och skolarbete på hotellet.

Cowboy i Copán

Det är kullersten i staden och färgglada hus med vacker natur som omger dalen.

En km utanför ligger Copán ruinerna och de välsignades med ett besök av oss i dag. Själva området är inte så stort men det tar iaf sin lilla tid att gå runt och ta in allt. Detta är en UNESCO site och gravar de hittat här är daterade från 900-600 BC men de tror att stället har funnits sedan minst AD 250-900.  Det var fint och maffigt (ligger vackert i skogen) men Gabriel var inte så imponerad av det hela. Kanske är det för att man sett liknande tidigare?! Dessa pyramider var de första för Gustav och Philip och de tyckte nog att de färgglada papegojorna vid ingången (som de tränar för att släppa ut i frihet) var det bästa med besöket.

Nationalfågeln (vi tänkte på Axel lite extra i dag)

Hur får man då en fyra-åring och en sex-åring att spendera tre till fyra timmar bland ruiner? Jo man ger dem uppgifter, försöker få dem att tänka sig tillbaka till en period när man inte hade grävskopor, lyftkranar och annan behjälplig teknik, leker kurragömma (där man inte stör andra turister), kull på den öppna ytan (där man inte stör andra turister) och tar energi-pauser då man äter godsaker.

Sten är kul!

En av alla statyer

Självklart blev de båda gossarna bajsnödiga mer eller mindre unisont när vi var som längst bort från toaletterna också så det blev till att bajsa i skogen. Tur att det fanns mycket av skog där det inte var gångvägar osv. Det är så torrt att jag funderade både en och fem gånger på om det skulle komma någon orm över fötterna medan nr två utfördes.

Bland ruinerna

När vi gick omkring i ruinerna kom det fram tre inhemska personer och frågade vad vi pratade för språk då de inte kunde placera oss. Det var rätt intressant då de var från huvudstaden. De hade svårt att förstå varför vi tänkte på säkerheten och endast skulle se dessa ruiner.

Gabriel och Gustav framför en av de fantastiska statyerna

När vi hade konversationen kände man likadant. Varför har vi inte ett par månader till, varför ska vi endast besöka detta ställe och varför ser vi inte lite mer. Folk är ju trevliga, naturen vacker och det finn mycket att se (det ska finnas större variation här än i Costa Rica, mer än 700 olika fågelarter och ett rikt djurliv för övrigt). De erkände dock själva att de bor i en av världens farligaste städer men så länge man själv inte är "bandidos" så brukar det gå bra men som han också sa, man kan ha otur och komma emellan... (tänkte på dem när vi gick förbi banken och det satt uppe skyltar att man inte fick ha pistol eller mobil med sig in).

Utanför banken, man får visst inte ta pistolen med sig in...

Det finns ytterligare ruiner en och en halv km från Copán som heter Las Sepulturas. De ingår i biljetten men vi struntade i dem då det var så varmt och AC inte kunde få fram några bra argument som någon av de tre gossarna nappade på när de stod hungriga och trötta framför henne (vi har rest långt och det är ganska nära, det är unikt, det är ruiner, jag är mediokert sugen själv) så istället blev det en promenad tillbaka in till byn för att fylla på med energi och ta det lite lugnt i hettan. Tog en kvällspromenad uppåt kullarna i byn för lite utsikt bland annat.

Philip bland ruinerna

Väl tillbaka på hotellet utmanade Gustav ägaren i shack och sedan hade vi lite söndags mys innan det var dags för att sova. I morgon ska vi försöka besöka ett fågelcenter här som jobbar med att föda upp papegojor bland annat som gått ner mycket i antal. Det är dessa de sedan släpper ut eller förbereder för livet i det fria vid ruinerna. Efter det kommer vi att ta en mini-buss för att ta oss vidare till Antigua.

Gustav och senior Carlos spelar shack

Just det, måste skriva lite om resan hit. Vi satte av i en mini-buss med ett gäng andra turister. Det plockades upp några på vägen också. Som tidigare skrivits känns det många gånger som ett vuxendagis och så även denna gång. Det satt bland annat en 55-60 årig dam från Australien på bussen samt en 30-årig Polska och de var så högljudda och allt var fabulous och de hade sett de värsta, bästa, första sakerna. Ingen har varit eller upplevt något så som de upplevt det. Herre Gud! Kändes bara sorgligt. När alla turisterna dessutom bara sitter av timmarna i bussen och inte tittar ut genom fönstret börjar man undra vad tusan de sett när de rest. Plats a, plats b och plats c som bussarna tagit dem till? Några av resenärerna hade tagit raksträckan (som Britt och Kjell gjorde, AC är impad över de som orkar ta hela sträckan i en go då den är på 17-18 timmar samt fem gränsövergångar) men trodde att den endast skulle vara på tio timmar. Kontrollerar de inte info de får eller tar de endast in den info de vill ta in?!

Nåväl, resan gick bra från El Tuncó men det var en lastbil som åkt över kanten på ett ställe. Såg lite läskigt ut så man hoppas att den i bilen överlevde (Australiensiskan "Ge mig en kall öl så kan jag sitta här hur länge som helst"). Detta försenade oss lite då det blev stopp. Sedan var gräns övergången in till Honduras lite lustig då vår stämpel sitter på en papperslapp. Vad tusan händer om vi tappar bort den (håller tummen för att det inte händer)? Dubbelkoll i morgon på att den är med. Allt som allt tog resan ca åtta timmar. I morgon ska den ta sju, vi får se.

Hellstrand med utsikt över Copán