Lago de Atitlán

Gabriel blickar ut över fantastiskt vackra Atitlán

Vi lämnade vår fantastiska terass i Antigua och tog oss vidare i en liten minibuss full med turister till Lago de Atitlán (i Britt och Kjells fotspår) där vi nu befinner oss. Det var en vacker utsikt som mötte oss när vi åkte ner i dalen. Vi befinner oss vid en vulkan krater med turkost/grönt vatten 1500 meter över havet. Istället för att stanna i Pana där vi nu (tyvärr) befinner oss så tog vi oss direkt ut till Santa Crus och bodde på ett mysigt hotell (The Laguna) i tre nätter. Den lilla terassen utanför rummet var inklätt i vackert hängande orchideer och stället i sig var mycket chill på ett mysigt sätt och välkomnande för barn. Härligt att de tänkte mycket på recycle också (man var själv tvungen att sortera sina spoor (gillar AC skarpt).

Philip tyckte dessa bryggor var läskiga först. Sedan sprang han över dem som en vässla

Man kan enkelt flytta sig runt mellan byarna genom att hoppa på en båt till Gustavs förtjusning. Han har fullkomligt njutit av att sitta i fronten på båten och nästan varit sugen på att hoppa i land och hjälpa till med förtöjning osv. Han skrattar dessutom högt ju snabbare båten går och ju mer det skumpar. Mysigt! Philip tycker bättre om när det går lite lugnare och han kan njuta av det och hinner se vad som är i vattnet helst.

Vandringsled

Första dagen badade vi på den ön vi bodde på och tog sedan en promenad upp längst bergen mot Pap. Det var en trevlig promenad som pojkarna klarade galant med en vacker utsikt längt vägen. Vi stannade inte så länge i byn då Gustav och Philip blev jagade av en skock barn och tyckte det var lite läskigt. Barnen ville dock inget illa men blev lite väl uppspelta när det kom gringobarn som sprang och dessutom la benen på ryggen när de jagade dem.

Vandraren Philip

Andra dagen hoppade vi på en båt och tog oss bort till San Marcos där de som håller på med Yoga, healing osv håller till. Det kändes chill men rätt turistiskt iaf längst vattnet. De lokala håller till en bit bakom och det kryllar av speciella människor, yogacenter, ekologiska cafeér och smyckessäljande turister. Vi köpte ett gäng jordgubbar och gick mot badklipporna som var helt fantastiska att bada vid. Det fanns även en platå på 8 meter där man kunde hoppa rakt ut vilket Gabriel såklart roade sig med ett par gånger. Gustav hoppade från klipporna på lite lägre höjd men även AC och Philip badade id et uppfriskande 22 gradiga vattnet.

Gustav hoppar från klipporna

Gabriel hoppar från klipporna!

Philip vid en av alla målningar i San Marco

Planen denna morgon var att besöka San Marco och sedan ta sig vidare till San Juan med tuk tuk och sedan till San Pedro med tuk tuk men ibland blir det inte som man tänkt och vi njöt av tiden på San Marco istället och ett bad vid klipporna rekommenderas varmt om du ska hit.

Jordgubbs-inhandling och avsmakning

Dag tre såg vi till att gå upp tidigt (det är som vackrast och lugnast på morgonen) och tog en båt till San Pedro där vi spenderade ett par timmar. Detta ställe kryllar av hotell och vandringssugna samt partyglada turister. Vi struntade i att vandra på vulkanen här till Philips förvåning då deet krävs lite mer och vi kände att det får vara denna gång.

Istället gick vi up pi baptistkyrkan och tittade på utsikten, köpte färskpressad apelsinjos, vandrade runt på marknaden och tog en god baguette innan vi tog en tuk tuk till San Juan. I San Juan gick vi mest runt och tittade lite men vi hittade också en riktig skitaffär där vi köpte på oss lite skit. Ni vet sådant man absolut inte behöver men ibland inte kan motstå då det är så billigt... Gabriel hittade pokemon kort (som inte är äkta) otroligt billigt så det blev ett par paket i inköp inför den långa resan som ska göras till Tikal med start i morgon eftermiddag.
Vi tog en båt tillbaka till Santa Crus och tittade på en film innan det var dags för den goda grillmiddagen på hotellet. Varje dag serverer de en tre set dinner. Första dagen och tredje dagen körde vi på det. Det var lyckat. Det serveras dock något sent för oss egentligen då det serveras klockan sju men det har smakat mycket gott.

Ännu en vacker brygga

I dag började vi dagen med att ta oss upp i byn där vi bor. Det var mycket uppför och det var rätt smutsigt och enkelt där uppe.  Gustav uttryckte en tacksamhet över att bo i det huset han bor i hemma och uttryckte också att han saknade sina kamrater lite (framförallt bäste vännen) och han funderade på vad de hade för sig hemma vilket vi samtalade om.

Väl nere tog vi badkläderna och tog oss bort till en av bryggorna längst sjön för ett uppfriskande dopp. Det blev en härlig avslutning ute vid sjön och nu är vi lite sura på oss själva att vi inte åkte vidare i dag istället för i morgon. Pana är verkligen inte charmigt på något sätt och det kändes som att vi misslyckades med restarangbesök osv. Tanken är att vi ska ta oss till en park i morgon och se om det finns en möjlighet för Gustav att testa zipline (inte säkert at than vill heller). Vi får se om det är något att ha.

I morgon vid fyra åker vi tillbaka till Antigua med minibuss för att ta oss till Guatemala City för att sedan hoppa på en nattbuss till Flores för att se Tikal. Vi ser inte fram emot dessa bussresor men det blir säkert bra i slutändan. Hoppas nattbussen är bekväm. Vi hörs om ett par dagar!

Antigua

Gustav fick se fåglarna på riktigt nära håll

I Copán finns en fågelpark som vi besökte innan vi lämnade Copán och Honduras (rekommenderas varmt, känns som att de gör ett bra jobb). Vi tog en tuk tuk dit till Philips förtjusning. Det kanske i vissa öron låter lite trist med en fågelpark men det var en mycket fin park och många fina fåglar att se. Färgglada som på ett eller annat sätt kommit till parken. Många av djuren är före detta husdjur som ägarna inte klarar av att hantera och de missar också att många av fåglarna kan bli rätt gamla. Faktiskt upp till 30 år och det kanske de inte tänkte på när de införskaffade den där vackra papegojan på illegalt sätt.

Parken försöker också föda upp och släppa ut Macauer då de är så få samt utbilda lokala så de inte jagar utrotningshotade fåglar osv.

En söt och ensam uggla på centret

Gustav och Philip har en vän som älskar papegojor och de pratade konstant om honom under turen i parken. Vi förstår varför de är hans favoritdjur. Det fanns även en färgglad gam i parken som de tagit hand om och det tråkiga är att den antagligen kommer att få bo resten av sitt liv i parken då de inte vet hur länge han levt kaptivt. Sorgligt!

Gam med otroligt vackra färger

Det gick att doppa sig i floden där också så det blev ett bad för killarna innan det var dags att ta tuk tuken tillbaka till hotellet för att ta oss bort till minibussen som skulle ta oss till Antigua. Detta var en perfekt utflykt innan tolvbussen. 

Bad innan buss för Gabriel och Gustav

Resan skulle denna gång ta sju timmar men tog närmare åtta timmar. Det byggdes om på vägen och när vi närmade oss huvudstaden var det segt som sirap. Annars gick det bra även om det var lite svettigt i bussen.

Bussen som tog oss från A till B

Yogurt paus innan vi satte oss på bussen

Väl framme i Antigua satte AC, Philip och Gustav sig på centrala torget och det var fullt av liv på ett positivt sätt. Vackra byggnader som var upplysta och Gustav konstaterade att Spanjorerna måste ha gillat torg och kyrkor. Helt rätt Gustav! Roligt att han reflekterar över saker vi ser och upplever. Gabriel hittade ett mycket bra boende snabbt och vi har under tiden vi bott här haft en stor terass helt till oss själva. Känns mycket lyxigt. Det är lite kallare här så varmduschen har också uppskattats enormt.

Gustav testar en inhemsk taco

Antigua

Det är fullt av turister i gamla charmiga Antigua och det känns lite fasad putsat här om ni förstår vad vi menar. Känns lite som att man städat bort det man inte vill att turister ska se. Gulliga gator med kullerstenar, dyra turistshoppar, massor av hotell, restauranger och vackra gamla byggnader samt vulkan i bakgrunden och en UNESCO stämpel. Turistpoliserna patrullerar gående och på cykel. 

På en av gatorna i Antigua

Tar du dig lite utanför eller mot vulkan Pucaya så ser du kontrasterna. Folk bor i skjul och har sopor som ligger lite här och där. Ibland blir kontrasterna extrema när du ser turisterna parta ordentligt men fulla pengafickor och sedan ser du en åtta årig skoputsare eller en inhemsk dam som försöker kränga sitt egen vävda tyg. 

Gustav och Philip på torget

Vi har dock gillar besöket och njutit fullt ut av vårt trevliga boende, ätit god mat och strosat runt bland färgglada hus, människor och äldre kyrkor. Om ni besöker Atigua så missa inte att gå upp vid korset då du får en fin utsikt över stan. Dessutom är det en mycket enkel promenad upp och du får lite insyn i de lokala hundägarnas vardag.

Philip och Gustav på toppen

I dag hämtade en buss oss vid sex då vi skulle åka till vulkanen Pucaya. Det var ett lyckokast. Hela fam tyckte det var roligt. Pucaya ligger ca en timme utanför Antigua och sedan är det ca 1,3 timmar att ta sig upp beroende på hur snabb din grupp är att gå. Det mysiga var att vulkanen fortfarande är aktiv (hade sitt senaste utbrott 2014 och då kastades det ner stora lavastenar ner i byn och som tur var dog ingen utan det var hustaken och hönsen som försvann) så vi fick grilla marshmallows över varma lavastenar och det gillade både Philip och Gustav skarpt. Ganska brant var det att gå uppför men Gustav och Philip klarade det galant. Det var en trevlig utflykt och väl hemma sedan åt vi lite lunch och tog det lugnt innan det blev en kvällspromenad och lek i parken.

Gabriel, Philip och Gustav vid Pucay vulkanen

I morgon åker vi vidare mot lake Atitlán och förhoppningen är att få ett par mysiga dagar där (inte allt för kalla) innan det är dags för fler ruiner (Gustav är inte så sugen upplyste han AC och Gabriel om nu på kvällen så det blir spännande att få runt honom där när Tikal är tio gånger större än Copán, yihee).

Copán

Stilig cowboy på torget i Copán

Det är söndag och den lilla staden Copán är fyllt av inhemska lediga män i stora, spetsiga, ormskinns prydda cowboyboots och fina cowboyhattar (riktiga kobojsare som Gabriel säger). Männen är stolta och raka i ryggen, inte en cm längre än AC. De står och hänger på torget där det är politiskt pådrag inför valet 2018. Självklart sitter Gabriel där på första parkett med sin kamera och fotar hattar, solbrända ansikten och spetsiga skor. Vi lämnar honom där för lite aircon och skolarbete på hotellet.

Cowboy i Copán

Det är kullersten i staden och färgglada hus med vacker natur som omger dalen.

En km utanför ligger Copán ruinerna och de välsignades med ett besök av oss i dag. Själva området är inte så stort men det tar iaf sin lilla tid att gå runt och ta in allt. Detta är en UNESCO site och gravar de hittat här är daterade från 900-600 BC men de tror att stället har funnits sedan minst AD 250-900.  Det var fint och maffigt (ligger vackert i skogen) men Gabriel var inte så imponerad av det hela. Kanske är det för att man sett liknande tidigare?! Dessa pyramider var de första för Gustav och Philip och de tyckte nog att de färgglada papegojorna vid ingången (som de tränar för att släppa ut i frihet) var det bästa med besöket.

Nationalfågeln (vi tänkte på Axel lite extra i dag)

Hur får man då en fyra-åring och en sex-åring att spendera tre till fyra timmar bland ruiner? Jo man ger dem uppgifter, försöker få dem att tänka sig tillbaka till en period när man inte hade grävskopor, lyftkranar och annan behjälplig teknik, leker kurragömma (där man inte stör andra turister), kull på den öppna ytan (där man inte stör andra turister) och tar energi-pauser då man äter godsaker.

Sten är kul!

En av alla statyer

Självklart blev de båda gossarna bajsnödiga mer eller mindre unisont när vi var som längst bort från toaletterna också så det blev till att bajsa i skogen. Tur att det fanns mycket av skog där det inte var gångvägar osv. Det är så torrt att jag funderade både en och fem gånger på om det skulle komma någon orm över fötterna medan nr två utfördes.

Bland ruinerna

När vi gick omkring i ruinerna kom det fram tre inhemska personer och frågade vad vi pratade för språk då de inte kunde placera oss. Det var rätt intressant då de var från huvudstaden. De hade svårt att förstå varför vi tänkte på säkerheten och endast skulle se dessa ruiner.

Gabriel och Gustav framför en av de fantastiska statyerna

När vi hade konversationen kände man likadant. Varför har vi inte ett par månader till, varför ska vi endast besöka detta ställe och varför ser vi inte lite mer. Folk är ju trevliga, naturen vacker och det finn mycket att se (det ska finnas större variation här än i Costa Rica, mer än 700 olika fågelarter och ett rikt djurliv för övrigt). De erkände dock själva att de bor i en av världens farligaste städer men så länge man själv inte är "bandidos" så brukar det gå bra men som han också sa, man kan ha otur och komma emellan... (tänkte på dem när vi gick förbi banken och det satt uppe skyltar att man inte fick ha pistol eller mobil med sig in).

Utanför banken, man får visst inte ta pistolen med sig in...

Det finns ytterligare ruiner en och en halv km från Copán som heter Las Sepulturas. De ingår i biljetten men vi struntade i dem då det var så varmt och AC inte kunde få fram några bra argument som någon av de tre gossarna nappade på när de stod hungriga och trötta framför henne (vi har rest långt och det är ganska nära, det är unikt, det är ruiner, jag är mediokert sugen själv) så istället blev det en promenad tillbaka in till byn för att fylla på med energi och ta det lite lugnt i hettan. Tog en kvällspromenad uppåt kullarna i byn för lite utsikt bland annat.

Philip bland ruinerna

Väl tillbaka på hotellet utmanade Gustav ägaren i shack och sedan hade vi lite söndags mys innan det var dags för att sova. I morgon ska vi försöka besöka ett fågelcenter här som jobbar med att föda upp papegojor bland annat som gått ner mycket i antal. Det är dessa de sedan släpper ut eller förbereder för livet i det fria vid ruinerna. Efter det kommer vi att ta en mini-buss för att ta oss vidare till Antigua.

Gustav och senior Carlos spelar shack

Just det, måste skriva lite om resan hit. Vi satte av i en mini-buss med ett gäng andra turister. Det plockades upp några på vägen också. Som tidigare skrivits känns det många gånger som ett vuxendagis och så även denna gång. Det satt bland annat en 55-60 årig dam från Australien på bussen samt en 30-årig Polska och de var så högljudda och allt var fabulous och de hade sett de värsta, bästa, första sakerna. Ingen har varit eller upplevt något så som de upplevt det. Herre Gud! Kändes bara sorgligt. När alla turisterna dessutom bara sitter av timmarna i bussen och inte tittar ut genom fönstret börjar man undra vad tusan de sett när de rest. Plats a, plats b och plats c som bussarna tagit dem till? Några av resenärerna hade tagit raksträckan (som Britt och Kjell gjorde, AC är impad över de som orkar ta hela sträckan i en go då den är på 17-18 timmar samt fem gränsövergångar) men trodde att den endast skulle vara på tio timmar. Kontrollerar de inte info de får eller tar de endast in den info de vill ta in?!

Nåväl, resan gick bra från El Tuncó men det var en lastbil som åkt över kanten på ett ställe. Såg lite läskigt ut så man hoppas att den i bilen överlevde (Australiensiskan "Ge mig en kall öl så kan jag sitta här hur länge som helst"). Detta försenade oss lite då det blev stopp. Sedan var gräns övergången in till Honduras lite lustig då vår stämpel sitter på en papperslapp. Vad tusan händer om vi tappar bort den (håller tummen för att det inte händer)? Dubbelkoll i morgon på att den är med. Allt som allt tog resan ca åtta timmar. I morgon ska den ta sju, vi får se.

Hellstrand med utsikt över Copán

El Tunco i El Salvador

Vågorna är tre meter höga. De som surfar här är grymt duktiga och hanterar vågorna galant (man blir sååå imponerad av dem). Vi sitter med varsin fruktdrink och njuter i solnedgången. Det är lagom varmt och de lokala svalkar sig i vattenbrynet. Vinden blåser som att den smeker din kind och inte som att den försöker blåsa omkull dig (tror vi föredrar El Salvador vinden framför Nicaraguas hårda vind). Det kunde inte vara bättre just nu (jo, vattnet i kranen kunde lukta lite godare).

Vi njuter av surfarnas konster

Innan vi satte av till Central Amerika sa vi att de länder vi absolut inte kommer att besöka är El Salvador och Honduras. De är kända för att vara Central Amerikas bad boys med stor kriminalitet, många vapen och gäng som strider med varandra (tidigare immigranter i USA som blev utkastade då de inte skötte sig). Det blev dock ett kort stopp i El Tunco i El Salvador och det kommer att bli ett kort stopp i Honduras på säker plats för att kolla in Maya Ruiner.

Poolen i Léon

Dagen innan vi lämnade León tog vi in på ett hotell med pool för att få lite extra svalka. Då bestämde sig Gustav och AC för att bli dåliga. De kräktes om varandra och stackars Gabriel fick hålla ställningarna. 02:00 skulle mini-bussen mot El Tunco komma och hämta upp fam Hellstrand och Gabriel frågar oroligt AC med väldigt vitt ansikte om hon pallar (Gustav verkar ok). Såklart, säger AC går upp och spyr galla och sätter sig sedan i bussen. Mission att inte äta under den tio timmar långa resan men det ända som kändes i magen under resan var ren hunger. Det var som att vi lämnade kräket i Léon (Gabriel fick dock ingen sömn). Skönt!  Det var dock inte bara vi på minibussen. Utan det var ett gäng andra resenärer som skulle på minibussen. Några mindre entusiastiska över att se barn på bussen. Tror de kände en oro över att barnen skulle grina, skrika eller vara allmänt jobbiga men både Gustav och Philip fungerar rätt bra på bussar och har sina rutiner för hur de hanterar resorna. De fick många komplimanger av de andra resenärerna när vi klev av men det beror nog mer på resenärerna och kanske deras tidigare erfarenheter eller icke existerande erfarenheter. Många gånger är de resenärerna på just dessa minibussar som är de jobbiga. De är som vuxna dagisungar.  Vill ha det på sitt sätt och frågar hela tiden varför. Vana att bli körda från ett ställe till ett annat, få ett paket aktiviteter i näven för ett visst pris och en öl i handen. Sedan tror de att de är så jä..a unika men nope alla åker gringotrail...Nåväl.

Resan var betydligt bättre än vi förväntat oss och vi tog oss över flertalet gränser. En av chaufförerna kunde Engelska och vi satt rätt bra. Naturen utanför var också vacker men väldigt torr. Honduras såg fint ut det också (lite fattigare är det än i de tidigare länder vi besökt, lite mer skräp längst vägkanterna men vägen i El Salvador är så mycket bättre än vägarna i Costa Rica).

Philip med en av de små fruktdrinkarna

Väl i El Tunco blev det en glass innan vi tog in på ett hotell nära där bussen stannade. Det finns en pool vilket de flesta hotell har här. Vårt rum känns lyxigt och vi äter fantastiskt gott och unnar oss fruktdrinkar. Mums!!!

Gustav nere vid stranden

Då vi varit dåliga lät vi oss slappa lite här i två dagar och då vågorna är så höga har vi hängt halva dagen nere på ett hotell som ligger precis vid vattnet och badat i deras pool. Sedan har vi gått hem och gjort lite skola och badat i vår pool. Jobbigt liv...

Philip hoppar rakt ner i den kolsvarta sanden

Detta är såklart en turisthåla. För både inhemska och lokala turister. Många surfare och duktiga sådana. Sedan har du de som oss som tittar, är avis och impade.

Gustav som inspirerade Philip med hopp

Gillar detta ställe och kanske beror det på hur vi mådde i León. Skönt att slippa den hårda vinden och sedan har vi svårt att köpa allt våld som ska pågå här i El Salvador. Människor är ju så trevliga att man blir sugen på att spendera mer tid här och se mer men det blir inte så denna gång. I morgon åker vi vidare vid tolv och om vi har tur tar resan endast sju timmar. Vi har laddat med lördagsgodis, blåbärsoppa (yes fina Britt och Kjell hade med sig lite extra åt oss) och fulladdade plattor och Kalle tidningar. Innan blir det nog ett dopp i poolen...

Léon

Gabriel on top of the world

Det har varit en berg och dalbana av känslor de senaste dagarna. Alla blogginlägg vi tidigare läst om Léon har varit att det ska vara en sådan fantastiskt stad och bättre än Granada som är mer för turister. Förväntningarna var därför höga innan vi kom hit men början har varit sådär...

Kraterhålet vid Masaya

För att ta oss till Léon valde vi att ta en taxi från Granada till Managua via vulkanen Masaya. Man fick endast stanna 5 minuter där vid toppen då den är aktiv och sprutar ut en del gaser osv så inte så hälsosamt. Vi kunde se lite av lavan när vi var där vilket killarna tyckte var lite roligt och det var fint även om det var lite molnigt. Tyvärr var vägen upp till korset (Spaniorerna satte upp det för länge sedan för att skydda sig mot helveteskapet).  På vägen ner besökte vi informationscentret och lärde oss lite mer om vulkaner.

Fam Hellstrand vid hålet

Taxiresan slutade i Managua som inte ska vara så trevligt. Vi besökte en av deras busshållplatser och trängde oss in i en minibuss tillsammans med en grupp lokala för att ta oss till León. Då vi hade så mycket bagage fick vi betala för sex säten vilket kändes helt ok. På denna minibuss satt även en man från Spanien och han pratade konstant. Han ställde massor av frågor om Sverige då han läst en massa negativt om de muslimer som bor i Sverige samt om skjutningarna nere i Malmö. Han verkade ha mer kunskap i ämnet än vi och han trodde starkt på sina åsikter.

Léon

En bit av resan var ganska fin och det gick bra. Kaoset började när vi klev av minibussen på busshållplatsen 2 km från city centret i León. Vi kom knappt ut genom dörren. Det stod människor utanför som försökte få oss att ta deras cykeltaxi eller vanlig taxi.De tog inte ett nej och man kände sig i vägen överallt, samtidigt som man inte ville bli av med väskor eller barn. Philip är en mästare på att leta mynt och gärna i denna typ av situationer vilket kan vara lite stressande men han var cool lugn och undrade varför vi tjatade så. Det var ju bara att ta en taxi... Det blev en taxi in till centrala parken och Britt, Kjell och pojkarna besökte toaletten och Gabriel och AC stod med bagaget utanför en glassbar. Helt plötsligt vimlade det av uteliggare som var rätt aggressiva och inte kändes så trevliga så vi kastade in bagaget i glassbaren, varav en av uteliggarna som var halvnaken och otroligt intensiv också tar sig in i glassbaren och häver sig över bordet där Gabriel och AC står. Tillslut kommer en man som har ett stånd utanför in med en påk och slår på uteliggaren för att han ska gå ut. Välkommen till Léon liksom! Blä!!!

En av alla vackra rumpor i central amerika

Vi åt varsin glass på glassbaren och travade sedan ner till rummet Gabriel och Kjell fixat på ett hostel.  Det ligger många vackra kyrkor i Léon och vi gick förbi katedralen på vägen vilken vi ännu inte varit uppe i (blir i morgon).

Sedan gick vi till Mc Donald´s för att äta en burgare, Gustav och Philip lekte även i deras lekhörna. Hängde en stund på torget och sedan när vi skulle bege oss hemåt började Philip klaga på att han hade ont i magen. Gabriel gick därför in i matbutiken själv och AC tog pojkarna och travade på till boendet. Då la Philip en hög rap och två kaskad spyor rakt ner på trottoaren. Damen framför honom blev alldeles vettskrämd stackarn av att först höra Philip och sedan se all hans middag som låg på gatan. Vi gick hem och ville inte ens tänka på vilken stackare som skulle få ta hand om spyorna.

På hostellet ville Philip snart gå och lägga sig och både han och Gustav somnade snart. Sedan hör man att Philip gråter i rummet. Då har han spytt ner hela sängen som han och Gustav ligger i samt hela Gustavs baksida (rygg och hår) men Gustav är sovandes. Philip kräks ytterligare inne på toaletten. Han har aldrig kräks på det där sättet och vet inte ens om jag gjort det någon gång (AC). Gustav märkte ingenting av att vi tvättade av honom i duschen, la honom i en annan säng och bytte lakan i sängen. AC sov sedan brevid Philip som väckte henne en gång till ganska snart genom att kaskad spy henne i ansiktet och sedan sova en timme till innan samma procedur upprepades fast AC hann undan denna gång. Philip måste blivit förgiftad. Han hade sedan feber och var mycket hängig när han vaknade nästa dag. Ville inte äta utan bara sova. Vi bytte hotellrum för att få lite mer yta och air con då han behövdes kylas ner. Det har varit bra för honom.

Hela gårdagen spenderades på hotellet vi bor på med en promenadpaus för de vuxna då och då (Britt och Kjell var uppe i katedralen). Det finns en fin liten innegård och Gustav har hängt mycket där samt tittat till lillebror med jämna mellanrum. På kvällen piggnade Philip på sig lite mer och vi lyckades få i honom lite banan och en rostad macka. I dag är han sig själv igen vilket är underbart trots att han beter sig som Doctor Jekyll och Mr Hyde. Man känner sig inte så kaxig när ens barn blir sjuka och framförallt inte när man inte är hemma i tryggheten. Att han kaskad kräktes och kräktes upp vatten kändes inget bra och man funderade på vad han blivit förgiftad av. Kunde det vara vulkanen eller att han med smutsiga fingrar pillade upp is och stoppade i munnen (eller busshållplats myntet). Egentligen borde vi bara vara glada att det inte hänt förrän nu då vi varit borta ett tag. Hur som så är vi glada att han verkar må bra nu. Vi har en del långa bussresor framför oss nu också och kanske hade det blivit så att vi fått planera om vår plan.

Gabriel och AC på äventyr

I morse drog Gabriel och AC iväg på en tur (Philip verkade ok). Britt och Kjell var med Gustav och Philip och de lyckades få i Philip vattenmelon, pannkakor och massor av vatten och en del vätskeersättning. Pojkarna verkade mycket glada över att de fått hänga med farmor och farfar.

Gabriel åker bräda nerför vulkanen och han fick ett par stenskott...

Gabriel och AC var och åkte vulkan-pulka/boarding kanske man kan kalla det. Man åkte ut en bit från staden till vulkan Cerro Negro som är en aktiv vulkan och ganska ung på 161 år. Vi gick en promenad upp på vulkanen med ståtliga 728 meter med brädan på ryggen i ca 45 minuter. Utsikten var mycket vacker och landskapet bara värt resan. Det blåste på rätt hårt och kändes som att man skulle åka över kanten ibland när man gick med brädan och det var lite tungt att gå i stensanden men en ganska lätt promenad upp. Man kan åka på två sätt, genom att stå upp (vilket går långsammare och gör att du inte kan styra) eller att sitta ner. Varken AC eller Gabriel är brädåkare så vi satte och ner och körde pulkstilen istället. Det är lite mer friktion att jobba med på vulkanstenar än snö. Det du sitter på är en träbräda med ett snöre och genom snöret drar du upp brädan mot dig i luften för att få högre fart. Bromsar gör man med fötterna vid sidan av brädan. AC var inställd på att bromsa konstant och hårt då hon är en fegis. Gabriel skulle såklart köra på i den fart det gick. En tjej i gruppen framför lyckades göra något tokigt och for rakt fram på huvudet i en kulle bytta. Det såg inte kul ut men hon repade sig snart. Det är ca 400 meter ner man åker och sista halvan av backen har 45meters lutning. Det är dock inte så svårt, det går att hantera brädan ganska bra och det var kul! Trist att man bara fick göra ett åk dock. 45 minuters traskande upp för 1 minuts nedfärd.

Den vackra katedralen

Tillbaka på hotellet var Philip sig själv igen och det var mycket skönt att se. Pojkarna gick på en pokemon promenad med Britt och Kjell och nu på kvällen har vi haft lite extra mysigt tillsammans då Britt och Kjell ska lämna oss i natt (dagen kommer att bli tuff i morgon då Philip och Gustav verkligen inser att farmor och farfar inte är här). Klockan 02:00 åker de vidare med minibuss för att ta sig till Copan i Honduras. Vi får se om vi orkar med den bussresan. Vi kommer att ta oss vidare i morgon natt samma tid men stanna i Elsalvador (minsta landet i Central Amerika) för en natt eller två. Det är ett land som har massor av vapen, gängmedlemmar och oroligheter som känns onödiga att utsätta sig för. Därefter besöker vi kanske Copan i Honduras innan vi tar oss vidare mot Guatemala och sedan därefter blir det lite mer att ta det lugnt i Belize och Mexiko innan hemfärd. Innan detta ska vi dock ha en dag till i Léon, besöka katedralens tak och ta in på ett hotell med pool. Nu önskar vi Britt och Kjell en bra bussresa på 17 timmar eller vad det nu kommer att ta dem. Sedan vill vi också passa på att tacka för fina veckor tillsammans och säga att vi kommer att sakna er massor!!!

Skatare på cool plats

Granada Nicaragua

Spexar lite för att få upp humöret mot färgglad vägg i Granada

Granada är den äldsta Spanska staden i Nicaragua. Grundades 1524 av Francisco Fernandez de Cordoba (yes han var här också). Även här finns det vulkaner och det ligger vid sjön Lago de Nicaragua.

Vi klämde in oss i en taxi från båten till Rivas. Varje gång säger Britt att vi kommer inte få plats med allt bagage men taxichaufförerna är duktiga på att trolla och bagaget och vi kom fram hela och nöjda.

Kycklingbussem

Sedan klev vi på en "kyckling-buss" i Rivas och inväntade att den skulle fyllas. Det var som att sitta i en mataffär då det bara välde på och klev av folk som sålde olika drickor och maträtter, godis osv. Allt du kan tänkas behövas medan du sitter och svettas på bussen till din destination.   När man sitter där och väntar så hinner man tänka att varför satte jag mig på bussen när det är så bekvämt i taxin. Då ska jag berätta för dig att det emellanåt är ganska charmigt att få vara en del av den lokala vardagen. Det är för oss en del av resan. Visst kan det vara jobbigt när resorna är långa men vi har varit ganska förskonade hitills (det kommer att komma längre resor snart).

En av alla vackra kyrkor

Det tog sitt lilla tag att komma fram och stationen i Granada var mycket mindre än vi hade förväntat oss. Hade en bild i huvudet att det skulle se ut som Bogota eller liknande fast mycket färggladare (dvs gammal Spansk arkitektur så långt ögat kunde nå). I utkanten ser det inte ut så men en bit in gör det det och det är charmigt. Det kändes dock trångt och det var varmt när vi kom in. Dessutom verkar AC's ryggsäck bara bli tyngre och tyngre efter varje förflyttning. Kan det ha att göra med att Gabriel flyttar de tyngre sakerna till AC's väska? Nåväl, hon blir kanske stark...

Rummet utanför hotellrummet, Philip och ett gäng Kalle-Tidningar

Barnen och Britt och AC satte sig på en restaurang och Gabriel och Kjell hittade ganska snabbt ett charmigt boende i ett äldre Spanskt hus med högt i tak och stor balkong väldigt centralt placerat (Posada San Juan). Innan vi kom hit sa de vi mött att det var så dyrt i Granada men vårt boende kostar 30 dollar med frukost. Känns som hittat om man jämför med Costa Rica.

Den vackra sjön

Första dagen promenerade vi mest runt och tittade på den vackra arkitekturen och försökte supa in Granada som stad. Andra dagen tog vi en bil upp till sjön Laguna de Apoyo. Det är en kratersjö som ligger mycket vackert och Gustav sa efter besöket att detta var det bästa på hela resan. Han badade och badade och badade. Vi åkte till ett hotel som heter Monkey Hut och betalade en liten peng och hängde där nästan hela dagen. De hade badringar och en platå man kunde hoppa ifrån så nu vet vi vad vi ska göra i sommar i Sille (bygga en platå). Gustav uppskattade den verkligen och hoppade som en tok. Gabriel också såklart! Sedan testade de att kajaka lite också.

Gustav och platån

Philip la sig i en hängmatta och låg och läste och sjöng för sig själv och vi alla verkade verkligen njuta av omgivningen och att bara få ta det lugnt.

Britt och Kjell vid kratersjön

På tillbakavägen skulle Britt och Kjell ta en cash så vi åkte upp till Catarina och utsikten därifrån var fantastisk. Man blev helt tagen. Det kändes dock ganska turistiskt med en massa försäljning och så men inget som störde det vackra. Nästan full måne som smålös över en vacker krater med blått vatten. Gudomligt!

Gustav och Philip vid kratern

Tillbaka i Granada var vi rätt trötta och gick till ett snabbmatställe vid centrala torget för att få maten snabbt. Det fanns också en klätterhörna för barn där inne vilket var en hit för leksugna barn. Gustav behövde gå på toaletten när vi var där. Om AC går med honom brukar hon välja damtoaletten då det är enklare om man behövs på toaletten. När stackars Gustav satt där inne kom en flicka jämgammal med honom och frågade ut AC på Spanska varför Gustav satt på damtoan. Det var ju faktiskt inte acceptabelt när hon behövde gå. AC försökte förklara med stakiga enstaka ord på Spanska att den lilla söta och korrekta flickan minsann kunde gå på herrtoan. Det gick inte för sig och AC fick en lång, långsam och tydlig harang som hon inte fattade så mycket av men hennes små huvudskakningar var tydliga. Samtidigt hörde man att Gustav blev mer och mer stressad inne på toaletten. Det hela gick dock bra och flickan fick väldigt snart komma in på toaletten. Charmigt minne både Gustav och AC kommer att bära med sig (Gustav kommer nog att vägra Damas i fortsättningen).

Gabriel och Gustav i Granada

I dag åt vi frukost på hotellet och tog oss sedan ner till vattnet där vi lät oss raggas upp för en trevlig båttur på sjön. Det kostade 12 dollar för oss alla med skjuts bort till båtplatsen. Philip var inte överlycklig över att vi skulle åka båt och det krävdes övertalning för att han skulle med.  Det var en liten båt som tog oss ut en timme och vi fick se ett par av öarna. Några var privata och andra var hotell öar. Det såg ut som att det var rester av det gamla fortet som Spanjorerna skyddade sig med mot Engelsmännen. Vi fick också besök på vår båt av en otroligt vacker spindelapa som såg snäll ut. Han och hans kompisar kändes tama och vägrade bananen som låg ombord. Istället var han mycket intresserad av Philips karamell och försökte försiktigt ta den ifrån honom. Philip var inte överförtjust över att apan var på honom men Britt var väldigt avslappnad när herr apa gick över henne. Rolig upplevelse! Dessutom är dessa apor väldigt sällsynta så det var mycket roligt och lyckat att få uppleva honom.

Vår nya kärlek, spindelapan

Väl tillbaka gick vi till alla lekparker som ligger längst stranden (man vill inte bada där då det är skitigt både i vattnet och på land). Det ligger minst sex stycken och vissa är i bättre skick än andra. Vi köpte varsin glass och tappade bort Britt och Kjell som vi sedan gick om ett par gånger på dagen. De gick upp i klocktornet när Gabriel var där och tittade och sedan gick de hemåt när vi gick till klocktornet för att gå upp. Tyvärr fick barn inte gå upp där så Gabriel fick gå upp själv men i katedralen fick barn då upp så det gjorde vi i skymning vilket var vackert. Philip tyckte dock att trapporna var läskiga då de var så branta och smala men han tog sig både upp och ner och blev belönad med en glass på glassbaren efteråt.

Philip undrar hur han ska få ner dessa stora korvar i lilla magen

I dag har Granada dukat upp för underhåll och allmänt disko så vi får se hur det blir att sova i natt. Man får väll göra som det gamla talesättet säger "If you can't beat them, join them".