Sista dagen i Boracay och det känns lite vemodigt. Det finns bevis på att vi varit här för länge då folk hälsar på Gustav vid namn, vi känner igen andra turisten och vet en del om dem, vi är trötta på restaurangerna även fast det finns hur många som helst och vi har gått gågatan upp och ner allt för många gånger. Boracay visade oss sin bästa sida idag. Solen sken när vi vaknade och det var gott om blå himmel viket gör vattnet underbart turkost. Det blev en ananas-shake och god lunch innan vi satte oss vid vårt solnedgångställe. Det är en underbar norrman som hänger där med sin fru. Han brukar ligga i en uppblåst båt i strumpor, träskor, Esso-mössa och kafkan och han är helhärlig. Hela han strålar av glädje och han är pepparkaksbrun. Sedan finns det ett sött äldre par som alltid kommer dit när solen börjar bli rosa. Damen är väldigt tjusig med små hårspännen och söta toppar till sina vita shorts och han har lite pondus och ser ut som en företagsledare, ler alltid när han ser Gustav (gissar på att han har ett barnbarn där hemma eller två). Kommer att sakna dem men samtidigt är det skönt att åka vidare. Hade gärna haft en månad till men inte i Boracay. Man behöver lagom många dagar här, stannar man för få dagar är det lätt att ogilla stället om detta inte är vad man är ute efter. Man behöver ge det lite tid.
Vi avslutade vår fina kväll med en god buffé, eldjonglör på stranden och fyrverkerier. När vi nu stod vid hotelltrappan var månen full och himlen målad av stjärnor. Det är lätt att önska att man hade ett par dagar till...
Nu åker vi vidare till Manila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar