Tikal

Grabbarna Hellstrand går i Mayas fotspår

Fyra hämtade minibussen upp oss för att ta oss till Tikal. Gabriel och AC bar två sovande pojkar in i minibussen och klockan sex köpte vi biljetter för Tikal. De mornar då det är soluppgång ska vara de finaste upplevelserna men det är väldigt sällan som det är soluppgångar utan det är lite disigt och myst. Vi valde därför att inte vara där då solen gick upp utan strax efter och det valet gjorde vi för att slippa den värsta hettan och hoppades också på att det skulle vara lite färre folk.

Philip på en av stenmurarna

Vad tusan är då Tikal? Enkelt förklarat så är det gamla Maya ruiner från 500 BC som domineras av sex tempel men det finns flera tempel som inte grävts fram ordentligt än då djungeln haft det övertäckt under många år. Det kostar mycket pengar att gräva fram dessa stenar och man måste ha tålamod för detta arbete samt gilla att lösa pussel. Det var ett par små tempel som de jobbade på när vi var där. Intressant att se och många frågor från både Philip och Gustav ang hur man byggde under denna tid då det inte fanns grävmaskiner...

Lite spex måste man ta sig tid till

1000 efter AD övergavs byggnaderna och man vet inte varför. Det finns dock teorier om att det blev för många som bodde där, de fick ont om mat och vatten eller det var någon typ av sjukdom som härjade.  1848 sprangs ruinerna på igen och 1956 påbörjade man restaureringen som tagit lång tid och fortfarande inte är klar.

Philip redo att hoppa

Vi hade valt att ha en guide vilket kändes bra. Att få lite info under turen samt kunna förklara bättre för Gustav och Philip. Gustav kunde dock inte förstå varför folk under denna period satte en ära i att bli offrade för gudarna. Om man vann i fotboll så ofradess man genom att de skar av en halsen, tömde en på blod och skar ut hjärtat... Hur vi än försökte förklara och dra paralleller så gick det inte in. Gustav och döden har inte varit kompisar till 100% så han kunde absolut inte ta in detta. Vem kan det egentligen?

Fam Hellstrand i stentrappor

Både Gustav och Philip gick duktigt upp och nerför stenarna och de branta trapporna som var extremt höga för deras små ben. Runt omkring horde man vrålapor och stötte på fasanliknande fåglar och andra djur så miljön runt var fin. Vi tog en del pauser, fick besök av vår kära Chenkolina (hon kommer och gömmer godis till oss när vi är utomlands och behöver energi, om ni inte visste det så är hon en vit kanin som gillar sin gula bikini, hennes bror blir åksjuk så han finns bara på hemmaplan och heter Chenko).

Gustav hoppar som vanligt

Vid 12:30 kände vi oss mätta och åkte tillbaka till Flores. Väl på hotellet såg vi en film och åt god lunch. Tog det sedan lugnt resten av dagen.

En macktjuv

Vacker fågel bland ruinerna med en liten boll runt halsen