Dumitor

Det var en del ställen vi ville se i Montenegro och för att lätt kunna ta oss runt hyrde vi oss en bil. En Criteo vilket passade oss perfekt. Den var inte så stor vilket var skönt då vägarna i Montenegro är rätt smala och branta på sina ställen. Vi är otroligt imponerade av de som rattar runt husvagnar och husbilar på vissa av dessa vägar. Om man inte har en bil går det ganska enkelt att bussa och tåga sig runt till en del av ställena iaf och vi såg en del som liftade.

Fantastisk väg att åka längst men smal

Vi startade med att åka upp mot Durmitor som är en nationalmark norr över. Där ska det finnas björnar men vi såg inga och det kanske var tur det.  Vacker natur och den fantastiska Svarta sjön såg vi dock men mer om det senare. Vägen upp först och främst längst Kotor Bay var helt magisk. Går inte att förklara hur vackert det är. 

Vi slingrade oss sedan upp i bergen och Philip som är åksjuk av naturen och mycket professionell med sin åksjuka trots sin ringa ålder la sig direkt för att sova och sov sig igenom alla kurvor och serpentinvägar. Övriga fam stannade ett par gånger och gick ut bilen för att njuta av de vackra utsikterna. Väl framme kvicknade Philip till.

Temperaturen sjönk ju högre upp vi kom och på plats var temperaturen så låg som 16 grader men det kändes ganska skönt. Det duggregnade lite grann medan vi var här uppe men inga ordentliga regn föll över oss. 

Trötta killar i bilen

Vi utforskade stället lite och åkte bort mot entrén till nationalparken. Då inträdet gällde hela dagen och det endast var ett par timmar kvar innan de stängde beslöt vi oss för att besöka parken nästkommande dag. Istället åkte vi bort till Durdevic Tara där deras Canyon ligger. Den är turkos och väldigt vacker. Här går diverse forsränningsturer. 

Canyon

Vi åkte ingen sådan då Philip fortfarande känns lite ung men det hade nog varit en upplevelse. Väl vid Durdevic Tara sa Philips mage ifrån. Han gick ur bilen och la en spya. Sedan mådde han bra och vi kunde inta medhavd matsäck.

Middag

Glada killar vid den vackra bron vid canyonen.

Dag två i Durmitor bytte vi boende till ett mycket fräschare ställe ett stenkast bort och vi begav oss av till nationalparken så fort vi vaknat och ätit frukost. Vi var nästan själva när vi kom till parken vilket ofta är en ganska häftig känsla. Det var en fantastisk vy som mötte oss när vi kom fram till The Black lake. Gabriel som gillar berg njöt lite extra av det hela.

Hellstrands framför the Black Lake

Det finns en massa vandringar du kan göra i denna park men vi valde att gå runt sjöarna. Promenaden runt the Black lake var mycket trevlig och inte allt för svårt att gå med barn och inte heller för lång. Vi gick dock vidare till sjö nummer två som ligger i närheten och det kändes som vilken random sjö hemma i Svedala som helst. vi åt iaf lite medhavd mat där och sedan tog vi oss tillbaka.

En kompis vi fann på stigen

Det finns möjligheter på vintern att åka skidor här och vi tog oss bort till en av backarna där man kan åka upp till toppen även på sommaren. Det var en fin utsikt som mötte oss där också och vi hade tur då molnen hade lättat lite just när vi var där. Kan dock säga att liftarna inte kändes så säkra och sista liften fick Gabriel åka själv medan resten av familjen satt och spelade kort på plattformen innan och höll tummarna för att Gabriel skulle komma tillbaka ordentligt. Vi var rätt nöjda med att den skakiga liften tagit oss dit så det fick räcka. Det var ingen som saktade ner liftarna här om det gick lite för fort. Det var bara att åka med.

Utsikt från plattformen där vi spelade kort

Vi tog oss sedan tillbaka till the Black Lake igen för att fota lite mer men nu var det ganska mycket turister där och det började spöregna. Blöta tog vi oss till mataffären, köpte godis och sedan mös vi hemma framför Kroatien-matchen.