Turkost vatten i Bacalar

Mexico 

Nu har vi kommit till Mexico men vi blev kvar i Belize i ytterligare två dagar innan vi lämnade. Dels så var AC lite klantig och skar upp sin fot på en stor snäcka så pass illa att det behövdes sys (endast fyra stygn dock) och sedan var det skönt att ta det lite lugnt. Vi ville också ta båten över till Mexico istället för bussen då vi tänkte att det absolut måste vara smidigare och ta kortare tid och den båten vi tänkte ta gick endast på tisdagar och torsdagar och på tisdagen skar AC sig.

Gabriel fick egentid

Stingrocka

Stingrocka

Vacker sjöhäst

Hajar

Moräna

Skadad homosapien

Busiga och lekfulla grabbar

Solnedgång över Belize

Gabriel hann också med att åka på en snorklingstur en gång till innan vi åkte och det var lyckat. Han såg både stingrockor, hajar, moränor, sjöhästar och annat skoj.

På Mexikansk mark

Båtresan var ganska smidig till Mexico men det tog längre tid än vi trodde att det skulle ta. Vi startade klockan sju och åkte över till San Pedro. Där stämplade vi ut och såklart blev det tjaffs i luckan. Vi hade inte betalat för Philip då de som jobbade vid båten sa att han inte kostade. Suck, att det alltid ska bli på detta sätt. Det verkar aldrig finnas en riktlinje som alla anställda i ett bolag följer utan det beror helt på vem som sitter i luckan. Trots att vi trippelkollade detta innan vi åkte. Vi bemötte inte detta så trevligt och stod på oss.

Att ta oss från Belize till Mexico blev ganska kostsamt då exit från Belize kostade 40 Dollar och inträde i Mexico kostade 120 dollar men det var fint det lilla vi såg av Belize. Vi kom in i Mexico via Chetumal och vattnet var helt turkost och vackert. Blev lite sugen på att stanna men vi tog oss upp till taxi stället i staden för att ta oss vidare till Bacalar. Gustav gick rakt in i en gammal telefonkiosk på vägen och det blev ett jack i huvudet. Två gulliga farbröder stannade och tyckte Gustav skulle uppsöka sjukhus. Det hela såg dock fint ut så efter lite torkandes och kramandes såg Gustav ut som ny igen.

Bacalar och dess magiska vatten

Det tog en och en halv timme att ta oss till Bacalar och det var en fantastiskt vacker sjö som mötte oss när vi kom in. Trodde inte att en sjö kunde se ut på det sätt, man tappade nästan andan.

Hopp i Bacalar

Vi blev avsläppta vi torget och satte oss vid en restaurang som serverade mycket god pizza och pasta innan vi checkade in på vårt enkla hotell. Bacalar är rätt charmigt och har ett fort och en fantastisk sjö (näst största i Mexico) med cenotes, gamla pirat kanaler och turkost vatten (det har jag redan skrivit va?!).

Gustav i det klara vattnet

Vi tog oss ner till den publika delen och kastade oss i det turkosa vattnet. Gustav simmade under bryggan och Philip hoppade från bryggan som en tok. Det var härligt och fint. Vi gick sedan bort till en av cynoteserna och det var även det lyckat. Vattnet var klart och temperaturen bra. AC läste ut sin bok medan resten av familjen badade sig till russinkropp.

Hopp, hopp, hopp i det magiska vattnet

Dagen efter tog vi en båttur på sjön och fick titta på de olika platserna på sjön närmre och piratkanalen var otroligt vacker färgmässigt. Här tog sig piraterna in förr då det mynnar ut i havet och du kan ta dig hela vägen till Belize via denna kanal.

Sådan far sådan son...

Efter båtturen tänkte vi att vi skulle ta oss vidare till Tulum men innan dess ville vi få lite mat i magen men det var lättare sagt än gjort då kockar inte var på plats, ingredienser var slut och maträtter inte fanns så vi gav nästan upp. Vi tog vårt pick och pack och knatade upp till stora vägen för att ta en buss och den buss som stod inne bär vi kom tog oss till Carillo Puerto vilket verkade vara en trevlig stad med ett litet torg och en kyrka och färgglada hus. Man märker också att så fort man tappar turist rutten så går priserna ner. Vi spenderade en halvtimme där innan bussen till Tulum kom och halv åtta var vi i Tulum.

Seeing is Belizeing

En av havets vackraste varelser sjöhästen

Bussresan till Belize gick bra och betydligt enklare än förväntat. Man blir lite chockad ibland över hur lama många turister är eller är det catering för dem som gör dem lata och handlingsförlamade? Vi åkte minibuss tillsammans med ett gäng andra resenärer och det kändes lite trist att lämna Guatemala. Vi har haft en fin tid och ville egentligen inte åka vidare riktigt än men så blev det iaf. 

Vid gränsen bytte vi till en större buss och vi fick vänta ett bra tag på de turister som fumlade runt och inte riktigt fattade hur de själva skulle ta sig över gränsen.

Cayer Caulker

Väl iväg så kändes det som en större kontrast nu än det varit tidigare vid gränsövergångar. Här var det palmer och färgglada hus som stod på pålar och Amerikanska skyltar (de pratar Engelska här iom att de stod under Storbritanniens flagga i många år och inte blev självständiga förrän 1981). Gabriel tyckte det kändes Amerikanskt. Det såg dock ut som att det finns en del fattigdom.

Bussen tuffade på och chauffören var lite seg så vi missade precis vår båt som skulle tagit oss ut till ön vid 14:30 (eller var det de sega turisterna?). Det var väl ok då vi hann äta lunch och som det tidigare sagts så kändes det väldigt dyrt. Hade vi kommit direkt från Sverige hade vi kanske tyckt att det var ok men med Guatemala mått mätta så kändes det väldigt dyrt (här ute på ön kostar en strut-glass 50kr...).

Gustav vid öns sista fasta telefon

Vi fick vänta en och en halv timme och sedan gick nästa båt som skulle ta oss ut till Cayer Caulker. Det är en rätt populär ö som haft seriös turism i ungefär 15 år. Innan dess livnärde sig de flesta på ön genom att fiska hummer. Cay Caulker är lite större än 8km långt och de flesta kommer hit för det fantastiska djurlivet i vattnet och såklart det kända blå hålet som ligger en bit utanför.

En av öns lekparker

Vi hittade ett boende ganska snabbt och betalar 50 dollar natten vilket känns helt ok då vi trodde vi skulle få betala ca 1000kr natten. Har ett mycket fint rum i en trevlig del på ön så är mycket nöjda. Innan vi kom hit sa många resenärer vi mött att denna ö inte är något för barn men denna ö har passat våra barn iaf på 4 och 6 år. Visst det är inte en massa fina stränder utan man måste hoppa från brygga på vissa ställen för att komma i. Passar dock oss i ett par dagar då det finns mycket i vattnet och se. Några har dock varit lite för länge på ön och många har en öl i handen från sju på morgonen till sena kvällen.

Foto taget av Gustav

Första dagen tog vi det lugnt och utforskade ön lite grann. Det är inga asfalterade vägar på ön utan vit sand (tror att det skulle ta bort charmen helt om det kom asfalt hit). Det kör en del golfbilar här och många cyklar.

Snorklingstur på g

I går tog vi en snorklingstur och det blev en heldag för oss med ett par stopp samt ett i San Pedro (ön en halvtimme härifrån). Vädret var inte perfekt men vi brände oss inte iaf och vi fick se massor av fina havsdjur, bland annat moränor, "nursing" hajar, stora sköldpaddor, örnrockor och massor av större, färgglada fiskar. Det blev en toppendag trots lite regn.

Stor snäcka på havsbotten

"Nursing" hajarna var tama som hundar och höll sig i flock nära båten. Philip stod på stegen och tittade modigt ner och Gustav simmade runt tillsammans med Gabriel och dem. Galet och härligt på samma gång!

Nursing sharks

Finns en annan favorit också nämligen sjöhästen där pappan har större mage än mamman då det är han som bär omkring dem. Sååå fina!!!

AC och Gustav in action

Hela familjen somnade tidigt i går (halv nio) och vaknade vid halv åtta så vi var ett nöjt och trött gäng. I dag lånade vi kanoten på hotellet och paddlade ut för att se de omtalade sjökossorna/sirendjur. Det är en varelse som Gabriel drömt i många år om att se så det var fantastiskt att faktiskt kunna kanota ut och se denna fantastiska varelse simma upp och ner vid ytan (Philip tyckte den såg ut som en säl när den simmade). Tyvärr fick vi inga bra bilder och såklart kunde Gabriel inte sitta kvar i kanoten utan var tvungen att slänga sig i. Då stack skönheten tyvärr men den visade sig sedan igen så fort Gabriel satt sig i båten igen så de var rätt skygga. Gabriel höll sig en bra bit ifrån såklart men den ville vara i vattnet själv. Lite snuvad kände sig nog Gabriel men han fick iaf se att de fanns i vattnet vilket var härligt!  Vi hoppade även från bryggan och matade pelikanerna med fisk (dessa fina fåglar ser så snälla ut men gillar annars att äta andra fåglars ägg och fågelungar) innan solnedgången sa god natt till oss.

En av öns alla pelikaner som de matar varje kväll

Gungeligung

Vi blir kvar en dag och natt till på denna ö och njuter av god karibisk kyckling, nybakat bröd och förhoppningsvis en vacker dag med snorkling innan vi beger oss över till Mexico.

Jorge swing Flores

Gustav hoppar från femman

Vi valde att stanna en dag till i Flores för att åka tillbaka och åka swing hos Jorge. Galet men mysigt och kul.

Fam Jorge's ställe

Vi tog det lugnt i morse, åt frukost och såg lite morgon tv och tog oss sedan runt på en promenad runt Flores. Det är inte stort, du tar dig snabbt runt det hela. Färgglada hus och vatten runt hela stan. Mysigt!

Båtresa

Sedan sprang vi dock hem och hämtade badkläderna och drog till Jorge med en båt. Härligt att bara kunna hoppa på en båt. tyckte även Philip som annars är mycket skeptisk till båtresor.

Gabriel på styva linan

Väl där satte Gustav av direkt och han hoppade och hoppade och hoppade. Han skulle högre och högre och högre så vi fick säga stopp. Han ville aldrig gå upp ur vattnet heller. Philip övade pizzatag och swingade sig runt också.  Vi badade mycket hela familjen och njöt verkligen av att vara tillbaka. Gustav och Philip var lite sorgsna över att det var den sista gången vi skulle bada här men kanske kan de komma tillbaka en dag sa de.  Lyckad utflykt och väl värd att spendera en extra dag.

Gustav i en av Jorges hängmattor

AC och Philip njuter av det sköna vattnet

Båten tillbaka och sedan lite fruktsallad med yogurt innan kvällsdop och en vända upp till plazan där vi spanade in de inhemska som spelade basket och avnjöt våra burritos. Det kom en äldre farbror och försökte konversera med oss. Man blir så förbannad på sig själv för att man inte studerat hårdare och lärt sig mer men några saker kunde vi första och säga iaf. Tänk hur givande konversationen kunde varit annars...

Middag och kvällsbasket

Tack för allt Guatemala, det har varit toppen trots allergisk reaktion på myggbett och bromsbett.

I morgon åker vi vidare till Belize för ett par dagar.

Gustav i solnedgången vid Flores 

Tikal

Grabbarna Hellstrand går i Mayas fotspår

Fyra hämtade minibussen upp oss för att ta oss till Tikal. Gabriel och AC bar två sovande pojkar in i minibussen och klockan sex köpte vi biljetter för Tikal. De mornar då det är soluppgång ska vara de finaste upplevelserna men det är väldigt sällan som det är soluppgångar utan det är lite disigt och myst. Vi valde därför att inte vara där då solen gick upp utan strax efter och det valet gjorde vi för att slippa den värsta hettan och hoppades också på att det skulle vara lite färre folk.

Philip på en av stenmurarna

Vad tusan är då Tikal? Enkelt förklarat så är det gamla Maya ruiner från 500 BC som domineras av sex tempel men det finns flera tempel som inte grävts fram ordentligt än då djungeln haft det övertäckt under många år. Det kostar mycket pengar att gräva fram dessa stenar och man måste ha tålamod för detta arbete samt gilla att lösa pussel. Det var ett par små tempel som de jobbade på när vi var där. Intressant att se och många frågor från både Philip och Gustav ang hur man byggde under denna tid då det inte fanns grävmaskiner...

Lite spex måste man ta sig tid till

1000 efter AD övergavs byggnaderna och man vet inte varför. Det finns dock teorier om att det blev för många som bodde där, de fick ont om mat och vatten eller det var någon typ av sjukdom som härjade.  1848 sprangs ruinerna på igen och 1956 påbörjade man restaureringen som tagit lång tid och fortfarande inte är klar.

Philip redo att hoppa

Vi hade valt att ha en guide vilket kändes bra. Att få lite info under turen samt kunna förklara bättre för Gustav och Philip. Gustav kunde dock inte förstå varför folk under denna period satte en ära i att bli offrade för gudarna. Om man vann i fotboll så ofradess man genom att de skar av en halsen, tömde en på blod och skar ut hjärtat... Hur vi än försökte förklara och dra paralleller så gick det inte in. Gustav och döden har inte varit kompisar till 100% så han kunde absolut inte ta in detta. Vem kan det egentligen?

Fam Hellstrand i stentrappor

Både Gustav och Philip gick duktigt upp och nerför stenarna och de branta trapporna som var extremt höga för deras små ben. Runt omkring horde man vrålapor och stötte på fasanliknande fåglar och andra djur så miljön runt var fin. Vi tog en del pauser, fick besök av vår kära Chenkolina (hon kommer och gömmer godis till oss när vi är utomlands och behöver energi, om ni inte visste det så är hon en vit kanin som gillar sin gula bikini, hennes bror blir åksjuk så han finns bara på hemmaplan och heter Chenko).

Gustav hoppar som vanligt

Vid 12:30 kände vi oss mätta och åkte tillbaka till Flores. Väl på hotellet såg vi en film och åt god lunch. Tog det sedan lugnt resten av dagen.

En macktjuv

Vacker fågel bland ruinerna med en liten boll runt halsen

Flores och zip

Gustav på Zipline, klarar det galant

Pana var inte så kul, vi borde dragit när vi kom tillbaka men men.

Mest en massa krims krams stånd, turister och dåliga badmöjligheter. Vi hittade ett billigt hotell och tittade mest runt första dagen och kände oss snart mätta på det vi sett. Varför stannade vi då kvar? Jo det finns ett center här och här kan man åka zipline vilket Gustav skulle få testa.

Gustav och Gabriel redo för en tur med vacker utsikt

Dagen d satte vi oss i en tuk tuk och tog oss till centret. Där och då bestämde sig Gustav för att han ville testa om det gick. Vi hade pratat om det ett tag innan och försökt förklara ordentligt vad det var för något och han verkade sugen. Gabriel följde med och Philip och jag försökte följa dem i skogen efter bästa förmåga. Vi fick gå en bit och det var små svarta flugor (finns ibland på stränder) och deras bett gör så förbaskat ont. Hellre 100 myggbett än fem av dessa hemska flugor. Det var iaf en fin skog och vi såg lite djur på vägen. Gustav och Gabriel fick dock lite adrenalin och vacker utsikt.

Vattenfall på vägen

 Hur gick det då för Gustav? Han swishade på som om han aldrig gjort annat. Det roligaste var de längre och snabbare banorna såklart och detta ligger nog på hans topp tio i Central Amerika.

Terrängbana

Det fanns en fjärilspark här också som Philip var sugen på och han var så stolt över att han skulle få fota själv. Han ställde sig väldigt nära en “pond” och närmre och närmre fjärilen. Plums sa det så åkte Philip med huvudet rakt ner i det geggiga vattnet. Han var dock rätt cool då vi tror att hans fokus var att inte tappa kameran och han förlitade sig helt på att vi skulle fånga upp honom. Vi stod på andra sidan så det kändes som en evighet innan vi fick upp honom fast det inte var så länge. Han var dock bra chockad när han kom upp och luktade intressant vilket vi inte vågade nämna. Han blev genomblöt och de turister som passerade förbi undrade nog vad vi var för föräldrar som lät honom bada i det smutsiga vattnet... Philip torkades av, lånade Gustavs badbyxor och slogs in i en sarong så satte vi av mot stranden. Vi var tvugna att få tyst på Gustav också som skrattade som en tok.

Fjäril fotad av Philip innan han föll i ponden

Philip omhändertagen efter dyket

Det blev en ordentlig promenad ner till en vacker del av stranden med massor av blommor och grönt gräs samt en massa hemska svarta flugor igen. Det blev till att bada fort och sedan ta sig upp för att äta. Blä för dessa flugor!

Kul med tyger man kan gömma sig i tycker Philip

Denna dag lämnade vi Pana och det var inte en dag för tidigt. Kul med zipline men vi hade kunna hunnit med det dagen innan och dragit efter. 

Det var vi, ett danskt yndre par och ett yngre Chilenskt par som åkte minibuss mot Guatemala City (huvudstaden) och vägen är rätt slingrig men i fint skick. Det låg ganska många döda och påkörda hundar längst vägen så man har ingen skyldighet här att plocka bort djur man kört på.

I Guatemala City släpptes vi vid en av buss-stationerna för att ta en nattbuss till Flores. Det var en ganska bekväm buss med säten som man vinklar så det typish blir som en säng.

Killarna var superduktiga och sov sig igenom hela resan. Allt som allt åkte vi i nio timmar under nattbussen och fyra timmar innan. Lite väntetid också och inget gnäll på dem. Så imponerad av dem då man själv kände sig lite trött och mör.

Danska killen som vi åkte med tog lite mat innan han klev på bussen och han satt seda och kräktes hela resan. Det måste vara det värsta man kan drabbas av medan man sitter på en buss. Han sprang ett par gånger under natten och vi tänkte åh nej stackarn han kommer inte hinna, någon kommer att få det i bakhuvudet men icke, han hann ner till toan varje gång. Så tacksam att vi inte drabbats på det sättet.

Flores

Väl framme i Flores så hittade vi oss ett hotell och tog det lugnt. Skypade med goda vänner och njöt av den fina utsikten. Sedan letade vi reda på en båt för att ta oss till Jorges Swing vi hörde talas om.  Det var helt rätt drag för oss. Det är en gullig familj som bor där så du hänger i en del av deras trädgård eller vad man ska säga. Det kostar 10 Q per vuxen person och sedan får du hänga där så länge du vill. Väldigt chill med hängmattor och ett stort rep med flera plattformar samt en trampoline plattform från 5 meter. De lagar dessutom fantastiskt god mat så vi avnjöt den godaste pastan samt en stor nacho tallrik med supergod guaccamala för inga pengar alls. Gustav älskar detta ställe! Han hoppade så många gånger från båda ställena att vi tappade räkningen på hur många gånger han hoppade. Helt galet! Vattnet var dessutom så pass varmt att det var superskönt att vara i men inte så varmt så man inte svalkades av. “Detta är nog den skönaste temperaturen vi någonsin badat i” sa både Philip och Gustav.

Philip njuter av det härligt varma vattnet

Gabriel leker Tarzan

Gustav leker Tarzan

Utsiktstornet, Vi hittade dock inte Albert...

Utsikten

Efter Jorge åkte vi till ön mitt emot Flores där vi tog en promenad upp till ett utkikstorn byggt i ett träd. Fin utsikt där ifrån och det kändes som att detta är ett ställe som man tog sin date till, vi stötte iaf på ett par.

Killarna gick på bra nu också men Philip var trött och utmanade med stenkastning och andra roligheter. Vi kom fram till slut iaf och kunde njuta av utsikten och våra kex vi hade med oss.

Det blev sedan en båt tillbaka till Flores och vi åt lite middag på hotellet innan det blev ett kvällsdopp.

Leguana på vägen