Kho Lipe - Dyk och lek

Gustav i det blå/gröna

Gabriel försvann tidigt i morse för att dyka. Pojkarna och AC började dagen med en långsam frukost, lite lek och sedan strandhäng med bad. Det finns två pojkar här som Gustav leker med. De heter Arvid och Alvin och Arvid är lika gammal som Gustav medan Alvin är fem år. Det första Gustav frågar efter på morgonen är Arvid och de leker väldigt fint ihop vilket är kul att se. De springer sig svettiga, kikar på spindlar, leker med bilar och badar. De lekte även denna dag och kommer att stanna ett tag på Lipe. Familjen är precis som vi ute på lite längre resa och kommer inte tillbaka till Sverige förrän i juni.

Kho Lipe

Gabriel kom tillbaka från sitt dyk på sen eftermiddag och var mycket nöjd. De han dök med gjorde egna hembakade bullar och Gabriel hade med sig en stor en till AC som var fantastiskt god. Den åts med andakt såklart! Egentligen är det väl så man borde avnjuta allt man äter. Vi unnade oss att se på lite film till detta. Har inhandlat en myggjagare så nu är de inte lika många på terrassen längre.

Gustav leker med en kokosnöt, förundrad över hur bra den flyter

Tack och hej kokosnöt för denna gång

Kho Lipe – Ett paradis

Morgon över Lipe

Idag ska vi inte skriva så negativt utan måla upp det vackra som Lipe faktiskt har att erbjuda.  Bland annat tog Philip och AC en fin morgonpromenad längst stranden när solen gick upp i morse.  Det var fint men inte lika magiskt som på Kradan. Antagligen pga att man måste dela den med några fler här på Lipe ;)

Vi badade sedan och snorklade i det turkosa vattnet. På eftermiddagen gick vi över till Sunset beach och badade samt såg en vacker solnedgång. Sanden på den stranden är lite mer som grovt socker så Philp såg ut som en liten bakelse med sockerglassyr över hela sig. En glad vit chokladboll eller sesamrulle. Gabriel skrev upp sig för dyk där så han kommer att dyka i morgon.

Koraller är spännande

Väl tillbaka vid vår strand åt vi en fantastik curry och sedan tog vi lite massage. Thaimassage är verkligen inte att leka med. Just när man tycker att detta var riktigt skönt så böjs någon kroppsdel i någon konstig vinkel att man inser att okej, det var kanske inte så skönt men det är väldigt skönt efteråt. Livet är bra skönt ibland.

Kho Lipe – Ett paradis?!

Morgonpromenad

Många kallar Kho Lipe för sitt paradis och det kanske är ett paradis. Vi vet inte riktigt vad det är som gör att vi inte tycker att det är ett paradis. Hur kan man inte gilla en ö som är lagom stor, har fina stränder, turkost vatten man kan snorkla i, dykmöjligheter, massagehus, massor av barer och restauranger, pannkakshus, fruktshakar med kokos smak? Kanske är det för att man får så jätte blandade känslor här på ön. 

Vi var här för fyra år sedan och då fanns det inte en massa moppar på ön exempelvis (som inte är så stor). Gatorna över ön som tidigare var stigar är idag asfaltsgator och det fanns en stripp med asfalt när vi var här sist men nu är det i alla riktningar. Det finns hur många affärer som helst och det ligger hotell över allt. Det är visst väldigt lugnt här på ön just nu och det är det nog. Det är väldigt tomt i alla restauranger på dagarna då folk antagligen är ute och dyker eller snorklignsturar.  Kan ni förklara för oss varför vi turister behöver få skjuts från en sida av ön till den andra som det tar max tjugo minuter att gå till? Vi ska vara ryggsäcksresenärer och visst kan man göra det enkelt för sig, visst ska vi skapa arbetstillfällen men jag trodde själva grejen med att vara ryggsäcksressenär var att man skulle bära ryggsäcken själv?!

Gustav med pannkaka och shake...

Alla dessa goda shakes som inte går att motstå. Vet inte hur många vi har druckit. De är fantastiska!!! De kommer i plastglas med sugrör och plastlock som vi surplar i oss på fem minuter och sedan slänger i papperskorgen innan vi köper en till skahe för att man vill testa en annan smak eller fylla på sina vätskedepåer.  Vart tar all plast vägen? Fraktas de någonstans? Finns det en vacker grön liten ö med vit sandstrand och turkost vatten dit alla sopor fraktas och eldas upp eller grävs ner? När vi inhandlade lite kräm till Gustavs sår då han fått av en manet (inget farligt) stod det en uppmanande lapp om att skänka pengar till ön då de har problem att ta hand om sina sopor som jag som turist är med och bidrar till. Nu sitter vi bara och klagar och vilken rätt har vi egentligen att göra det när vi är med och bidrar till Lipes förfall kan man fråga sig. Kanske har man för mycket tid att tänka när man är ute.  Man borde göra något åt detta men frågan är bara hur. Allt börjar väl med en själv.

Kho Lipe

God Morgon!

Vilken fantastiskt fin start på dagen vi fick. Alla fyra vaknade tidigt så vi gick upp och mötte den vackra soluppgången. Det är rätt speciellt att möta solen här och hade man varit en Yogaperson hade detta varit ”the place” att utöva detta på. Det är en sådan lugn över ön. För oss har det varit väldigt skönt och bra.

Det sägs att det behövs tre veckor för en person att komma ner i varv och kanske är det det som hänt här eller så är det bara lugnet på ön. Vi kommer helt klart att sakna detta ställe.

Philip njuter av lugnet 

Härliga morgonkramen

Vi njöt av den sista frukosten i ottan. Badade sedan hela morgonen innan en speedbåt kom och hämtade upp oss och ett par andra par. Båten hade tre stora motorer som Gustav spanade in innan han flydde in i filmens värld. Det var en trevlig båttur som Philip sov sig igenom medan vi andra tittade på de ståtliga öar vi åkte förbi. Vi talade om att stanna på Kho Bulong och det såg väldigt trevligt ut det också men det får bli en annan gång. Skönt att inte stressa.

Strandpromenad på Lipe

Kho Lipe tog emot oss med strålande sol, blå himmel och det otroligt vackra turkosa vattnet. Vi stannade vid Pattaya beach där alla båtar utgår ifrån och steg i land i den pudervita sanden. Man får säga vad man vill men sanden där är fin.

Sedan satte AC och pojkarna sig på Pancace House 2 och åt jordgubbspannkaka och jordgubbs-shake enligt Gustavs önskan. Philip börjar få smak på mat och åt mer eller mindre halva Gabriels portion med stekt ris medan Gabriel var iväg och letade boende.

Nu bor vi i en helt okej bungalow hos en lokal ”sea gypsie” . Coco Beach på Sunrice beach och för åtta år sedan hade familjen som driver detta guesthouse endast tre bambuhyddor som de hyrde ut till turisten. Idag har de tre olika varianter, totalt tjugo stycken och en restaurang. Det lönade sig att inte sälja av marken till den vita mannen denna gång. Hoppas att ön överlever och att denna familjs företag får växa i lagom takt.

Mera promenerande

Kvällens mat intogs på ett närliggande guesthouse nere vid vattnet. Gustav var helt slut och nu har han äntligen somnat vilket även vi snart ska göra. Ska bara kolla in stjärnhimlen först! Som Gustav säger; Stjärnorna är mina vänner, de följer alltid med mig.