Basimentos, Bocas del Toro

Vacker vy ut från Basimento

Vi befinner oss just nu på Basimentos som ligger i skärgården på den karibiska sidan i Panama. Ögrupperna kallas Bocos del Toro och är ganska omtalat och det är turister här även om det känns lite tomt. Det är visst 40 procent mindre turister nu än vad det brukar och det är högsäsong. Kan det bero på den nya presidenten eller kan det bero på att de öppnat upp Cuba nu för Amerikaner? Vet inte men vi är ensamma på det hotellet vi bor på och det känns tomt på flera ställen.

Philip väntar på geocasharna

Bussresan från Boquete gick bra. Det var genom ett kringel krokigt och vackert landskap vi körde så Philip la sig ner ganska omgående för att sova. Han är så duktig på att hantera sin åksjuka stackarn. Efter fyra timmar kom vi fram och sedan väntade vi in en båt som tog oss till huvudön för att sedan byta båt som tog oss till Basimentos (vi valde den ön för att den ska vara lite lugnare än huvudön där många yngre partysugna stannar).  Vi bokade inte boende innan men hittade ett trevligt ställe (Caribean view) där vi stannat ett par nätter. Nu börjar man dock känna igen folk och man kan räkna ut vad de ska göra härnäst så nu är det dags att åka vidare.

AC passerar lokala affären

Det brukar regna mycket här och innan vi kom hade det öst ner i två veckor så vi har verkligen haft tur. En av dagarna har vi haft regn men annars har solen skinit på oss så vi har verkligen fått se öarna från sin bästa sidan.

Färgglad vardag utanför fönstret

Alla pratar engelska här och kreol då vi är på den karibiska sidan. Det har varit lite skönt att prata engelska som omväxling. Måste erkänna att Spanskan borde vara bättre än vad den är...

Krukväxten vi har hemma växer vilt och vackert här

Första dagen besökte vi Colon och en liten strand där. Funderade ett tag på om vi skulle byta dit då det finns en strand nedanför boendet men vi kom fram till att vi bodde bra där vi bodde och att det faktiskt är en charm i att bo över vattnet också.

Gustav och AC diskuterar livet på en pinne och vardagen. Skulle vi vilja byta ut vår vardag?

Andra dagen åkte vi till Red Frog Beach som ligger på Basimentos men på andra sidan av ön. Man tar en båt-taxi dit man ska och här ska det finnas röda pilgiftsgrodor. Indianerna använde giftet till sina pilar förr i världen berättade Gustav medan han gick och kikade. Han brukar ha ögon för djur. Mycket bättre än mamma och pappa brukar han snabbt påpeka trots att det är han som har synfel.  Vi hittade inga men badade hela dagen, fick lite regn på oss men det var dock ganska skönt.

Redfrog beach

Killarna i det vilda opålitliga vattnet

Tredje dagen tidigt på morgonen kom efterlängtade Britt och Kjell och oj vilken fart det blev på gossarna Hellstrand. Det var kramar och babbel och skratt om vart annat. Britt och Kjell åkte nattbussen ner från Panama City så var ganska trötta när de kom fram men det ignorerade Gabriel som raggade upp hotellsonen för snorklingstur, en timme senare satt vi i hans båt och spanade efter delfiner som faktiskt dök upp och det ganska nära båten.  Det blev lyckat!

Kjell i båten

Delfinen

Detta är de första delfinerna som Philip kommer ihåg att han sett och han njöt av det trots att han är skeptisk till båtåkandet. Gustav å andra sidan älskar det! Han vill att det ska gå fort och det får gärna hoppa i båten och blöta ner honom lagom mycket.

Vacker dag att ta en båtutflykt!

Efter delfinerna stannade vi på ett ställe som hade stora röda papegojor. Där snorklade vi lite också innan vi åkte ut en bit för att snorkla vid ett rev.

Snorkling

Sedan blev det ett besök till mangro träsket för att spana sengångare och vi lyckades faktiskt se en. Den var superstill och ansiktet såg ut som en äldre mans. Det såg lite obekvämt ut att hänga still som han gjorde men han verkade trivas i sitt träd.

Sengångare!

Det blev ett ytterligare stop på redfrog beach och denna gång såg vi kajmaner. Philip som var minst i sällskapet som stod och tittade undrade om han skulle bli äten då det inte fans någon hund i närheten (I Australien är det vanligt att ta med en hund om man ska ut i krokodilmarker så att det blir det enklaste bytet för krokodilen och det hade fastnat i Philips huvud). Nu saknades bara pilgrimsgrodorna som vi kikade efter även denna gång. Ingen lycka!

Kajman

På vägen hem åkte vi förbi en sjöstjärne-passage och det var vackert att se de stora stjärnorna och både Philip och Gustav var lite exalterade över att se de vackra varelserna.

Sjöstjärna!

Kvällspromenad!

Kvällsaktiviteten blev en promenad och fotboll spel för Gustav och Philip med några andra pojkar i deras ålder. En pojke i Philips ålder charmade Gabriel och fick låna kameran. Det tyckte han var svinkul!

Söta och charmiga kamera-pojken!

Så är vi framme vid dagens aktiviteter.

Britt och Kjell tog hand om pojkarna i morse och Gabriel och AC gick iväg och dök. Det blev vid två ställen och det ena var ett polis-skepp som sjunkit för ett bra tag sedan och den andra siten var vid ett korallrev. Det var första gången på tre år som AC dök så det var skönt att vattnet var lugnt och fint. Sikten var dock inte mer än 6 meter vilket är stressande då du ska hålla reda på din kompis. När din kompis älskar att fotografera så blir han också exalterad och kan försvinna ifrån dig till och från... men det gick bra och det var två bra och långa dyk på över en timme vardera. Det är fantastiskt att besöka havet och titta in hos fiskarna och korallerna. Det är så mycket liv som man inte tänker på och tank på vilket jobb korallerna gör genom rening av hav och syretillförsel. Det är så små varelser som bor i korallerna. Man känner sig liten.

Giftiga pilgiftsgrodan

På eftermiddagen hittade vi faktiskt pilgifts grodor och de är verkligen vackra.

De satt i en bananplanta vid dyk-shoppen. Nu är dagen fulländad för pappa och hans kamera utbrast Gustav. Helt rätt!

Gabriel i kajaken

Gustav innan han tog över rodret från Gabriel

Gustav och Gabriel är för övrigt ute och paddlar kajak nu innan middagen. Det kommer nog att bli ganska tidig sänggång då vi ska ta oss vidare till Costa Rica i morgon. Spännande tycker vi! Hasta Luego!


VARNING!
PS. Denna kommentar skapade jag i dag 7/2 då vi precis har läst att det är en ung flicka som bragts om livet på ön. Det finns en promenad man kan göra på ön till strandens ö. Gå inte den promenaden. Flera turister har även rånats när de gått där. Vi valde att inte gå den då det inte kändes säkert men vi träffade på andra som gått. Det är inte värt att chansa och det gör oss mycket ont att läsa om denna unga Amerikanska då vi hade en fin tid på ön. Så sorgligt!

Solnedgång utanför Caribean view där vi bodde

Boquete i sol och elaka mygg

Philip på vift

I dag sken solen i Boquete och så länge man var i solen var det varmt och skönt. Vi tog en promenad runt i lilla staden innan vi tog oss upp en bit mot vulkanen. Vi tänkte inte trekka i dag men ville gärna få lite utsikt över staden. Pojkarna gick på bra även denna gång och det var en fin men varm promenad då solen sken på oss.

Utsikt på väg mot vulkanen

Självklart var vi tvugna att stanna på Panaderian på vägen tillbaka till hotellet och äta lite godsaker.
Det blev sött innan lunch i dag. Sedan blev det en lunch hemma och lite skolarbete då vi kommer att sitta på en buss mestadels av dagen i morgon. Killarna spelade sedan fotboll medan AC latade sig med en bok på hotellrummet. Skön dag!

En av alla vackra kvinnor i Boquete

Tog en kvällspromenad också, tittade på folk och åt lite middag.

Spännande på torget med killar som dansar

Nu har vi packat och laddat inför morgondagens bussresa. Vi kommer att köra det lite bekvämare alternativet med en direkt minibuss och vi har alla varsitt säte. Halv åtta sätter vi av i morgon bitti och resan kommer att ta minst fem timmar. Ska bli spännande att se Bocas del Toro och mysigt att träffa Britt och Kjell som ska slå följe med oss innan vi åker vidare till Costa Rica.

Vi har ändrat vår syn lite på Panama. Det är inte så dyrt som vi först sa man måste bara förstå vart man ska handla, äta osv. Kan varmt rekommendera denna destination och kommer nog att sakna Panama längst vägen. Mestadels vänliga människor, god mat och fantastiska platser. Vi har haft en väldigt fin start.

Gustav har nu blivit lite myggbiten och såklart blivit svullen och vi hoppas att det lagt sig till i morgon som det brukar göra för honom.

Dags att sova medan övriga stan festar vidare på sin kaffe och blomfestival!

Boquete och regn i massor

Efter regnet kommer värsta solen eller var det efter regnet kommer värsta solen?

Uppe vid starten av vår vandring

Vi vandrade i dag och Gabriel och AC är sjukt stolta över Gustav och Philip som knatade på duktigt.
Det finns ett par vattenfall i utkanten av staden och vi tog en taxi dit. Vägen upp var vacker med färglada hus och massor av blommor. Sådana man bara ser i krukor hemma. Fantastiskt att se julblommor som träd exempelvis.

Kaffeplanta under vandringen

Taxin släppte oss vid början av trekken och vi gick upp mot ett vattenfall. Det var dock fel vattenfall så vi betalade 5 dollar var till någon som är smart och tar betalt av "knäpp-gringosarna" som går förbi. Smart av dem och visst vattenfallet var vackert och odlingarna man gick igenom också så inget att klaga över men om du ska upp hit och vandra så fortsätt högre upp. Det kommer ett ställe till som man går till tre vattenfall ifrån.

Första vattenfallet

När vi kom dit sken solen. Det var moln på himlen och man anade regnet. Det skulle ta en kvart att gå till första fallet, ca 25 minuter till nästa och sedan 30 minuter till det sista fallet.

Hängbron påväg till de tre vattenfallen

Vägen gick uppåt och det var mycket geggigt efter gårdagens regn. Det var höga steg och lite halt för Gustav och Philips små ben men de knatade på utan att klaga. Vid första vattenfallet började det att regna och sedan öste det ner. Det var vackra fall och vid fall två badade token Gabriel. Vi andra frös (han gjorde också det men man måste ju bada vid ett fall). Alla var genomblöta så vi kanske också borde badat...

Badpojken Gabriel

Vi struntade i tredje fallet då underlaget var så dåligt. Det kändes inte värt det heller när det var så kallt. På vägen ner letade vi efter Tjenkolinas skatt. Vi har en vän som brukar dyka upp när vi är i skogen som heter Tjenko. Några av er har nog träffat på hans skatter ibland. Han är dock flygrädd så när vi är ute och reser brukar han skicka sin kusin Tjenkolina och i dag hade hon varit snäll och lämnat lite godis till Gustav och Philip i skogen vilket var välbehövt. Påsen fanns i en grotta under ett träd och Philip hittade påsen efter lite letande.

Vägen tillbaka var tung för Gustav och Philip. Inte för att de var trötta på att gå utan mer för att de var genomblöta och när man fryser är det jobbigt. Vilka föräldrar...

Genomblöta vandrare

Gustav önskade att en taxi skulle finnas vid starten men AC gissade på en buss. Vi hade tur. Ett gulligt Amerikanskt äldre par plockade upp oss i sin truck och vi fick åka med dem bort till en kaffe-plantage. Det var vackert där och vi satt på plantagens vackra restaurang och drack varsin varm choklad. Vi såg ut som något katten släpat in. Smutsiga och genomblöta men vad gör det. Även tre Tyska flickor hade de plockat upp och de var här och studerade Spanska på universitetet i Colombia. Känns som att alla pratar om Colombia just nu. Vi förstår varför. Det är vackert och folk är trevliga.
Vad gjorde Amerikanarna här då? De bor här ett par veckor om året och tänkte gå trekken vi gick men det blev för blött så de struntade i det. De verkade lite nyfikna och sällskapliga.

Sällskapet på kaffeplantagen

För er som funderar på att vandra här så är vattenfallet en ganska bra trekk. Inte för svår att gå eller tidskrävande. Killarna tyckte det var roligt och naturen var mycket vacker. Det som var häftigt med fallen nu var att det var så mycket vatten i dem också så det var ett ordentligt fall på alla platser.

Vacker kollibri på kaffeplantagen

Väl tillbaka i byn tog vi en varmdusch och åt lunch vid tre på Gustavs favoritställe. De serverar lokal mat och favoriten är Pollo Gustas. Kyckling i god sås, ris, potatismos, plantain, bruna bönor och sallad. Efterrätten blev på panaderian men ingen orkade riktigt äta dessert. Ögonen ville mer än magen.

Energin kom tillbaka med varma chokladen

Vi råkade låsa oss ute i morse också. Konstiga lås på dörren här men det löste sig det med.

Nu ska stan festa vidare och vi ska ta det lugnt. Det har regnat till och från hela dagen. Det ska det visst inte göra denna tid på året. Känns som att man hört det förr...

Boquete

Det blev en dag till i Las Lajas. En skön och lugn dag med frukost, bad, skola och bad.
Då det var fullmåne i går var vattnet väldigt vilt i dag men det lugnade ner sig lagom till solnedgången.

Hej då finhäng! Vi gillade Las Lajas big time!

Så har vi kommit till Boquete. Det regnar, det är svalare och det är festival så volymen är hög. Vi har tänkt att vandra här om vädret tillåter.

Det gick bra att komma hit. Vi startade dagen med en löprunda och sedan en god frukost innan vi tog en taxi upp till buss-stationen. Vi kom på en minibuss och den var full. Vi fick börja med att stå hela familjen men snart gick folk av så att AC, Philip och Gustav fick sitta på en plats. Biljett-mannen tyckte synd om Gustav så han gav honom en hink att sitta på och Gustav var mycket skeptisk innan AC övertalade honom att sätta sig på hinken. Det fungerade rätt bra även om Gustav tyckte att det kändes lite konstigt och fel att sitta bak och fram på en hink i en buss full av folk. Dessutom stod biljett-mannen och dansade till tretakts musiken under resan och det gjorde Gustav lite generad. Även om det ryckte lite i hans fot där han satt också. Härligt!

Väl framme i David så stod bussen till Boquete inne men vi struntade i den då den inte tog baggage och hoppade på nästa. Där fick vi ett tremanna säte vilket kändes som ren lyx även om det var trångt för Gabriels längre ben. Är man pygmé som AC så brukar man få plats. Detta var en gammal amerikansk skolbuss så det gick segt i backarna men vi kom snart till Boquete. Det blev ganska snabbt svalt och det var ett regn som mötte oss när vi kom fram. Gustav, Philip och AC satte sig på en restaurang och beställde mat medan Gabriel letade reda på ett hotell. Det gick ganska snabbt och maten var god så det kändes lyckat.  Vi bor nu i ett gammalt vackert hus som de håller på att renovera. Vi har ingen egen toalett men det är mycket trivsamt med gemensamt kök, vardagsrum och toalett. Det är en stor trädgård och det känns lite som att vara hemma hos någon. Tänk lite gammal Spansk arkitektur. Vi tanker stanna i tre nätter och vi hoppas på lite uppehåll och inte bara regn.

Vi tog en promenad runt i byn och det visade sig att det är en festival här just nu så mycket folk överallt och ganska högljutt nu på kvällen. Vi köpte pokemon kort för inga pengar alls som visade sig vara super-fejk till Gustavs besvikelse. AC sa glatt att du kan säga till dina vänner sedan att dessa unika kort är specialimporterade från Panama ;) men Gustav sa att det var fel att göra så. Helt rätt Gustav! Därför föreslog AC att Gustav skulle fråga om farmor Britt vill byta några av sina kort mot Gustavs specialare. Vi får se vad hon säger när vi ses i nästa vecka. De längtar!

Byn här är rätt trevlig. Det finns många ställen att äta på och det kändes som att vi varit på ett ställe där inga människor eller mat funnits för Gustav och Philip kändes super spralliga och hungriga. Sugna på folk och mat.

Vi hittade en Panaderia där vi fikade. Vi gick all in och var mycket belåtna efter våra munkar, sockerkakor och muffinsar vi mumsade tillsammans med god-dricka och kaffe. Mums! Sedan promenerade vi hem i regnet och  spelade fotboll samt lagade lite enklare mat.

I morgon ska vi se om vi kan göra någon vandring. Det verkar vara fin natur här och det ligger en vulkan i området. Vi kommer inte att besöka den då vandringen blir för lång med korta ben men några km ska vi nog kunna ta oss.

Gustav och Philip hälsar så mycket till sina kompisar i skolan och på dagis. De saknar er!

11/1 Las Lajas och dess vågor

Vacker man i Panama City

Vi kom tillbaka till Panama City. Tog in på Hilton. Fint ska det vara! Såklart fanns inte vår bokning i deras system. Hotels.com fungerar inte alltid toppen.

Vårt rum var fantastiskt om man jämförde med ute på ön. Pojkarna var helt lyriska.

Gabriel och Gustav hämtade upp vår extra väska på förra hotellet och Philip och AC gick till mataffären och handlade på sig lite mat inför resan.

Vi mumsade på en vattenmelon innan vi kollade in hotellpoolen. Det var dock rätt mycket folk där så vi gick till sängs istället och badade längre morgonen efter istället.

Åt frukost i lugn och ro innan vi tog oss till buss stationen. Flickan i luckan var inte så trevlig. Det är många som blir förnärmade när man inte kan prata Spanska och då gäller det att försöka hitta någon som kan ett par ord Engelska. Mitt i allt började hon en dagsavstämning. Sjukt frustrerande men inte så mycket att göra. Vi skulle vidare till Las Lajas och på biljetten stod det Felix. Vi höll våra tummar för att vi skulle kunna komma rätt. På något sätt brukar det dock bli rätt. Bussresan skulle ta fem timmar men det tog mycket längre tid. Det var segt ut ur Panama City och de höll på att bygga om vägen. Sedan var det det vanliga lunchstoppet som man aldrig riktigt vet hur lång tid det kommer att vara så. Gabriel brukar alltid bli lite extra stinslig då. Man måste kissa jättefort och göra övriga saker man ska göra jättefort. Vi övriga fattar det. Vi vill inte heller bli strandade mitt ute i ingenstans. Vilket vi blev och det ska jag snart berätta om.

Landskapet var mycket vackert och påminner mycket om landskapet i Colombia. Mycket kullar och vacker rengskog som växer sig tät.

Väl framme vid Felix hamnade vi på en busshållplats mitt ute i ingenstans. Klockan var halv tio på kvällen och taxibilarna var få. Vi lyckades dock med en vänlig tjejs hjälp att få en taxi som skulle ta oss till ett guesthouse som låg en bit från stranden. Vi hade tänkt att stanna i två dagar. En beachdag och en utflyktsdag till ett vattenfall i närheten av guesthouset. När vi kom fram satt det en lapp på dörren att de stängt men att man kunde ringa ett nummer som självklart inte fungerade. Gabriel begav sig upp till kärnan i byn för att leta hotell och hittade inget hotell. Under tiden satt AC, Gustav och Philip och läste Tsaksiki på guesthousets veranda och AC kände at thon kunnat strypa damen som hade stället där och då om hon hade träffat på henne. AC tänkte också att det kanske skulle bli så att de skulle få spendera natten på guesthousets veranda och började förlika sig med en natt utan sömn för att barnen skulle få sova. När Gabriel kom tillbaka fick AC tag i en dam som kunde ringa oss en taxi som tog oss ner till stranden och vi tog första bästa som vi körts till. Denna gång lämnade vi dock inte taxin förrän vi visste att det fanns ett rum. I det skick vi var i (Gustav var så trött att han inte litade på sin mamma och pappa. Han var lite orolig för vart vi skulle spendera natten. Philip bara sov) så kunde de ta vilka pengar de ville och vi fick i slutändan en ganska stor bungalow för 70 dollar som sett sina bästa dagar men det dög fint för oss.

Morgonen därpå så tog Gabriel först en promenad och sedan AC och kom överrens om att byta ställe till ett enklare men charmigare ställe. Pojkarna gick med på det och nu bor vi på ett organiskt ställe med endast en takfläkt (det är dock väldigt lummigt i trädgården och en massa fjärilar) och det är en gullig Panama kille som lagar god mat som har hand om stället. Det heter Luguano. Vi betalar 45 dollar om natten här med frukost  och äter fantastisk lunch för 25 dollar så det går att få ner priserna genom att bara vara på ställen likt detta. Det finns inte så mycket här. Bara en strand och ett par ställen att äta på så det var bra att vi köpte med oss lite mat innan vi åkte från City.

Gustav i hängmatta utanför vårt lilla krypin.

 Det är en del packpackers på detta ställe. Många undrar hur det är att resa med barn och om det är svårt eller enkelt. Vi brukar svara att det fungerar rätt bra men att man kanske måste resa i lite lugnare tempo. Koncentrera sig på färre saker och njuta av nuet lite mer. Det är många som tycker att det är kul att man fortfarande reser trots att man får barn. Varför skulle man sluta? Mysigt att få dessa minnen tillsammans. Fantastiskt lyxigt att få en annan vardag med sin familj men det är klart att man inte alltid kan få ihop det hemma i ekorrehjulet då förskola, skola, job, fritidsaktiviteter och hem ska skötas.

De härliga vågorna!

Stranden här är hur lång som helst åt båda håll. Tyvärr är den lite skräpig varje morgon då de lokala kommer hit på sen eftermiddag och dricker öl och äter. Resterna dumpas på stranden. Det gör ont i hjärtat. Annars är det så fantastiskt vackert med kokosplantor, lång strand och lagom vilt hav som man kan vågsurfa på. Både Gustav, Philip och Gabriel älskar det. De badar i timmar i våg efter våg och det är härligt att se glädjen hos alla.  Framför allt är det kul att se Gustav i vågorna då han var så ledsen när allt gick emot oss när vi kom hit. Han ville sätta sig på första bästa buss härifrån men kom fram till att ibland vill ödet spela en ett spratt och sedan blir det bra i slutändan iaf. Ingen vill gå upp och vattnet är varmt, det är lite vind och alla har röda glasögon på sig i slutet av dagen..

Ren glädje i havet!

Vi överväger nu om vi kanske ska stanna en natt till. Det ska ju vara sämre väder dit vi ska (regn och lägre temp)och här är det ganska soft. Vi sover, äter frukost, badar, läser läxor, äter lunch, badar och äter middag innan vi läser och kanske ser ett barnprogram innan vi somnar gott. Vi har det fantastiskt fint! Ska dock bli spännande att se hur lätt det är att komma här ifrån när det är dags för det. En annan dags problem och kanske därför vi vill stanna en dag till... Nu lite sömn innan vi bestämmer nästa steg.

Det var förresten fullmåne i dag. Lustigt att månen fylls från andra hållet i denna delen av världen. Vi önskade alla oss en fortsatt fin resa (för ni vet väll att man får önska framför fullmånen?) och våra nära och kära hälsa och bra start på året. Sedan skänkte vi moster Tessan och gammelfarmor Brita en extra tanke (tror Tessan neg för månen och det känns som gammelfarmor är med när man tittar upp mot månen, mysigt).

7/1-2017 Snorklingstur runt Pearl Island (Isla Contado)

Philip gör sig redo för snorkling

Vi tog det lugnt i morse innan vi åkte ut på en snorkeltur utanför ön. Det var mysigt men kändes lite för kort. Vi hade gärna stannat borta något längre än tre timmar som vi var ute. Det var vi, en annan fam från Sverige, en fam från Californien och ett Central Amerikanskt kärlekspar som tuffade ut. Det är rätt häftigt att det är så många öar här utanför. Det är fler än 90 stycken men endast ett fåtal av dem som är bebodde då det finns ont om vatten och mat på de flesta öar. Giftiga småäpplen finns det visst gott om på öarna också.

Gustav också redo!

För länge sedan var flera av dessa öar i piraternas hander och man får för sig att det måste finnas folk som smygsnorklar och dyker på platser för att de hoppas springa på smuggelgods eller piratguld vem vet. Det verkar finnas en del grottor och annat och tidvatten påverkar givetvis när man kan snorkla sig in på vissa platser.  Man känner historiens vingslag.

Mellan öarna äter Philip äpple, något skeptisk

Vi stannade på tre platser. Först snorklade vi vid en vacker ö som hette Chapera. Gustav snorklade bra länge. Fattar inte att han orkar utan simpuffar eller flytväst. Det är som att cyklopen ger honom flytkraft. Häftigt! Det var dock mest fisk som sagt. Även Philip snorklade med sina glasögon men vi läste om tjurhajar i går och nu tror han att de finns i dessa vatten. Lol, stackarn. Han gick dock med på att snorkla iaf.

Gustav i vattnet!

Nästa stopp var en sanddyna (Boyarena) som bara syns när vattennivån är lite lägre. Där fanns en massa vackra och stora snäckor man kan höra havet i. Gustav hittade en fin han vill ta med sig hem. Jag tror att vi kan få den med till Belize men inte längre än så tyvärr. Det behöver vi dock inte prata om just nu. För nu kan han få höra sin semester i snäckan.

Ett av Gustavs fynd

Tredje stoppet var Mogo Mogo där USA’s Robinson spelades in mellan 2003-2006.  Det måste ha varit turistbåtar där under inspelningen. Det känns så iaf. Det var sjukt långgrunt, massor av rosa snäckor och en lång vit strand. Det gick att snorkla här också kring klipporna. Det var mycket fint.

Philip njuter i det klara vattnet

Philip blev såklart bajsnödig när vi var här. Han verkar dock inte ha något emot att bajsa i det fria utan tog av sig soldräkten och hittade ett träd där han kunde gräva sig en grop och göra det han behövde en bit upp där inga strandbadare skulle störas som han sa. Sedan gick han ner naken på stranden och badade av sig innan han satte på sig soldräkten. Rutinerad “fri-bajsare”.

Gustav och Gabriel in action

Vi körde sedan tillbaka till ön och såg nudiststranden döpt efter oss svenskar och bestämde oss för att gå dit en stund då snorklingen skulle vara så bra där. Så nu på sena eftermiddagen/tidiga kvällen var vi där och Gustav och Gabriel snorklade och sa att det var fint (vi var dock inte nakna). Vi såg delfiner från stranden också och de var ganska nära. Det är mysigt att se att det finns liv i havet.

Philip lyckades få en tre cm tagg i tån och klagade för att det gjorde ont och AC tvingade honom att gå då hon inte visste at than fått en tagg i skon som skar in i foten på stackarn. Vid nästa strand insåg hon dock sitt misstag och synade skon medan en mycket ledsen Philip satt på stranden med blödande stortå. Ja visst kände AC sig som världens sämsta mamma.

Då det är lördag i dag har vi mumsat lite godis och sett film.

I morgon åker vi tillbaka till Panama City för att stanna en natt innan vi åker vidare.