Flores och zip

Gustav på Zipline, klarar det galant

Pana var inte så kul, vi borde dragit när vi kom tillbaka men men.

Mest en massa krims krams stånd, turister och dåliga badmöjligheter. Vi hittade ett billigt hotell och tittade mest runt första dagen och kände oss snart mätta på det vi sett. Varför stannade vi då kvar? Jo det finns ett center här och här kan man åka zipline vilket Gustav skulle få testa.

Gustav och Gabriel redo för en tur med vacker utsikt

Dagen d satte vi oss i en tuk tuk och tog oss till centret. Där och då bestämde sig Gustav för att han ville testa om det gick. Vi hade pratat om det ett tag innan och försökt förklara ordentligt vad det var för något och han verkade sugen. Gabriel följde med och Philip och jag försökte följa dem i skogen efter bästa förmåga. Vi fick gå en bit och det var små svarta flugor (finns ibland på stränder) och deras bett gör så förbaskat ont. Hellre 100 myggbett än fem av dessa hemska flugor. Det var iaf en fin skog och vi såg lite djur på vägen. Gustav och Gabriel fick dock lite adrenalin och vacker utsikt.

Vattenfall på vägen

 Hur gick det då för Gustav? Han swishade på som om han aldrig gjort annat. Det roligaste var de längre och snabbare banorna såklart och detta ligger nog på hans topp tio i Central Amerika.

Terrängbana

Det fanns en fjärilspark här också som Philip var sugen på och han var så stolt över att han skulle få fota själv. Han ställde sig väldigt nära en “pond” och närmre och närmre fjärilen. Plums sa det så åkte Philip med huvudet rakt ner i det geggiga vattnet. Han var dock rätt cool då vi tror att hans fokus var att inte tappa kameran och han förlitade sig helt på att vi skulle fånga upp honom. Vi stod på andra sidan så det kändes som en evighet innan vi fick upp honom fast det inte var så länge. Han var dock bra chockad när han kom upp och luktade intressant vilket vi inte vågade nämna. Han blev genomblöt och de turister som passerade förbi undrade nog vad vi var för föräldrar som lät honom bada i det smutsiga vattnet... Philip torkades av, lånade Gustavs badbyxor och slogs in i en sarong så satte vi av mot stranden. Vi var tvugna att få tyst på Gustav också som skrattade som en tok.

Fjäril fotad av Philip innan han föll i ponden

Philip omhändertagen efter dyket

Det blev en ordentlig promenad ner till en vacker del av stranden med massor av blommor och grönt gräs samt en massa hemska svarta flugor igen. Det blev till att bada fort och sedan ta sig upp för att äta. Blä för dessa flugor!

Kul med tyger man kan gömma sig i tycker Philip

Denna dag lämnade vi Pana och det var inte en dag för tidigt. Kul med zipline men vi hade kunna hunnit med det dagen innan och dragit efter. 

Det var vi, ett danskt yndre par och ett yngre Chilenskt par som åkte minibuss mot Guatemala City (huvudstaden) och vägen är rätt slingrig men i fint skick. Det låg ganska många döda och påkörda hundar längst vägen så man har ingen skyldighet här att plocka bort djur man kört på.

I Guatemala City släpptes vi vid en av buss-stationerna för att ta en nattbuss till Flores. Det var en ganska bekväm buss med säten som man vinklar så det typish blir som en säng.

Killarna var superduktiga och sov sig igenom hela resan. Allt som allt åkte vi i nio timmar under nattbussen och fyra timmar innan. Lite väntetid också och inget gnäll på dem. Så imponerad av dem då man själv kände sig lite trött och mör.

Danska killen som vi åkte med tog lite mat innan han klev på bussen och han satt seda och kräktes hela resan. Det måste vara det värsta man kan drabbas av medan man sitter på en buss. Han sprang ett par gånger under natten och vi tänkte åh nej stackarn han kommer inte hinna, någon kommer att få det i bakhuvudet men icke, han hann ner till toan varje gång. Så tacksam att vi inte drabbats på det sättet.

Flores

Väl framme i Flores så hittade vi oss ett hotell och tog det lugnt. Skypade med goda vänner och njöt av den fina utsikten. Sedan letade vi reda på en båt för att ta oss till Jorges Swing vi hörde talas om.  Det var helt rätt drag för oss. Det är en gullig familj som bor där så du hänger i en del av deras trädgård eller vad man ska säga. Det kostar 10 Q per vuxen person och sedan får du hänga där så länge du vill. Väldigt chill med hängmattor och ett stort rep med flera plattformar samt en trampoline plattform från 5 meter. De lagar dessutom fantastiskt god mat så vi avnjöt den godaste pastan samt en stor nacho tallrik med supergod guaccamala för inga pengar alls. Gustav älskar detta ställe! Han hoppade så många gånger från båda ställena att vi tappade räkningen på hur många gånger han hoppade. Helt galet! Vattnet var dessutom så pass varmt att det var superskönt att vara i men inte så varmt så man inte svalkades av. “Detta är nog den skönaste temperaturen vi någonsin badat i” sa både Philip och Gustav.

Philip njuter av det härligt varma vattnet

Gabriel leker Tarzan

Gustav leker Tarzan

Utsiktstornet, Vi hittade dock inte Albert...

Utsikten

Efter Jorge åkte vi till ön mitt emot Flores där vi tog en promenad upp till ett utkikstorn byggt i ett träd. Fin utsikt där ifrån och det kändes som att detta är ett ställe som man tog sin date till, vi stötte iaf på ett par.

Killarna gick på bra nu också men Philip var trött och utmanade med stenkastning och andra roligheter. Vi kom fram till slut iaf och kunde njuta av utsikten och våra kex vi hade med oss.

Det blev sedan en båt tillbaka till Flores och vi åt lite middag på hotellet innan det blev ett kvällsdopp.

Leguana på vägen

Lago de Atitlán

Gabriel blickar ut över fantastiskt vackra Atitlán

Vi lämnade vår fantastiska terass i Antigua och tog oss vidare i en liten minibuss full med turister till Lago de Atitlán (i Britt och Kjells fotspår) där vi nu befinner oss. Det var en vacker utsikt som mötte oss när vi åkte ner i dalen. Vi befinner oss vid en vulkan krater med turkost/grönt vatten 1500 meter över havet. Istället för att stanna i Pana där vi nu (tyvärr) befinner oss så tog vi oss direkt ut till Santa Crus och bodde på ett mysigt hotell (The Laguna) i tre nätter. Den lilla terassen utanför rummet var inklätt i vackert hängande orchideer och stället i sig var mycket chill på ett mysigt sätt och välkomnande för barn. Härligt att de tänkte mycket på recycle också (man var själv tvungen att sortera sina spoor (gillar AC skarpt).

Philip tyckte dessa bryggor var läskiga först. Sedan sprang han över dem som en vässla

Man kan enkelt flytta sig runt mellan byarna genom att hoppa på en båt till Gustavs förtjusning. Han har fullkomligt njutit av att sitta i fronten på båten och nästan varit sugen på att hoppa i land och hjälpa till med förtöjning osv. Han skrattar dessutom högt ju snabbare båten går och ju mer det skumpar. Mysigt! Philip tycker bättre om när det går lite lugnare och han kan njuta av det och hinner se vad som är i vattnet helst.

Vandringsled

Första dagen badade vi på den ön vi bodde på och tog sedan en promenad upp längst bergen mot Pap. Det var en trevlig promenad som pojkarna klarade galant med en vacker utsikt längt vägen. Vi stannade inte så länge i byn då Gustav och Philip blev jagade av en skock barn och tyckte det var lite läskigt. Barnen ville dock inget illa men blev lite väl uppspelta när det kom gringobarn som sprang och dessutom la benen på ryggen när de jagade dem.

Vandraren Philip

Andra dagen hoppade vi på en båt och tog oss bort till San Marcos där de som håller på med Yoga, healing osv håller till. Det kändes chill men rätt turistiskt iaf längst vattnet. De lokala håller till en bit bakom och det kryllar av speciella människor, yogacenter, ekologiska cafeér och smyckessäljande turister. Vi köpte ett gäng jordgubbar och gick mot badklipporna som var helt fantastiska att bada vid. Det fanns även en platå på 8 meter där man kunde hoppa rakt ut vilket Gabriel såklart roade sig med ett par gånger. Gustav hoppade från klipporna på lite lägre höjd men även AC och Philip badade id et uppfriskande 22 gradiga vattnet.

Gustav hoppar från klipporna

Gabriel hoppar från klipporna!

Philip vid en av alla målningar i San Marco

Planen denna morgon var att besöka San Marco och sedan ta sig vidare till San Juan med tuk tuk och sedan till San Pedro med tuk tuk men ibland blir det inte som man tänkt och vi njöt av tiden på San Marco istället och ett bad vid klipporna rekommenderas varmt om du ska hit.

Jordgubbs-inhandling och avsmakning

Dag tre såg vi till att gå upp tidigt (det är som vackrast och lugnast på morgonen) och tog en båt till San Pedro där vi spenderade ett par timmar. Detta ställe kryllar av hotell och vandringssugna samt partyglada turister. Vi struntade i att vandra på vulkanen här till Philips förvåning då deet krävs lite mer och vi kände att det får vara denna gång.

Istället gick vi up pi baptistkyrkan och tittade på utsikten, köpte färskpressad apelsinjos, vandrade runt på marknaden och tog en god baguette innan vi tog en tuk tuk till San Juan. I San Juan gick vi mest runt och tittade lite men vi hittade också en riktig skitaffär där vi köpte på oss lite skit. Ni vet sådant man absolut inte behöver men ibland inte kan motstå då det är så billigt... Gabriel hittade pokemon kort (som inte är äkta) otroligt billigt så det blev ett par paket i inköp inför den långa resan som ska göras till Tikal med start i morgon eftermiddag.
Vi tog en båt tillbaka till Santa Crus och tittade på en film innan det var dags för den goda grillmiddagen på hotellet. Varje dag serverer de en tre set dinner. Första dagen och tredje dagen körde vi på det. Det var lyckat. Det serveras dock något sent för oss egentligen då det serveras klockan sju men det har smakat mycket gott.

Ännu en vacker brygga

I dag började vi dagen med att ta oss upp i byn där vi bor. Det var mycket uppför och det var rätt smutsigt och enkelt där uppe.  Gustav uttryckte en tacksamhet över att bo i det huset han bor i hemma och uttryckte också att han saknade sina kamrater lite (framförallt bäste vännen) och han funderade på vad de hade för sig hemma vilket vi samtalade om.

Väl nere tog vi badkläderna och tog oss bort till en av bryggorna längst sjön för ett uppfriskande dopp. Det blev en härlig avslutning ute vid sjön och nu är vi lite sura på oss själva att vi inte åkte vidare i dag istället för i morgon. Pana är verkligen inte charmigt på något sätt och det kändes som att vi misslyckades med restarangbesök osv. Tanken är att vi ska ta oss till en park i morgon och se om det finns en möjlighet för Gustav att testa zipline (inte säkert at than vill heller). Vi får se om det är något att ha.

I morgon vid fyra åker vi tillbaka till Antigua med minibuss för att ta oss till Guatemala City för att sedan hoppa på en nattbuss till Flores för att se Tikal. Vi ser inte fram emot dessa bussresor men det blir säkert bra i slutändan. Hoppas nattbussen är bekväm. Vi hörs om ett par dagar!

Antigua

Gustav fick se fåglarna på riktigt nära håll

I Copán finns en fågelpark som vi besökte innan vi lämnade Copán och Honduras (rekommenderas varmt, känns som att de gör ett bra jobb). Vi tog en tuk tuk dit till Philips förtjusning. Det kanske i vissa öron låter lite trist med en fågelpark men det var en mycket fin park och många fina fåglar att se. Färgglada som på ett eller annat sätt kommit till parken. Många av djuren är före detta husdjur som ägarna inte klarar av att hantera och de missar också att många av fåglarna kan bli rätt gamla. Faktiskt upp till 30 år och det kanske de inte tänkte på när de införskaffade den där vackra papegojan på illegalt sätt.

Parken försöker också föda upp och släppa ut Macauer då de är så få samt utbilda lokala så de inte jagar utrotningshotade fåglar osv.

En söt och ensam uggla på centret

Gustav och Philip har en vän som älskar papegojor och de pratade konstant om honom under turen i parken. Vi förstår varför de är hans favoritdjur. Det fanns även en färgglad gam i parken som de tagit hand om och det tråkiga är att den antagligen kommer att få bo resten av sitt liv i parken då de inte vet hur länge han levt kaptivt. Sorgligt!

Gam med otroligt vackra färger

Det gick att doppa sig i floden där också så det blev ett bad för killarna innan det var dags att ta tuk tuken tillbaka till hotellet för att ta oss bort till minibussen som skulle ta oss till Antigua. Detta var en perfekt utflykt innan tolvbussen. 

Bad innan buss för Gabriel och Gustav

Resan skulle denna gång ta sju timmar men tog närmare åtta timmar. Det byggdes om på vägen och när vi närmade oss huvudstaden var det segt som sirap. Annars gick det bra även om det var lite svettigt i bussen.

Bussen som tog oss från A till B

Yogurt paus innan vi satte oss på bussen

Väl framme i Antigua satte AC, Philip och Gustav sig på centrala torget och det var fullt av liv på ett positivt sätt. Vackra byggnader som var upplysta och Gustav konstaterade att Spanjorerna måste ha gillat torg och kyrkor. Helt rätt Gustav! Roligt att han reflekterar över saker vi ser och upplever. Gabriel hittade ett mycket bra boende snabbt och vi har under tiden vi bott här haft en stor terass helt till oss själva. Känns mycket lyxigt. Det är lite kallare här så varmduschen har också uppskattats enormt.

Gustav testar en inhemsk taco

Antigua

Det är fullt av turister i gamla charmiga Antigua och det känns lite fasad putsat här om ni förstår vad vi menar. Känns lite som att man städat bort det man inte vill att turister ska se. Gulliga gator med kullerstenar, dyra turistshoppar, massor av hotell, restauranger och vackra gamla byggnader samt vulkan i bakgrunden och en UNESCO stämpel. Turistpoliserna patrullerar gående och på cykel. 

På en av gatorna i Antigua

Tar du dig lite utanför eller mot vulkan Pucaya så ser du kontrasterna. Folk bor i skjul och har sopor som ligger lite här och där. Ibland blir kontrasterna extrema när du ser turisterna parta ordentligt men fulla pengafickor och sedan ser du en åtta årig skoputsare eller en inhemsk dam som försöker kränga sitt egen vävda tyg. 

Gustav och Philip på torget

Vi har dock gillar besöket och njutit fullt ut av vårt trevliga boende, ätit god mat och strosat runt bland färgglada hus, människor och äldre kyrkor. Om ni besöker Atigua så missa inte att gå upp vid korset då du får en fin utsikt över stan. Dessutom är det en mycket enkel promenad upp och du får lite insyn i de lokala hundägarnas vardag.

Philip och Gustav på toppen

I dag hämtade en buss oss vid sex då vi skulle åka till vulkanen Pucaya. Det var ett lyckokast. Hela fam tyckte det var roligt. Pucaya ligger ca en timme utanför Antigua och sedan är det ca 1,3 timmar att ta sig upp beroende på hur snabb din grupp är att gå. Det mysiga var att vulkanen fortfarande är aktiv (hade sitt senaste utbrott 2014 och då kastades det ner stora lavastenar ner i byn och som tur var dog ingen utan det var hustaken och hönsen som försvann) så vi fick grilla marshmallows över varma lavastenar och det gillade både Philip och Gustav skarpt. Ganska brant var det att gå uppför men Gustav och Philip klarade det galant. Det var en trevlig utflykt och väl hemma sedan åt vi lite lunch och tog det lugnt innan det blev en kvällspromenad och lek i parken.

Gabriel, Philip och Gustav vid Pucay vulkanen

I morgon åker vi vidare mot lake Atitlán och förhoppningen är att få ett par mysiga dagar där (inte allt för kalla) innan det är dags för fler ruiner (Gustav är inte så sugen upplyste han AC och Gabriel om nu på kvällen så det blir spännande att få runt honom där när Tikal är tio gånger större än Copán, yihee).

Copán

Stilig cowboy på torget i Copán

Det är söndag och den lilla staden Copán är fyllt av inhemska lediga män i stora, spetsiga, ormskinns prydda cowboyboots och fina cowboyhattar (riktiga kobojsare som Gabriel säger). Männen är stolta och raka i ryggen, inte en cm längre än AC. De står och hänger på torget där det är politiskt pådrag inför valet 2018. Självklart sitter Gabriel där på första parkett med sin kamera och fotar hattar, solbrända ansikten och spetsiga skor. Vi lämnar honom där för lite aircon och skolarbete på hotellet.

Cowboy i Copán

Det är kullersten i staden och färgglada hus med vacker natur som omger dalen.

En km utanför ligger Copán ruinerna och de välsignades med ett besök av oss i dag. Själva området är inte så stort men det tar iaf sin lilla tid att gå runt och ta in allt. Detta är en UNESCO site och gravar de hittat här är daterade från 900-600 BC men de tror att stället har funnits sedan minst AD 250-900.  Det var fint och maffigt (ligger vackert i skogen) men Gabriel var inte så imponerad av det hela. Kanske är det för att man sett liknande tidigare?! Dessa pyramider var de första för Gustav och Philip och de tyckte nog att de färgglada papegojorna vid ingången (som de tränar för att släppa ut i frihet) var det bästa med besöket.

Nationalfågeln (vi tänkte på Axel lite extra i dag)

Hur får man då en fyra-åring och en sex-åring att spendera tre till fyra timmar bland ruiner? Jo man ger dem uppgifter, försöker få dem att tänka sig tillbaka till en period när man inte hade grävskopor, lyftkranar och annan behjälplig teknik, leker kurragömma (där man inte stör andra turister), kull på den öppna ytan (där man inte stör andra turister) och tar energi-pauser då man äter godsaker.

Sten är kul!

En av alla statyer

Självklart blev de båda gossarna bajsnödiga mer eller mindre unisont när vi var som längst bort från toaletterna också så det blev till att bajsa i skogen. Tur att det fanns mycket av skog där det inte var gångvägar osv. Det är så torrt att jag funderade både en och fem gånger på om det skulle komma någon orm över fötterna medan nr två utfördes.

Bland ruinerna

När vi gick omkring i ruinerna kom det fram tre inhemska personer och frågade vad vi pratade för språk då de inte kunde placera oss. Det var rätt intressant då de var från huvudstaden. De hade svårt att förstå varför vi tänkte på säkerheten och endast skulle se dessa ruiner.

Gabriel och Gustav framför en av de fantastiska statyerna

När vi hade konversationen kände man likadant. Varför har vi inte ett par månader till, varför ska vi endast besöka detta ställe och varför ser vi inte lite mer. Folk är ju trevliga, naturen vacker och det finn mycket att se (det ska finnas större variation här än i Costa Rica, mer än 700 olika fågelarter och ett rikt djurliv för övrigt). De erkände dock själva att de bor i en av världens farligaste städer men så länge man själv inte är "bandidos" så brukar det gå bra men som han också sa, man kan ha otur och komma emellan... (tänkte på dem när vi gick förbi banken och det satt uppe skyltar att man inte fick ha pistol eller mobil med sig in).

Utanför banken, man får visst inte ta pistolen med sig in...

Det finns ytterligare ruiner en och en halv km från Copán som heter Las Sepulturas. De ingår i biljetten men vi struntade i dem då det var så varmt och AC inte kunde få fram några bra argument som någon av de tre gossarna nappade på när de stod hungriga och trötta framför henne (vi har rest långt och det är ganska nära, det är unikt, det är ruiner, jag är mediokert sugen själv) så istället blev det en promenad tillbaka in till byn för att fylla på med energi och ta det lite lugnt i hettan. Tog en kvällspromenad uppåt kullarna i byn för lite utsikt bland annat.

Philip bland ruinerna

Väl tillbaka på hotellet utmanade Gustav ägaren i shack och sedan hade vi lite söndags mys innan det var dags för att sova. I morgon ska vi försöka besöka ett fågelcenter här som jobbar med att föda upp papegojor bland annat som gått ner mycket i antal. Det är dessa de sedan släpper ut eller förbereder för livet i det fria vid ruinerna. Efter det kommer vi att ta en mini-buss för att ta oss vidare till Antigua.

Gustav och senior Carlos spelar shack

Just det, måste skriva lite om resan hit. Vi satte av i en mini-buss med ett gäng andra turister. Det plockades upp några på vägen också. Som tidigare skrivits känns det många gånger som ett vuxendagis och så även denna gång. Det satt bland annat en 55-60 årig dam från Australien på bussen samt en 30-årig Polska och de var så högljudda och allt var fabulous och de hade sett de värsta, bästa, första sakerna. Ingen har varit eller upplevt något så som de upplevt det. Herre Gud! Kändes bara sorgligt. När alla turisterna dessutom bara sitter av timmarna i bussen och inte tittar ut genom fönstret börjar man undra vad tusan de sett när de rest. Plats a, plats b och plats c som bussarna tagit dem till? Några av resenärerna hade tagit raksträckan (som Britt och Kjell gjorde, AC är impad över de som orkar ta hela sträckan i en go då den är på 17-18 timmar samt fem gränsövergångar) men trodde att den endast skulle vara på tio timmar. Kontrollerar de inte info de får eller tar de endast in den info de vill ta in?!

Nåväl, resan gick bra från El Tuncó men det var en lastbil som åkt över kanten på ett ställe. Såg lite läskigt ut så man hoppas att den i bilen överlevde (Australiensiskan "Ge mig en kall öl så kan jag sitta här hur länge som helst"). Detta försenade oss lite då det blev stopp. Sedan var gräns övergången in till Honduras lite lustig då vår stämpel sitter på en papperslapp. Vad tusan händer om vi tappar bort den (håller tummen för att det inte händer)? Dubbelkoll i morgon på att den är med. Allt som allt tog resan ca åtta timmar. I morgon ska den ta sju, vi får se.

Hellstrand med utsikt över Copán

El Tunco i El Salvador

Vågorna är tre meter höga. De som surfar här är grymt duktiga och hanterar vågorna galant (man blir sååå imponerad av dem). Vi sitter med varsin fruktdrink och njuter i solnedgången. Det är lagom varmt och de lokala svalkar sig i vattenbrynet. Vinden blåser som att den smeker din kind och inte som att den försöker blåsa omkull dig (tror vi föredrar El Salvador vinden framför Nicaraguas hårda vind). Det kunde inte vara bättre just nu (jo, vattnet i kranen kunde lukta lite godare).

Vi njuter av surfarnas konster

Innan vi satte av till Central Amerika sa vi att de länder vi absolut inte kommer att besöka är El Salvador och Honduras. De är kända för att vara Central Amerikas bad boys med stor kriminalitet, många vapen och gäng som strider med varandra (tidigare immigranter i USA som blev utkastade då de inte skötte sig). Det blev dock ett kort stopp i El Tunco i El Salvador och det kommer att bli ett kort stopp i Honduras på säker plats för att kolla in Maya Ruiner.

Poolen i Léon

Dagen innan vi lämnade León tog vi in på ett hotell med pool för att få lite extra svalka. Då bestämde sig Gustav och AC för att bli dåliga. De kräktes om varandra och stackars Gabriel fick hålla ställningarna. 02:00 skulle mini-bussen mot El Tunco komma och hämta upp fam Hellstrand och Gabriel frågar oroligt AC med väldigt vitt ansikte om hon pallar (Gustav verkar ok). Såklart, säger AC går upp och spyr galla och sätter sig sedan i bussen. Mission att inte äta under den tio timmar långa resan men det ända som kändes i magen under resan var ren hunger. Det var som att vi lämnade kräket i Léon (Gabriel fick dock ingen sömn). Skönt!  Det var dock inte bara vi på minibussen. Utan det var ett gäng andra resenärer som skulle på minibussen. Några mindre entusiastiska över att se barn på bussen. Tror de kände en oro över att barnen skulle grina, skrika eller vara allmänt jobbiga men både Gustav och Philip fungerar rätt bra på bussar och har sina rutiner för hur de hanterar resorna. De fick många komplimanger av de andra resenärerna när vi klev av men det beror nog mer på resenärerna och kanske deras tidigare erfarenheter eller icke existerande erfarenheter. Många gånger är de resenärerna på just dessa minibussar som är de jobbiga. De är som vuxna dagisungar.  Vill ha det på sitt sätt och frågar hela tiden varför. Vana att bli körda från ett ställe till ett annat, få ett paket aktiviteter i näven för ett visst pris och en öl i handen. Sedan tror de att de är så jä..a unika men nope alla åker gringotrail...Nåväl.

Resan var betydligt bättre än vi förväntat oss och vi tog oss över flertalet gränser. En av chaufförerna kunde Engelska och vi satt rätt bra. Naturen utanför var också vacker men väldigt torr. Honduras såg fint ut det också (lite fattigare är det än i de tidigare länder vi besökt, lite mer skräp längst vägkanterna men vägen i El Salvador är så mycket bättre än vägarna i Costa Rica).

Philip med en av de små fruktdrinkarna

Väl i El Tunco blev det en glass innan vi tog in på ett hotell nära där bussen stannade. Det finns en pool vilket de flesta hotell har här. Vårt rum känns lyxigt och vi äter fantastiskt gott och unnar oss fruktdrinkar. Mums!!!

Gustav nere vid stranden

Då vi varit dåliga lät vi oss slappa lite här i två dagar och då vågorna är så höga har vi hängt halva dagen nere på ett hotell som ligger precis vid vattnet och badat i deras pool. Sedan har vi gått hem och gjort lite skola och badat i vår pool. Jobbigt liv...

Philip hoppar rakt ner i den kolsvarta sanden

Detta är såklart en turisthåla. För både inhemska och lokala turister. Många surfare och duktiga sådana. Sedan har du de som oss som tittar, är avis och impade.

Gustav som inspirerade Philip med hopp

Gillar detta ställe och kanske beror det på hur vi mådde i León. Skönt att slippa den hårda vinden och sedan har vi svårt att köpa allt våld som ska pågå här i El Salvador. Människor är ju så trevliga att man blir sugen på att spendera mer tid här och se mer men det blir inte så denna gång. I morgon åker vi vidare vid tolv och om vi har tur tar resan endast sju timmar. Vi har laddat med lördagsgodis, blåbärsoppa (yes fina Britt och Kjell hade med sig lite extra åt oss) och fulladdade plattor och Kalle tidningar. Innan blir det nog ett dopp i poolen...