Léon

Gabriel on top of the world

Det har varit en berg och dalbana av känslor de senaste dagarna. Alla blogginlägg vi tidigare läst om Léon har varit att det ska vara en sådan fantastiskt stad och bättre än Granada som är mer för turister. Förväntningarna var därför höga innan vi kom hit men början har varit sådär...

Kraterhålet vid Masaya

För att ta oss till Léon valde vi att ta en taxi från Granada till Managua via vulkanen Masaya. Man fick endast stanna 5 minuter där vid toppen då den är aktiv och sprutar ut en del gaser osv så inte så hälsosamt. Vi kunde se lite av lavan när vi var där vilket killarna tyckte var lite roligt och det var fint även om det var lite molnigt. Tyvärr var vägen upp till korset (Spaniorerna satte upp det för länge sedan för att skydda sig mot helveteskapet).  På vägen ner besökte vi informationscentret och lärde oss lite mer om vulkaner.

Fam Hellstrand vid hålet

Taxiresan slutade i Managua som inte ska vara så trevligt. Vi besökte en av deras busshållplatser och trängde oss in i en minibuss tillsammans med en grupp lokala för att ta oss till León. Då vi hade så mycket bagage fick vi betala för sex säten vilket kändes helt ok. På denna minibuss satt även en man från Spanien och han pratade konstant. Han ställde massor av frågor om Sverige då han läst en massa negativt om de muslimer som bor i Sverige samt om skjutningarna nere i Malmö. Han verkade ha mer kunskap i ämnet än vi och han trodde starkt på sina åsikter.

Léon

En bit av resan var ganska fin och det gick bra. Kaoset började när vi klev av minibussen på busshållplatsen 2 km från city centret i León. Vi kom knappt ut genom dörren. Det stod människor utanför som försökte få oss att ta deras cykeltaxi eller vanlig taxi.De tog inte ett nej och man kände sig i vägen överallt, samtidigt som man inte ville bli av med väskor eller barn. Philip är en mästare på att leta mynt och gärna i denna typ av situationer vilket kan vara lite stressande men han var cool lugn och undrade varför vi tjatade så. Det var ju bara att ta en taxi... Det blev en taxi in till centrala parken och Britt, Kjell och pojkarna besökte toaletten och Gabriel och AC stod med bagaget utanför en glassbar. Helt plötsligt vimlade det av uteliggare som var rätt aggressiva och inte kändes så trevliga så vi kastade in bagaget i glassbaren, varav en av uteliggarna som var halvnaken och otroligt intensiv också tar sig in i glassbaren och häver sig över bordet där Gabriel och AC står. Tillslut kommer en man som har ett stånd utanför in med en påk och slår på uteliggaren för att han ska gå ut. Välkommen till Léon liksom! Blä!!!

En av alla vackra rumpor i central amerika

Vi åt varsin glass på glassbaren och travade sedan ner till rummet Gabriel och Kjell fixat på ett hostel.  Det ligger många vackra kyrkor i Léon och vi gick förbi katedralen på vägen vilken vi ännu inte varit uppe i (blir i morgon).

Sedan gick vi till Mc Donald´s för att äta en burgare, Gustav och Philip lekte även i deras lekhörna. Hängde en stund på torget och sedan när vi skulle bege oss hemåt började Philip klaga på att han hade ont i magen. Gabriel gick därför in i matbutiken själv och AC tog pojkarna och travade på till boendet. Då la Philip en hög rap och två kaskad spyor rakt ner på trottoaren. Damen framför honom blev alldeles vettskrämd stackarn av att först höra Philip och sedan se all hans middag som låg på gatan. Vi gick hem och ville inte ens tänka på vilken stackare som skulle få ta hand om spyorna.

På hostellet ville Philip snart gå och lägga sig och både han och Gustav somnade snart. Sedan hör man att Philip gråter i rummet. Då har han spytt ner hela sängen som han och Gustav ligger i samt hela Gustavs baksida (rygg och hår) men Gustav är sovandes. Philip kräks ytterligare inne på toaletten. Han har aldrig kräks på det där sättet och vet inte ens om jag gjort det någon gång (AC). Gustav märkte ingenting av att vi tvättade av honom i duschen, la honom i en annan säng och bytte lakan i sängen. AC sov sedan brevid Philip som väckte henne en gång till ganska snart genom att kaskad spy henne i ansiktet och sedan sova en timme till innan samma procedur upprepades fast AC hann undan denna gång. Philip måste blivit förgiftad. Han hade sedan feber och var mycket hängig när han vaknade nästa dag. Ville inte äta utan bara sova. Vi bytte hotellrum för att få lite mer yta och air con då han behövdes kylas ner. Det har varit bra för honom.

Hela gårdagen spenderades på hotellet vi bor på med en promenadpaus för de vuxna då och då (Britt och Kjell var uppe i katedralen). Det finns en fin liten innegård och Gustav har hängt mycket där samt tittat till lillebror med jämna mellanrum. På kvällen piggnade Philip på sig lite mer och vi lyckades få i honom lite banan och en rostad macka. I dag är han sig själv igen vilket är underbart trots att han beter sig som Doctor Jekyll och Mr Hyde. Man känner sig inte så kaxig när ens barn blir sjuka och framförallt inte när man inte är hemma i tryggheten. Att han kaskad kräktes och kräktes upp vatten kändes inget bra och man funderade på vad han blivit förgiftad av. Kunde det vara vulkanen eller att han med smutsiga fingrar pillade upp is och stoppade i munnen (eller busshållplats myntet). Egentligen borde vi bara vara glada att det inte hänt förrän nu då vi varit borta ett tag. Hur som så är vi glada att han verkar må bra nu. Vi har en del långa bussresor framför oss nu också och kanske hade det blivit så att vi fått planera om vår plan.

Gabriel och AC på äventyr

I morse drog Gabriel och AC iväg på en tur (Philip verkade ok). Britt och Kjell var med Gustav och Philip och de lyckades få i Philip vattenmelon, pannkakor och massor av vatten och en del vätskeersättning. Pojkarna verkade mycket glada över att de fått hänga med farmor och farfar.

Gabriel åker bräda nerför vulkanen och han fick ett par stenskott...

Gabriel och AC var och åkte vulkan-pulka/boarding kanske man kan kalla det. Man åkte ut en bit från staden till vulkan Cerro Negro som är en aktiv vulkan och ganska ung på 161 år. Vi gick en promenad upp på vulkanen med ståtliga 728 meter med brädan på ryggen i ca 45 minuter. Utsikten var mycket vacker och landskapet bara värt resan. Det blåste på rätt hårt och kändes som att man skulle åka över kanten ibland när man gick med brädan och det var lite tungt att gå i stensanden men en ganska lätt promenad upp. Man kan åka på två sätt, genom att stå upp (vilket går långsammare och gör att du inte kan styra) eller att sitta ner. Varken AC eller Gabriel är brädåkare så vi satte och ner och körde pulkstilen istället. Det är lite mer friktion att jobba med på vulkanstenar än snö. Det du sitter på är en träbräda med ett snöre och genom snöret drar du upp brädan mot dig i luften för att få högre fart. Bromsar gör man med fötterna vid sidan av brädan. AC var inställd på att bromsa konstant och hårt då hon är en fegis. Gabriel skulle såklart köra på i den fart det gick. En tjej i gruppen framför lyckades göra något tokigt och for rakt fram på huvudet i en kulle bytta. Det såg inte kul ut men hon repade sig snart. Det är ca 400 meter ner man åker och sista halvan av backen har 45meters lutning. Det är dock inte så svårt, det går att hantera brädan ganska bra och det var kul! Trist att man bara fick göra ett åk dock. 45 minuters traskande upp för 1 minuts nedfärd.

Den vackra katedralen

Tillbaka på hotellet var Philip sig själv igen och det var mycket skönt att se. Pojkarna gick på en pokemon promenad med Britt och Kjell och nu på kvällen har vi haft lite extra mysigt tillsammans då Britt och Kjell ska lämna oss i natt (dagen kommer att bli tuff i morgon då Philip och Gustav verkligen inser att farmor och farfar inte är här). Klockan 02:00 åker de vidare med minibuss för att ta sig till Copan i Honduras. Vi får se om vi orkar med den bussresan. Vi kommer att ta oss vidare i morgon natt samma tid men stanna i Elsalvador (minsta landet i Central Amerika) för en natt eller två. Det är ett land som har massor av vapen, gängmedlemmar och oroligheter som känns onödiga att utsätta sig för. Därefter besöker vi kanske Copan i Honduras innan vi tar oss vidare mot Guatemala och sedan därefter blir det lite mer att ta det lugnt i Belize och Mexiko innan hemfärd. Innan detta ska vi dock ha en dag till i Léon, besöka katedralens tak och ta in på ett hotell med pool. Nu önskar vi Britt och Kjell en bra bussresa på 17 timmar eller vad det nu kommer att ta dem. Sedan vill vi också passa på att tacka för fina veckor tillsammans och säga att vi kommer att sakna er massor!!!

Skatare på cool plats

Granada Nicaragua

Spexar lite för att få upp humöret mot färgglad vägg i Granada

Granada är den äldsta Spanska staden i Nicaragua. Grundades 1524 av Francisco Fernandez de Cordoba (yes han var här också). Även här finns det vulkaner och det ligger vid sjön Lago de Nicaragua.

Vi klämde in oss i en taxi från båten till Rivas. Varje gång säger Britt att vi kommer inte få plats med allt bagage men taxichaufförerna är duktiga på att trolla och bagaget och vi kom fram hela och nöjda.

Kycklingbussem

Sedan klev vi på en "kyckling-buss" i Rivas och inväntade att den skulle fyllas. Det var som att sitta i en mataffär då det bara välde på och klev av folk som sålde olika drickor och maträtter, godis osv. Allt du kan tänkas behövas medan du sitter och svettas på bussen till din destination.   När man sitter där och väntar så hinner man tänka att varför satte jag mig på bussen när det är så bekvämt i taxin. Då ska jag berätta för dig att det emellanåt är ganska charmigt att få vara en del av den lokala vardagen. Det är för oss en del av resan. Visst kan det vara jobbigt när resorna är långa men vi har varit ganska förskonade hitills (det kommer att komma längre resor snart).

En av alla vackra kyrkor

Det tog sitt lilla tag att komma fram och stationen i Granada var mycket mindre än vi hade förväntat oss. Hade en bild i huvudet att det skulle se ut som Bogota eller liknande fast mycket färggladare (dvs gammal Spansk arkitektur så långt ögat kunde nå). I utkanten ser det inte ut så men en bit in gör det det och det är charmigt. Det kändes dock trångt och det var varmt när vi kom in. Dessutom verkar AC's ryggsäck bara bli tyngre och tyngre efter varje förflyttning. Kan det ha att göra med att Gabriel flyttar de tyngre sakerna till AC's väska? Nåväl, hon blir kanske stark...

Rummet utanför hotellrummet, Philip och ett gäng Kalle-Tidningar

Barnen och Britt och AC satte sig på en restaurang och Gabriel och Kjell hittade ganska snabbt ett charmigt boende i ett äldre Spanskt hus med högt i tak och stor balkong väldigt centralt placerat (Posada San Juan). Innan vi kom hit sa de vi mött att det var så dyrt i Granada men vårt boende kostar 30 dollar med frukost. Känns som hittat om man jämför med Costa Rica.

Den vackra sjön

Första dagen promenerade vi mest runt och tittade på den vackra arkitekturen och försökte supa in Granada som stad. Andra dagen tog vi en bil upp till sjön Laguna de Apoyo. Det är en kratersjö som ligger mycket vackert och Gustav sa efter besöket att detta var det bästa på hela resan. Han badade och badade och badade. Vi åkte till ett hotel som heter Monkey Hut och betalade en liten peng och hängde där nästan hela dagen. De hade badringar och en platå man kunde hoppa ifrån så nu vet vi vad vi ska göra i sommar i Sille (bygga en platå). Gustav uppskattade den verkligen och hoppade som en tok. Gabriel också såklart! Sedan testade de att kajaka lite också.

Gustav och platån

Philip la sig i en hängmatta och låg och läste och sjöng för sig själv och vi alla verkade verkligen njuta av omgivningen och att bara få ta det lugnt.

Britt och Kjell vid kratersjön

På tillbakavägen skulle Britt och Kjell ta en cash så vi åkte upp till Catarina och utsikten därifrån var fantastisk. Man blev helt tagen. Det kändes dock ganska turistiskt med en massa försäljning och så men inget som störde det vackra. Nästan full måne som smålös över en vacker krater med blått vatten. Gudomligt!

Gustav och Philip vid kratern

Tillbaka i Granada var vi rätt trötta och gick till ett snabbmatställe vid centrala torget för att få maten snabbt. Det fanns också en klätterhörna för barn där inne vilket var en hit för leksugna barn. Gustav behövde gå på toaletten när vi var där. Om AC går med honom brukar hon välja damtoaletten då det är enklare om man behövs på toaletten. När stackars Gustav satt där inne kom en flicka jämgammal med honom och frågade ut AC på Spanska varför Gustav satt på damtoan. Det var ju faktiskt inte acceptabelt när hon behövde gå. AC försökte förklara med stakiga enstaka ord på Spanska att den lilla söta och korrekta flickan minsann kunde gå på herrtoan. Det gick inte för sig och AC fick en lång, långsam och tydlig harang som hon inte fattade så mycket av men hennes små huvudskakningar var tydliga. Samtidigt hörde man att Gustav blev mer och mer stressad inne på toaletten. Det hela gick dock bra och flickan fick väldigt snart komma in på toaletten. Charmigt minne både Gustav och AC kommer att bära med sig (Gustav kommer nog att vägra Damas i fortsättningen).

Gabriel och Gustav i Granada

I dag åt vi frukost på hotellet och tog oss sedan ner till vattnet där vi lät oss raggas upp för en trevlig båttur på sjön. Det kostade 12 dollar för oss alla med skjuts bort till båtplatsen. Philip var inte överlycklig över att vi skulle åka båt och det krävdes övertalning för att han skulle med.  Det var en liten båt som tog oss ut en timme och vi fick se ett par av öarna. Några var privata och andra var hotell öar. Det såg ut som att det var rester av det gamla fortet som Spanjorerna skyddade sig med mot Engelsmännen. Vi fick också besök på vår båt av en otroligt vacker spindelapa som såg snäll ut. Han och hans kompisar kändes tama och vägrade bananen som låg ombord. Istället var han mycket intresserad av Philips karamell och försökte försiktigt ta den ifrån honom. Philip var inte överförtjust över att apan var på honom men Britt var väldigt avslappnad när herr apa gick över henne. Rolig upplevelse! Dessutom är dessa apor väldigt sällsynta så det var mycket roligt och lyckat att få uppleva honom.

Vår nya kärlek, spindelapan

Väl tillbaka gick vi till alla lekparker som ligger längst stranden (man vill inte bada där då det är skitigt både i vattnet och på land). Det ligger minst sex stycken och vissa är i bättre skick än andra. Vi köpte varsin glass och tappade bort Britt och Kjell som vi sedan gick om ett par gånger på dagen. De gick upp i klocktornet när Gabriel var där och tittade och sedan gick de hemåt när vi gick till klocktornet för att gå upp. Tyvärr fick barn inte gå upp där så Gabriel fick gå upp själv men i katedralen fick barn då upp så det gjorde vi i skymning vilket var vackert. Philip tyckte dock att trapporna var läskiga då de var så branta och smala men han tog sig både upp och ner och blev belönad med en glass på glassbaren efteråt.

Philip undrar hur han ska få ner dessa stora korvar i lilla magen

I dag har Granada dukat upp för underhåll och allmänt disko så vi får se hur det blir att sova i natt. Man får väll göra som det gamla talesättet säger "If you can't beat them, join them".

Isla De Omepete

En av öns vulkaner

Att åka flak är kul

Vi sitter i bilen och skumpar eller Britt, Kjell och AC i bilen och Gabriel, Gustav och Philip på flaket till bilen. Konstigt att det är så kul att sitta som de lokala sitter. Brevid oss på vägen rider en pojke som är påväg till skolan (vanligt sätt att ta sig fram) och framför oss kommer det snart att bli stockning då kossorna valas från ena sidan till den andra. På andra sidan om bilen sträcker sig en vacker vulkan som ser ut som en semla med sitt vita fluff på toppen. Vi befinner oss på Isla De Omepete. Det känns inte som att människor är fattiga här utan snarare som att de lever lite enklare. Trädgårdarna är fyllda med vackra blommor och frukter som växer, barnen har fina skolkläder och de man möter är trevliga och gulliga.

AC på ön

Isla De Omepete är en ganska stor ö som har två vulkaner och ligger i en stor sjö som heter Lago De Nicaragua. Det ska visst finnas Tjurhajar här (men säg för guds skull inte det till Philip, då ska han inte bada) som kommit upp via en av alla kanaler. Det finns mycket att göra på denna ö och det tar tid att ta sig runt så vi har full förståelse för folk som stannar längre än de först planerat. Vi blev här i tre nätter och två hela dagar samt en halvdag och vi har bara sett en bråkdel.

Färjan över

Pizza lunch blev det när vi kom fram

Lyckades ta en taxi från San Juan till färjeterminalen och hoppade sedan på färjan som tog ca 75 minuter. Philip sov sig igenom resan och det var ok, inte så skumpigt som vi först trodde att det skulle vara. Väl framme kändes det ganska dött. Det var många guesthouse som var stängda och både butiker och restauranger var stängda. Söndag så kanske inte så konstigt.

Då det är så många hotell här så går det att hitta rätt billigt boende. Vi har betalat $15 natten men boendet är mycket enkelt spartanskt med en säng, ett badrum utan tak och handfat utanför badrummet. Kallvatten såklart! Tror Philip har glömt de lyxigare hotellen för han klev in och berömde Gabriel för att han hittat ett så fint rum i Moyogalpa.

Oxar

Kossor

Man behöver något typ av fordon för att ta sig runt på denna ö. Ska man cykla så rekommenderar vi att man lämnar sin stora backpack i närheten av båten och sedan cyklar och sover sig runt ön. Det blir mastigt att cykla fram och tillbaka. De flesta hyr moppe men vi hyrde bil och körde runt.

Badande Gabriel

Vulkanen

Den dagen vi kom körde vi upp till en strand i närheten av Santa Cruz. Det var blåsigt men fint och det mäktiga var att vara mellan två vulkaner. Hur ofta får man den typen av utsikt? Många Kitesurfare som lockade Gustavs blick. Det gjorde även pojkarna som hade en fotboll så han och AC utmanade dem vilket var kul.

Det ligger boenden runt hela ön och man undrar hur allt går runt för så många turister är det inte och det är inte alla som kan ta sig runt.

Gustav och Gabriel i vattenfallet

Dag två klev vi upp i god tid och gav oss iväg för att titta på ytterligare ett vattenfall.  Det skulle vara totalt 4km att gå men det slutade med att vi vandrade en mil och lutningen var 500 m på 4,5 km så inte så enkel promenad som vi först trodde. Det var varmt och för korta ben är 1mil mastigt. Det är det även för lite längre ben. Vattenfallet var vackert och 35 meter högt. Det var inte så mycket vatten i det men det låg väldigt vackert och det var badvänligt. Vi var helt slut när vi kom tillbaka till hotellet sedan. Vi gjorde ett stopp för bad i sjön också. Sedan var det middag som gällde. Alla somnade som ovaggade bebisar.

Gustav i vattnet

I dag tog vi det lite lugnare. Kom iväg i hyfsad tid och åkte bort till Laguna Charco Verde. Det var en lyckad utflykt. Först gick vi in i fjärilsdelen och det kändes lugnt och harmoniskt att gå runt där bland alla vackra fjärilar. De spelade lugn musik och det var så vackert planterat och fint fixat med skyltar med info om fjärilar. Både Gustav och Philip tyckte detta var supermysigt och gick runt med varsin kamera och spanade på en den ena och en den andra fjärilen. Alla så vackra. De lärde sig bland annat att fjärilar endast lever två veckor som fjärilar. Sedan går vingarna långsamt sönder och de dör. Man ska aldrig ta i en fjäril då man kan förkorta livet på en fjäril iom att man kan råka skada dess vingar eller smitta den med en förkylning eller liknande. De lärde sig också att en fjärils vingar fungerar som solceller och fjärilens muskler måste vara varma för att de ska kunna flyga.

Fjäril

Efter denna trevliga tur gick vi vidare och promenerade i skogen. Vi fick en fin vy en bit upp. Såg en ekorre, en orm, massor av ödlor, cappuchino apor, massor av vackra fåglar, fjärilar och vrålapor. Vi hade en vrålandes Philip i skogen också som hetsade aporna lite så att de skrek lite extra. Detta gjorde inte AC så glad då hon haft tidigare erfarenheter med apor som varit agressiva. Så blev det dock inte denna gång som tur var.

Gabriel tog sig ett dopp här också och tog sig upp på en annan topp för utsikt medan resten av truppen besökte fjärilarna igen innan det var dags att åka vidare till Ojo de Agua där vi badade.

Gustav under vattnet

Kjell leker Tarzan

Gabriel leker Tarzan

Förvänta dig inget craterbad här utan det ser ut som en större swimming pool men det var ändå härligt. Vi hängde här ett bra tag innan det var dags för att åka hem och lämna tillbaka bilen.

Vi besökte lekparken nu på kvällen vilket vi även gjort de två andra kvällarna. Känns lite socialt och som att man är en del av det lilla samhället. Många samlas där då det är svalare på kvällen, barnen är hemma från skolan och föräldrarnas arbeten är slut för dagen. Man blir lite en av dem men ändå inte. 

I morgon lämnar vi denna ö för Granada (det ska bli spännande) men vi hade lätt kunnat vara kvar ett par dagar till för att utforska mer. Rekommenderar er att åka hit om ni har vägarna förbi.

San Juan Del Sur Nicaragua

San Juan

Att ta sig över gränsen känns alltid lite pirrigt. Man känner sig lite skyldig fast man inte gjort någonting. Vi träffade på ett par Svenskar vid senaste nationalparken som sa att gränsövergången till Nicaragua var kaotiskt så vi var inställda på det.

En av alla fina väggmotiv

Innan vi lämnade El Coco så passade vi på att bada i hotellets pool. Sedan packade vi in oss i bilen och körde upp mot gränsen Penas Blanca. Det var rätt smidigt med bilen då man kunde lämna den vid gränsen men det kändes lite trist att bli av med av med den. Man blir lite bortskämd med bil och det är en frihet att kunna köra runt själv.

Gustav över gränsen

Många gränsövergångar skulle kunna effektiviseras på många sätt och samma sak gäller här, men det är klart att det skapar fler arbetstillfällen att vara många på samma post eller att göra samma sak flera gånger.  Vet inte hur många gånger passet visades och de tog tempen på oss för Zika viruset på ett ställe. Den lappen ville ingen titta på konstigt nog. Det var dock inte så kaotiskt som vi trodde och det kanske är så att just dessa svenskar vi träffade hade otur och vi tur eller att det är mer kaotiskt att lämna Nicaragua för Costa Rica än tvärt om. Militärerna vid gränsen såg ut som att de var rustade för krig med hjälmar, stora benskydd, vapen lika stora som de själva och helt klädda i svart. Undrar hur lång tid det tar innan man slutar att svettas i 30-35 graders värme med den utrustningen, själv skulle man svimmat efter ett par timmar. Philip stirrade och frågade en massa saker om deras vapnen och kläder men nej han fick inga vettiga svar av sina föräldrar då vapenkunskapen inte excisterar.

Philip och Gustav något trötta

På Nicaragua sidan klämde vi in oss i en taxi och åkte till San Juan del Sur.

Vinden har följt oss ett tag nu och det blåser mycket här. Kan det vara så att vinden kommer att följa oss under hela Nicaragua tiden? Som surfare kan jag tänka mig att man älskar vind men om man inte är surfare kan vinden bli lite intensiv emellanåt och lä uppskattas enormt.

Skata på hotellet

San Juan Del Sur är ett färgglatt ställe, många Amerikaner, Nordbor osv och alla är här för att dricka öl och surfa. Ingen surfar dock vid stranden här utan de åker till stränderna en bit här ifrån.  Vi insåg att detta kanske är sista stranden längst detta hav vi kommer att hänga vid. vattnet känns kallare och kallare.

Del i trädgården där skolarbete bland annat utfördes

Vårt hotell på detta ställe känns lite spansk kolonialt men en vacker innegård som det bor många fåglar i och växer massor av krukväxter. Det är rätt vackert. Hotel Colonial heter det.

Philip på stranden

Vi har hängt lite på den blåsiga stranden här, jobbat i skolböcker, pokemonat, jagat casher och ätit burritos.  Mest tagit det rätt lugnt.

Jesus och Gabriel eller Gabriel och Jesus...

Det finns en kulle där det står en Jesus staty som är näst störst i centralemerika efter den i Brasilien. Den gick vi upp till och vägen upp var rätt brant men Gustav och Philip knatade duktigt på i blåsten.  Det var en vacker utsikt över bayen som mötte oss där uppe och det var stora fåglar som njöt av att surfa vinden. Håret såt ut som ett fågelbo efter besöket.

Kjell vid den vackra utsikten

Vi firade vår promenade med en glass nere på stranden innan det var dags för att sova och i går testade vi ett enkelt och lokalt ställe för middag. Det var ingen höjdare och ingen kände sig särskilt nöjd efteråt tyvärr.

Den vackra bayen

Gustav och Philip hittade ett syskonpar på hotellet som de hängt lite mer. Det är så roligt att iakta hur de kommunicerar med varandra. Både Gustav och Philip testar de få Spanska ord de kan, gestikulerar, slänger in ett par Svenska ord och sedan kommer lite random Engelska ord också. Charmigt! Vi vuxna har en del att lära av barn.

Dagarna här har varit bra men i dag ska vi åka vidare till Isla De Ometepe. Det sägs att det inte ska vara så mycket turister där men vi är skeptiska. Nu reser vi som tidigare nämnts i gringo trailen på gott och ont.

El Coco

Zip och Tarzanhopp!

Tiden i Costa Rica börjar närma sig sitt slut för denna gång och i morgon åker vi vidare till Nicaragua. Vi har haft fantastiska dagar och det finns verkligen mycket att se i detta land. Ge båda sidorna en chans om ni åker hit. Det är värt det och vi är tacksamma för att vi har haft bil. Det har gjort att vi kunnat se en massa mycket mer än vi gjort annars. Det har också gjort att de senaste dagarna varit rätt intensiva.

AC påväg mot 40 meters hoppet och imitation av Tarzan på sitt eget vis

I går börjades dagen rätt tidigt då Gabriel och AC fick ett infall att åka Zipline. För er som inte vet så åker man i sele på en tjock vajer i ganska hög hastighet. Barn över 120cm får också åka så Kjell och Gustav följde med men ibland behöver Gustav lite mer tid på sig för förberedelse än ett par minuter och det var svårt att få grepp om vad som skulle göras så denna gång hoppade han men det kommer att komma fler chanser då vi även ska till Nicaragua som nämnts men också Guatemala om han skulle vilja testa på det hela.

Hur som, vi åkte upp till Adventure och gjorde deras bana.  Det första som hände när alla selar osv satt på var att AC föll raklång över en liten liten kant mitt framför gruppen som skulle Zippa. Alla fick sig ett gott skratt, bra att falla där och inte av linan iaf. Sedan fick vi en instruktion innan vi fick köra själva banan.

De längsta zipparna var de bästa. De där man åkte på magen som kallas för Superman. AC andades många färre andetag än vanligt. Det sista som hände var att man fick göra ett Tarzan hopp om man ville på 40 meter med lina. AC var inte säker på att hon skulle våga men Gabriel var såklart stensäker på att han skulle hoppa. AC har någon typ av höjdskräck eftersom hon har tvångstankar som säger att hon bör hoppa över räcket varje gång hon går över ST Eriksbron vilket är två gånger om dagen när hon jobbar (som tur är finns en spärr och nej hon är inte redo för vita rockar än). AC gick på skakiga ben ut på den långa (kändes som lång) plattformen och så snart allt var på hoppade hon bara och sedan skrek hon som bara den. Om det var härligt? Nja, det kändes galet men visst var det lite kul. AC hann dock tänka att hoppas att jag sitter fast ordentligt i snörena... Gabriel han skrek lite grann och sedan bara garvade han.

Adrenalinjunkin happy innan han hoppar Tarzan

Visst var det roligt att ha provat på men hela upplevelsen kändes lite som en löpande band upplevelse, typ; Vamos, rapido, next!

Nationalparks promenaden

Kjell, Gustav, Britt och Philip hämtade upp Gabriel och AC och vi åkte vidare mot National Rincon De La Vieja. Det blåste så in i hoppsan men vi gick iaf en promenad på 3 km och tittade på bubliga vulkanhål och såklart ett vattenfall. Gustav var dock lite mer relaxed i dag.  Som vi skrev tidigare så var han sjukt trött på vattenfall här om dagen. Att hans pappa gillar att fota en massa hjälper inte heller.  Både Philip och Gustav har varit sjukt duktiga på att gå så även denna gång och solen sken ibland, det regnade ibland, det blåste så man blev ruffsig och sedan hade vi som körsbär på toppen svarta små insekter som bet en varje gång man stod still. Gustav som är alla myggors favorit klagade ingenting utan det var AC och Gabriel som fick panik och vägrade stå still. Även denna park som gjord för pensionerade bussturister. Varenda park man går in i måste man betala 15 dollar för. Det verkar vara satt för turisterna och det är mycket platt mark man går på.

Efter denna promenad var energin slut hos oss. Vi hade inte ätit någon lunch då man inte kunde sitta för de svarta insekterna som av någon konstig anledning verkade klara av den starka vinden. Deras bett kliade som tusan.

Då vi var i närheten av Liberia och alla hade sett MC Donalds på vägen in fick det bli dagens lunch vid tre-tiden. Att en burgare ibland kan smaka så gott...

Pågående våldtäkt på ödlehona (Gustav uttryckte att båda måste vara med på det, annars inte ok)

Vi åkte nu ner mot kusten. Saknade värmen efter ett par dagar uppe i blåst och kyla samt regn.

Hamnade på El Coco där många ex pats bor. Helt ok men ganska turistigt och Amerikanskt. Finns en hel del fina hus här också och pensionärer som verkar lyckliga.

Hade svårt att få tag i ett rum här och orkade inte leta så mycket så det fick bli ett familjerum och vi sov som små barn allihop i natt.

Gabriel på stranden

Lek i det uppfriskande vattnet, hur kul som helst!

I morse tog vi en promenad ner till närmsta stranden, åt frukost och åkte sedan ner till stranden som ligger fyra km bort. Hade en stranddag där i dag och det var mysigt. Badade i det kalla vattnet (vi har blivit bortskämda med Karibiska kustens vatten) och spelade strandtennis. Gabriel och Kjell utmanade varandra och verkade tycka att det var riktigt kul. Sedan blev det lite poolhäng på hotellet där Gustav hittade några engelsktalande killar i sin ålder han hängde med ett tag och vi firade av sista dagen i Costa Rica med smaskig chokladglass.

Britt och Kjell vid poolen, upptagna med reseplanering

Gustavs berömda bomb

Philip börjar lite smått fatta hur det fungerar utan flytpuffar

Costa Rica har som sagt varit toppen! Det vi gillade mest var alla djur, att det finns lite av varje, frukten, att kunna bada, vulkanerna och vattenfallen (ibland enligt Gustav). Det är kostsamt om man ska in i en massa nationalparker osv men det går också att leva snålt längst kusten om man vill. Vi tackar för denna gång och hoppas på återseende med Costa Rica!