Cham Islands

Cham Island

"A breathtaking cluster of granite islands around 15 km directly offshore from Hoi An the serene Cham Island are blissfully undeveloped- though this will change in the next few years so get here quickly"  Detta var vår bibel Lonely Planets beskrivning av Cham Island och visst kan man hålla med dem om att det var en otroligt vacker ö som mötte oss med lummiga kullar, stränder och grönt vatten. På håll kunde man ana paradiset, om det inte hade varit för helhetsupplevelsen så kunde det blivit hur bra som helst.

Vackra stränder på håll

Vi hade bokat en tur dit ut med övernattning på ett homestay vilket vi såg fram emot men själva turen började med att de sagt fel tid så då vi trodde att vi hade minst 20 minuter på oss så ringer de oss på rummet från receptionen och säger att det är bråttom för nu är bussen som ska hämta oss här. Åh, vi som lovat Gustav att han skulle få leka en stund innan vi gick. Det var bara att slänga ihop allt och argumentera hela vägen in i bussen om varför Gustav inte kunde plocka upp hela sitt väskinnehåll där och då... Med andan i halsen och något irriterade satte vi oss på bussen. Den körde sedan iväg ett varv runt kvarteret för att sedan återkomma till hotellet och hämta upp ytterligare en gubbe/farbror men vi kallar honom gubben i lådan eller Benny Hill (han var rätt kort, hade en gymnastikpåse liknande väska på ryggen, en för stor t-shirt, keps på huvudet och solglasögon stora som getingögon och han hade en förmåga att bara dyka upp helt plötsligt). Sedan körde vi iväg för att hämta upp ytterligare turister.

Vår fin fina båt

Väl framme vid båten möttes vi av en stressad kille som inte lärt sig le. Detta var vår charmiga guide för resan. Han tryckte ihop oss och ett gäng andra oinformerade stackare i en båt där inte ens AC kunde stå raklång så detta var verkligen en båt för pygmeér. Det var en väldigt gammal båt och tyvärr ingen snabb-båt som Gustav hoppats utan den kändes som ett flygplan typ. Det var mycket små säten och små fönster bara. Vågade inte ens tänka tanken vart man skulle ta vägen i fall att båten sjönk. Man skulle absolut inte kunnat tagit sig ut. Alla båtar åkte ifrån oss och i och med att båten var så långsam så var vi tvungen att hasta igenom alla aktiviteter vi skulle göra så när vi steg i land för att titta på ett tempel så steg denna skock turister av båten som yra höns och tittade och gick åt olika håll varav charmiga guiden fick ett par raseriutbrott och inte fattade varför vi inte kunde göra som han sa. Som han sa? Vad tusan hade han sagt? Ingenting! Vi hastade iaf ut på risfältet och in i templet vilket var fint. Sedan fick vi snabbt se på marknaden i staden/byn innan vi skulle tryckas på båten igen för att sedan tryckas av för att byta om till badkläder så att vi kunde ligga och plaska tillsammans med alla orangea flytvästar runt en stackars fisk i ett söndersprängt korallrev.

Vilka kan simma? Vilka kommer att sjunka?

Gustav testar Vietnamesisk dessert efter maten och godkänner den söta bönröran

Efter lunch blev vi blev sedan avsläppta vid hamnen och möttes upp av en kvinna som inte kunde någon Engelska förutom att fråga Britt om hur gammal hon var. Detta var värd-mamman för vårt slott. I entrén satt halva byn och drack öl, spelade kort och rökte.

Lunchstranden

Vi fick rum med bastu-temperatur, två halvtrötta fläktar, sängar och inga lakan eller handdukar (på hotellet hade de sålt in det hela som att det var så bra och att allting fanns). Däremot fanns det en hård träplanka ovanpå madrassen som man skulle sova på. Hm, vi bad om lakan men fick ett tjockt täcke istället. De lyckades fiska fram ett par handdukar också. Vi hittade sedan en påse med otvättade lakan så de orkar antagligen inte tvätta upp de stora lakanen.

Strandlinjen

Senare på kvällen hittade vi fyra stora kackerlackor på fyra till fem cm i sängen. De hade fest på rester från Philips plommonäpple som vi låtit honom äta i sängen. Ja, vi borde vetat bättre. Efter att vi städat och haft ihjäl de vi hittade så försvann de och vi lärde oss en läxa.

Vi sover under myggnätet

Gick ner till stranden och lekte ett tag innan det var dags för middag. Vi somnade alla tidigt och vaknade rätt tidigt. Gabriel, Britt och Kjell gick upp så tidigt som fem och mötte solen med vacker rosa himmel på balkongen som Gustav tyckte var mysig.Ingen verkade ha sovit toppen under natten. Inte ens Gubben ur lådan som jag nämnde tidigare. Han var visst Amerikan nu för tiden, boende i Florida och utflyttad från Vietnamn för fyrtio år sedan. Han påtalade gång på gång att det måste vara svårt för oss att resa då vi inte kan göra oss förstådda med språket. Eftersom denna farbror nu kunde både Engelska och Vietnamesiska så talade vi med värdinnan via honom. Gabriel bad om kaffe med mjölk och blir serverad koncentrerad mjölk till vår bebis...undrar vem det är som har problem med språket.

God morgon paradiset

Vi avslutade vistelsen på ön på stranden som tyvärr var rätt smutsig både i sanden och i vattnet. Det var trist att se. En kvinna som anlände med en av snorklingsbåtarna gjorde en stor insats och hämtade en papperskorg och försökte städa upp så mycket hon kunde. En stor elloge till henne!!!

Cham Island innan alla båtar anländer

Glasbåt, Gustav och Gabriel

Philip leker i sanden

När det vad dags att åka tillbaka så skulle vi få åka med en annan båt. Tänk att de hade ytterligare en exakt lika dan båt. The lucky 12!!! Vi fick dessutom gå på planka ut för att köa in i båten. Som vi längtat! Både Gustav och Philip sov på tillbaka vägen och vaknade inte förrän vi var tillbaka på hotellet igen. Där spenderade vi ett par timmar innan det var dags att kliva på nattbussen till Nha Trang.

Vi laddar inför avfärd med nattbuss

Det var roligt att se ön som Britt sa men det var för stressigt och otrevligt allting. Informationen var obefintlig och man kände sig inte välkommen tyvärr. Det där med att skynda sig att besöka ön stämmer inte heller. Boendet verkar inte vara någon höjdare men står du ut med ett varmt rum så kan det vara värt att bara ta en båt ut för det är väldigt vackert som sagt var. Turen var inte värd kostnaden.

Cham Island

Det händer saker

Fam Hellstrand

Just nu har vi lite utmaningar. Philip håller på att lära sig att stå och tar sig vatten över huvudet. Han tror att han kan stå själv och försöker dra sig upp dit han vill med delad succé. Ofta lyckas han faktiskt stå vid sängkanten utan att hålla i sig och då firar han av ett stort leende. Han försöker även skratta högt så att storebror ska imponeras och så har han blivit rysligt snabb på att krypa.
Det är härligt att se samtidigt som det känns lite sorgligt då vår bebis håller på att förvandlas till en stor kille. Heja Philip!!!

Philip med pappa

Gustav å andra sidan har kommit in i den riktiga trotsåldern eller som Jesper Juul säger; Barnen utvecklar en självständighet och det är föräldrarna som trotsar.
Om det är sant eller falskt kvarstår att ta reda på men det är i alla fall klart som korvspad att vi måste hitta ett sätt att hantera detta utan att trycka ner hans självständighet. Alla tips mottages tacksamt! Heja Gustav!!!

Gustav på språng

Det är inte synd om oss utan bara ett konstaterande. Vill även passa på att tacka dessa fina pojkar för att ni orkat följa med oss på denna fantastiska resa och står ut med föräldrar som fortfarande trotsar och vill utforska världen. Tack!

Bröderna GP

My Son

My Son

Ute i vacker djungel står det rester av vad som en gång i världen måste varit fantastiska tempel. Dessa byggdes tidigt och det levde människor så sent som 1300-talet här. En del av dem var visst täckta i guld under en period och när man stod där på platsen kunde man verkligen känna att det måste varit en riktigt speciell plats en gång i tiden. Angor Vat liknas de vid och de är byggda under samma period men tyvärr använde VC detta som militärbas under kriget så Amerikanerna bombade sönder dessa fantastiska byggnader och det som finn kvar i dag är de rester som överlevde. Det är ett område på mer än 3 km som dessa stått på eller är utspridda på. Idag är det tre till fyra delar av det hela som man kan se då resten är så söndertrasat och överväxt.

Unesco ruiner

Vi åkte en tidig tur hit ut. Redan klockan fem på morgonen och det var det värt. Först och främst så vad det trevligt att se dagen vakna. Sedan var det inte så varmt och för det tredje så var det väldigt vackert ute på platsen.

Ac, Philip och Britt mitt bland ruinerna

Väl hemma tog vi det lugnt. Promenerade i gamla stan och badade i poolen.
I morgon åker vi ut till en ö som ligger en halvtimme med båt här i från. Cham Island heter den och det ska finnas lite snorkling och så att titta på. Vi kommer att stanna där en natt och sedan får vi se om vi blir kvar här en natt till eller tar oss vidare till Nha Trang lite söder ut.

Gustav och Gabriel

På cykel i Hoi An

Kjell och Britt

I går lånade vi cyklar på hotellet och även på detta hotell hade de en smidig stol till Gustav så att han fick en liten sadel. Han börjar verkligen vänja sig vid att sitta så han kan se.

Bevattning

Det var jättemysigt att cykla ut till de närliggande byarna. Det ligger bland annat en liten grönsaksby och ett par risbyar och vi cyklade förbi dessa och ut på stranden.

Risfält

Låg sedan och latade oss ett tag och tog även ett dopp i det friska men vilda vattnet.

Vi latar oss på stranden

Det är inte direkt barnvatten men Gustav verkade tycka att det var väldigt roligt ändå både att bada och att leka på stranden. Det är djupt lite oberäkneligt och det är lite strömt.

Klara, färdiga, Spring!

Baddags!

Stranden är som sagt hur lång som helst men känns väldigt oskyddad. Det fanns en del fiskare på stranden också och en hel del roliga båtar som var runda och roliga att titta på.

Den vackra men vilda stranden

Gabriel fick en chock av hur mycket stranden utvecklats. Han var här för femton år sedan och då fanns det inga solstolar och restauranger som det finns idag.

Två utslagna pojkar

Han berättade även att han sydde upp ett par sandaler då och någon tog ett par bildäck och skapade de bästa sandaler han någonsin ägt. Det funkar inte riktigt på detta sätt längre tyvärr.

På vägen tillbaka till hotellet

Britt cyklar hemåt!

Hoi An

Tomb of Tu doc

Den sista cykelturen i Hue blev svettig men lyckad.

Rester av Tu Doc

Det var intressant att gå omkring bland tomberna men det känns konstigt att de bara är från 1864-1867. Man får känslan av att det funnits där mycket längre än så och det är rätt slitet vilket gör att man börjar fundera på hur länge till detta kommer att stå kvar.

Tu Duc som designade denna gravplats där han sedan inte begravdes var endast 153 cm lång och hade 104 fruar samt en massa älskarinnor. Inga barn?! Måste varit en utmaning dock att hålla alla kvinnor nöjda.

Gabriel och Philip spanar ruiner

Området var mycket stort så vi besökte bara det ena innan vi cyklade hem och sedan tog en halvkass båttur på floden.

Dags för en båttur på floden

Båten tuffade fram väldigt långsamt men det var väl iof trevligt att åka lite båt. Vi fick ett mycket vackert kvällsljus som avslutning.

En av Hues vackra broar

Britt och Philip i båten

Titt ut Gustav!

Solen går ner över ett vackert Hue

På kvällen åt vi på en restaurang där det var svårt att förstå menyn eller vad man skulle beställa så vi beställde samma sak som grannarna brevid (munkarna) och det var lite mysigt att få en varm platta och mer eller mindre koka maten själv på bordet. Det smakade dock inte så mycket mer än lite starkt så det var kanske inte den bästa middagen. Att vi dessutom hade sällskap av en fet råtta var kanske inte det roligaste men vi överlevde det med.

Restaurangbesök

I morse hyrde vi oss en bil som körde oss från Hue till Hoi An med ett par stopp på vägen. Det var ett väldigt vackert pass som vi körde igenom.

Vägen vi åkte upp!

Vägarna ringlade sig här och var och det var mycket vacker natur vi fick se då vi åkte igenom bergspass. Utsikten var fantastik på sina ställen.

Lite utsikt

Två stränder stannade vi till vid samt Marble Mountain. 

Stränderna är otroligt långa men oskyddade

Tåget går förbi här också

Familjen Hellstrand

Skippade museumet vi hade tänkt kika in på och sedan var vi framme vid vårt hotell i Hoi An. Vi har ett fint rum med balkong, badkar och jättesäng så det känns lyxigt! Pojkarna njöt av att få bada och leka i badet. Hotellet har pool och även den har testats och godkänts. Det är skönt att kunna bada då det emellanåt är väldigt varmt.

Hotellrummet!

Hoi An är ett omtalat ställe. Alla turister verkar älska det men vi vet inte riktigt om stället är vår grej. Det som känns bra med detta ställe är att det finns många olika saker att göra. Det finns kultur utanför samt inne i Hoi An, det finns en strand, det finns byar att besöka, det finns öar utanför och det finns en stadskärna där den vardagliga vardagen utspelar sig. 

Hoi An

Den gamla delen av staden var väl den delen man hört om mest innan man kom hit. Gamla delen består av mer än 800 riktigt gamla hus som bygger på gammal Japans och Kinesisk arkitektur så det är riktigt vackra hus. De är oftast gula också då husen var det under Fransmännens kolonial tid och det är inte helt lätt att få tillstånd att byta färg på sitt hus om man vill göra det.

Det är härligt att se att denna stad inte påverkades av kriget utan att husen faktiskt finns kvar.

Kväll nere vid floden i Hoi An

I alla hus pågår någon typ av försäljning till turister och när vi kom i lördags var det hur många människor som helst i gamla stan och det körde cyklar och mopeder hit och dit så det var inte så charmigt som vi föreställt oss med de trafikfria gatorna...men vi ska ge Gamla stan en chans till.

Hue

Utsikt från tågkupén

Så har vi kommit till Hue. Ibland kan man få en bra känsla för någonting utan att kunna förklara varför och det var precis så flera av oss kände när tåget rullade in på stationen.  Kanske var det för att syrsorna överröstade mopederna eller att trottoarerna var breda eller att det fanns en flod och en närvaro av många träd och parker. Historien här är dock ganska sorglig då staden varit hårt attackerat av både plundrande Fransmän och aggresiva Amerikaner.  Vi befinner oss inte så långt ifrån DMZ och iom att Hue ligger mer eller mindre i en bra neutral placering mellan nord och syd så blev detta plattformen för extra mycket tråkigheter. Krigshistorien kan dock någon annan förklara för den är vi inte så inlästa på.

Gustav och Kjell vid floden

Strålande sol mötte oss och en blå himmel och vi hittade ett hotell där de fullkomligt drog oss in och man funderade på vad haken skulle vara men hittills har det varit väldigt bra.  Vi åt en god frukost medan vi inväntade regnet och tog sedan en promenad på stan mot citallen. I Hue finns en 2 meter tjock och 10km lång stadsmur och innanför den finns citadellen. Det hela byggdes mellan 1804 och 1833 men det ser ut att vara mycket äldre. Det hela var helt klart större än vi trott och det tog en bra stund att bara ta sig igenom huvuddelen. Här finns dessutom Vietnams högsta flaggstång. Det ni!

Philip befinner sig under regnrocken...

När vi var klara gick vi ut genom en fantastik port som var utsmyckad med diverse drakar och annat.

Varför byggdes då detta? Jo det fanns en Emperor (vet inte vad den bästa översättningen för detta är, kejsare/härskare...förslag mottages tacksamt) Gia Long som grundade Nguyen dynastin och han flyttade huvudstaden från Hanoi till Hue för att förena nord och syd Vietnam därav citadellen.

Vackra blommor finns det gott om

Idag hyrde vi cyklar och efter en morgontur längst floden som förde oss till lite mindre byar (det kändes som att man var på landet) så känns det som att Hue bara vuxit mer och mer på en och vi är mycket glada över att vi bestämde oss för att stanna i två dagar.

Vi gav oss iväg redan klockan sju för att undvika den värsta hettan och massturismen och första stoppet blev den ikonlika och mytomspända pagodan Thien Mu Pagoda. Den var väldigt fin och låg mycket fint uppe på en kulle och blickade ner mot floden.

Vi fortsatte sedan vår cykeltur mot en nyare pagoda innan vi cyklade hem till hotellet och åt frukost. Britt och Kjell cyklade sedan iväg till Citadellen igen för att titta lite mer och vi andra lekte lite på rummet för att få bort de värsta riktigt heta timmarna.

Cyklarna vi hyrde var i mycket bra skick och Gustav fick en något liten men bra stol att sitta på styret med. Först var han mycket skeptisk men sedan insåg han att det var rätt kul att kunna sitta och se istället för att stirra in i pappas eller mammas rygg som han gör hemma. En liten fin hjälm med skärm fick han också.

Philip fick sitta på ryggen i bärselen med en sarong över sig för att undvika den värsta solen.

Nu ska vi snart bege oss iväg på nästa cykeltur ut till tomberna utanför Hue. Det blir sju km cykel ut till Tomb os Tu Duc och det tar nog sin lilla stund att titta på dessa gravar. Om tid finns så kommer vi att titta på några fler men vi hoppas även kunna hinna med en liten båttur på floden innan solen går ner.  I morgon åker vi vidare till Hoi An som ska vara helt fantastiskt med alla sina gamla byggnader men man hade kunnat varit kvar här en dag till bara för att det var trevligt.