Philip

Det mesta i skriver i dagboken handlar om Gustav. Philip hamnar lite i bakgrunden och det får man lite dåligt samvete för. Då Philip ännu är så liten och Gustav är i den åldern att man ska utforska allt så är det oftast där man måste lägga fokus.

Philip tar dock sig för många saker just nu och det är roligt att se. Han har samma lustiga krypstil som storebror med ett ben under överkroppen och tar sig fram rätt fort. Han har fått två stora framtänder och det ser ut som att det kommer att vara en springa mellan dem så vi kallar honom kärleksfullt för vår lilla hare. Det ser även ut som att ett par tänder till i neder-käken är på väg upp.  Han är glad för det mesta och njuter av uppmärksamheten från lokalbefolkningen men har visat ibland att han blir rädd om vi inte är i närheten så han vill inte gärna bli ivägburen för långt bort från mamma och pappa. Gustav å andra sidan vill inte att någon annan ska hålla i honom.

På nätterna söker Philip upp Gustavs närhet och det är jätte roligt att se deras vänskapsband som verkligen stärkts av resan. Philip kastar sig över Gustavs saker när Gustav vänder ryggen till då han vet att inte får ha vissa av storebrors saker.

Han babblar och tycker om att utöva diverse ljud med munnen och säger nu något som liknar mamma.

                                                                                  

Han är hungrigare nu än tidigare och blir arg när gröten är slut om inget annat serveras. Allt som Gustav stoppar i munnen vill han ha och vi gör vårt bästa för att hålla honom ifrån allt som är onyttigt. Det blir mycket frukt, ris och vatten.

Philip verkar ta detta med att resa med ro och har hittills inte reagerat så illa på myggbett vilket är skönt. Han har inte heller bränt sig men spenderar också mycket av tiden i skuggen.

Vi tror att denna lilla kille är lugnet före stormen och kommer nog att göra vad han kan för att utmana storebror. Då han verkar vara något mindre i storleken kanske han måste jobba upp sin snabbhet men det får tiden utvisa.

För nu är han som sagt mest glad och nöjd. 

Glad påsk!

Glad påsk på er! Hoppas att ni njuter av ledighet tillsammans med trevligt sällskap och god mat. Saknar alltid högtider när man är iväg. Konstigt va?! Då tänker man lite extra på er där hemma.

Båtresa

Vi tog ett morgondopp och gick sedan över till Long beach som var helt täckt med sol så det var väldigt varmt. Det känns som att det är närmare 40 grader ibland i solen och det är lustigt att innan man fick barn så brydde man sig inte så mycket om skugga men nu är det ens bästa vän. Det och vatten! Vi tog dock en båttaxi över till nästa ö som ligger mitt emot …Gabriel och AC bodde på denna ö när de var här för fem år sedan och gillade det verkligen. Vi hade tänkt kolla lite boende inför Britt och Kjells ankomst på måndag men det blev en dejavu. Alla boenden var fullbokade då det är påsk och det varit skolledighet här i Malaysia. Efter ett tag gav vi upp och bestämde oss för att titta lite på denna ö innan vi så småningom skulle åka tillbaka till oss. För att komma till det som tidigare kallades ABC (vi bodde där då vi fösrt klev av båten vid Coral bay, alla ställen var fulla där. Gick över til Long becah där alla ställen var fulla för att sedan åka över till … där allt utom ABC var fullt) så var man tvungen att gå en liten djungelpromenad på femton minuter. Stället som vi bodde på har nu bytt namn och renoverats och den glada tjejen i butiken nedanför som bjöd alla kunder på lollypops har tagit över stället och var så stolt över det hela. Det var riktigt roligt att se och vi gladde oss med henne medan hon visade oss runt.

Stannade sedan till på ett lokalt ställe som vi brukade äta på som nu hade bra många fler bord och kunder än då vilket också var roligt att se. Annars var det rätt trevligt att se att det inte är så mycket som förändrats på de fem år som passerat. Läste någon Vagabond artikel om att det inte hänt så mycket här och jag kan verkligen hålla med. Kanske är det så att den exploatering som skett skedde snabbt när den skedde men att det sedan lugnade ner sig?! Vi vet inte om det är så men man känner verkligen igen sig.

Efter lunchen gick vi tillbaka samma väg och vi har nu lovat dyrt och heligt att inte gå genom djungeln igen om vi inte har ordentliga skor på fötterna, helttäckande kläder på Gustav och myggmedel. Gustav såg ut som en prickig korv nu på kvällen och det måste vara från djungelpromenaden då det var en hel del myggor där. De fullkomligt älskar honom.  Han klagar dock inte utan kliar lite och säger att myggmammorna behöver hans blod för sina kommande ungar…

Väl framme från promenaden stannade vi till vid en strand och åt en glass innan vi tog

oss ett dopp. Gabriel snorklade en stund och vi andra lekte på en sarong på stranden. Letade koraller och byggde torn av dem. Helt plötsligt small en kokosnöt ner 30 cm ifrån oss på marken med full kraft och studsade ordentligt en liten bit längre ner. Vi flyttade ner oss snabbt och Gustav undrade såklart vad som hände och vem som hade försökt kasta kokosnöten på oss och varför. Vill inte ens tänka på vad som kunde hänt. Det räcker med olyckor nu!

Detta är hur nära eller långt ifrån kokosnöten föll.

Tog sedan en båttaxi tillbaka till Long beach där en liten flicka med namn Karin lekte på stranden och till Gustavs stora lycka fick han vara med och leka så Gabriel och Gustav blev kvar där ett tag medan Philip och AC gick hem för att ”deala” hotell och duscha. Nu har vi bokat två dubbelrum på Seja. Det är rätt enkelt och inte så barnvänligt men har en fantastiskt fin utsikt över Coral bay. Lyckades dessutom pruta till ett bra pris och det är aldrig fel.

Long Beach

Det blev en sen middag idag men det var det värt.

Peherentian

Kinesen på vårt boende var mycket sur i morse då han upptäckte att vi bokat vår resa till Perhentian med ett annat boende. Nej han har helt rätt i att man inte brukar boka via någon annan men vad skulle vi göra när han inte kan ge rätt information och lägger på en massa onödig kommission?! Britt och Kjell kommer säkert att köpa sin resa av honom sedan så då kan han få vara glad då istället.

Vi satte oss i en minibuss tillsammans med fem andra turister vid sjutiden i morse. Tre unga Engelskor med posh dialekt, en kvinna från Belgien och en petit liten Fransman. Pojkarna skötte sig utomordentligt hela resan som varade i fem timmar och vägen blev krokigare och krokigare. Till slut blev Philip helt vit i ansiktet och bara kräktes. Hans ögon vädjade till oss och man kunde läsa i dem att han inte förstod vad som hände och att han inte alls gillade situationen. Det verkar tyvärr som att han blev åksjuk.  När bussen stannade till för paus piggade han dock på sig men så fort kringel krokarna kom så sätter det igång igen. Stackarn! Båtresan fullkomligt njöt de av och båda verkade gilla att båten körde fort. Gustav tyckte dock att det var mycket konstigt att alla skulle ha flytvästar utom biljettkillen och frågade honom på Svenska vart hans flytväst var :)

Innan vi åkte ut hade vi bestämt oss för att stanna vid Coral Bay denna gång (vi var här för fem år sedan Gabriel och AC och bodde då på andra ön) men det var fullt överallt så när som på ett ställe där vi nu bord. Det är väldigt enkelt. Ett rum med en takfläkt helt fel placerad (de ska sitta precis över sängen för att ge bästa svalkan) en liten säng så vi kommer att vara tvungna att sova skavfötters för att få plats. En toalett och ett myggnät. AC gick till receptionen för att fråga om det ingick handdukar då vi blivit så bortskämda med det. Mannen i repan tittade upp från sin dator och svaret var lika klockrent som rummet; You see what you get!

Vi tog rummet då vi inte kunde hitta något annat och vi får helt enkelt se om vi överlever natten.

Middagen intog vi på stranden och det var mysigt att se en vacker solnedgång och samtidigt höra vattnet slå.

Tillbaka på brottsplatsen

Nu känns det som att vi har gjort George Town och det ska bli skönt att åka här ifrån. Där vi äter frukost hälsar vi nu på stamgästerna. Man har lärt sig vem som sitter brevid en när man kommer dit och man har börjat undra vems ordinarie plats man tar upp när man sitter där. Man vet vad den rultiga farbrorn med tidningen ska dricka till din kalkonsmörgås och ens egen frukost känns inte lika spännande längre.

Uteliggarna som bor i närheten av hotellet hälsar på oss och är mycket förtjusta i den rödlätta Gustav som de försöker klappa på kinden. Gustav är dock inte lika förtjust i dem. Philip bryr de sig inte så mycket om och kanske är det för att han blir lite gömd i bärselen.

Man har nu traskat samma gator upp och ned ett par gånger. Man har sett samma tempel varje dag. Man vet vilka som kommer sitta vid gatuköken vid lunch eller på kvällen. Man vet vilken tid grannfrun svabbar av sitt golv. Ja nu är det dags att ta sig vidare. Detta kan dock också upplevas som charmigt då man får lite vardag i resandet.

Gustav verkar må bra trots att han fortfarande är lite blåslagen och har en bula i pannan så vi känner oss bekväma med att åka vidare och bokade därför en biljett med minibussen. Tyvärr fick det bli sjutiden istället för femtiden då den var full men det ska väl lösa sig det med.

Tog det bara lugnt idag. På morgonen efter frukost gick vi till lekparken och lekte. Åt sedan en lunch i det lokala äteriet.  Gustav och Philip sov sedan lunch och vi andra tog det lite lugnt med en dricka.

Lekte även en stund på det stället där Gustav slog i huvudet men denna gång skedde det under övervakning. Gustav tog det lite lugnt också och det var bra att se att han inte var rädd på något sätt.

Nu är det dags att packa ihop oss inför morgon dagen.

Linbana

Efter gårdagen hade vi beslutat oss för att ta det lite lugnt idag. Väckte Gustav ett par gånger i natt bara för att kolla av honom och han verkar något blåslagen men ok.

Gustav föreslog att vi skulle åka linbana idag. Så vi lekte i en fin park vi hittade i morse. Försökte göra det på ett lugnt sätt men man glömmer lätt att man inte ska springa. Sedan tog vi bussen ut till bergen för att åka linbana. Det var en fantastsikt utsikt upp ifrån detta berg och tyvärr hade de en del golfbilar som åkte runt där uppe men annars var det en mycket trevlig utflykt med en promenad där uppe och lite lek i en lekpark. Förr när Engelsmännen höll till här odlade man jordgubbar här uppe och det var lite synd att det inte fanns kvar någon odling där uppe i dag.

Philip äter till sin stora glädje pasta

Vi bestämde oss för att vänta på bussen istället för att gå ner till en rondell 20 minuters promenad bort när vi kommit ner. När vi väntat i närmre furtio minuter och det ännu inte kommit någon buss förbannade vi oss själva och travade ner till rondellen där vi fick vänta en stund tillsammans med drös mygg på att bussen skulle komma.

Det blev ännu en gång sen middag och pojkarna hamnade inte i säng förrän klockan var närmare nio men att bussen är sen kan man inte göra så mycket åt så det är bara att se glad ut och ta nya tag.